Varför blir man konservativ?

Vad är meningen med att gå med i en politisk rörelse vars enda mål är att inte förändra någonting?

Vissa vill döda alla judar och andra vill att vi ska dansa med negrer under en regnbågsflagga. Men de konservativa, de är mot förändring. De vill ingenting.

Vad är det för poäng med att gå med i en organisation som inte vill någonting? Då kan man lika gärna samla frimärken.

Det du beskriver är strukturkonservatism, i dagens läge är det snarare inskränkt pseudoprogressivsm och fanatiskt utopiska idéer som är status quo.

Konservatismen är tillskillnad från dagslägets förhärskande ideologier inte utopisk, och vänder sig emot att man i någon missriktad dogmatisk idealism ska slå sönder civilisationen. Med det inte sagt att den klassiska frihetliga upplysningsförsvarande konservatismen vill bevara den rådande destruktiva degenerationsdiskursen - men man får aldrig annama en masspsykotisk subversiv sledgehammerattityd, det är en livsfarlig civilisationsförstörande pöbelmentalitet vi gott kan lämna åt fascister och kommunister.

Detta är ungefär lika genomtänkt som att fråga en nationalist varför han vill äta svarta barn och återerövra Livland.

Idiot. Var vänlig förstå ideologin innan du kommer med påståenden. Frågor välkomnas, men den grundsats du baserar frågan på är felaktig.

"Det var bättre förr" mentaliteten?

.

Jag är konservativ, och vill förändra rätt mycket. Men jag vill att förändringarna skall vara genomtänkta, ske i ett välavvägt tempo och vara förbättringar - inte förändringar för sakens egen skull.

Exempel på samhällsföreteelser som jag vill förändra är säkerhetspolitiken, familjepolitiken, utbildningspolitiken och kyrkopolitiken (dvs att alls ha en kyrkopolitik till att börja med).

Till skillnad mot liberaler och socialister så har jag en värdeobjektiv syn och utifrån de av mig (och rätt många andra konservativa) framhållna värdena finns det rätt många förändringar som behöver göras.

Tyvärr har många en väldigt märklig vrångbild av konservatismen, att ideologin på något sätt automatiskt skulle innebära ett tanketomt konformistiskt försvarande av status quo. Jag rekommenderar TS att fördjupa sig i konservatismens historia, läs på om Edmund Burke, personalismen, vad den kritiska inställningen till revolution och utopism grundar sig i - det kommer framgå att konservatismen har en mycket djup, filosofiskt rationalitetsförsvarande och andlig tradition.

Kan rekommendera Wilhelm Röpke också, framförallt inom det ekonomiska.

Jag vill passa på och be om ursäkt till TS för att ha kallat honom idiot. Det var förhastat. Man skall informera och utbilda, men jag erkänner att jag är snar till förakt för människor som inte är intresserade av att förstå vad de diskuterar.

Mitt råd till TS; studera forumet. Strix m94 har skrivit mycket bra inlägg, bl. a. i partiprogrammet som följs av mycket intressant diskussion. "Googla" tradition och fason, motpol.nu (jag hållet definitivt inte med om allt på motpol, men det finnes många intressanta tankar att ta del av). Studera lite kring Burkes och Röpkes idéer. Ta en titt på folkhemssverige innan 70-talet. Inspireras av de folkideal sekelskiftets nationalism, 1800-talets gentlemannakultur och klassiskt svenska värderingar fört med sig.

Kom sedan tillbaka, ställ dina frågor och ta del av det klart mest välkomnande och öppna forumdel. Precis som konservatismen!

Nu har ju motpols bloggare lite olika ideologiska förankringar, men att titulera motpol som konservativ tankesmedja är mycket missvisande. Det finns vissa gemensamma berörningspunkter, framförallt hos Oskoreis kritiska syn på utopism men man måste distingera mellan den klassiska konservatismen och motpols identitära radikala etnocentrism. Tar Jonas De Geer som exempel - han är förvisso en duktig stilist, men att han betecknas som konservativ grundar sig i ett logiskt felslut. Man blir inte automatiskt konservativ för att man kritiserar moderniteten, rasnationalistisk utopisk reaktionär är en mer lämplig betäckning (han är en underhållande och stilsäker polemiker men han representerar absolut inte den klassiska konservatismen).

Två mycket bra analyser av Tradition och fason om konservatismen och dess förhållande till liberalism och socialism respektive fascism och nazism: http://traditionochfason.wordpress.com/2007/02/11/appendix-konservatismen-vs-liberalismen-socialismen

http://traditionochfason.wordpress.com/2011/06/30/konservatismen-vs-fascismen-och-nazismen/

Annars tycker jag den paleokonservativa tänkaren Patrick Buchanan är mycket intressant. Det är synd att många kommer att tänka på neocons när de hör ordet konservatism - det är egentligen en av de mest antikonservativa ideologier man kan tänka sig, den är imperialistisk, utopisk, krigshetsande och totalitär. Det finns egentligen en väldigt liten klick genuina amerikanska konservativa - Buchanan är den främsta nutida i min mening.

Ja, jag håller definitivt med vad gäller motpol, det skrev jag också. Det är intressant oavsett att läsa, mest för att se att det finns annat än det som media presenterar att läsa.

Jag menar, jag sitter ju inte och håller med de antisemitiska tongångarna i en av motpols bloggar, men det finns ändå intressanta och bra tankar som (tyvärr) blandas upp med antisemitism och annat som jag själv inte håller med om. Därav varför jag tipsade om det som intressant läsning.

Jodå, jag läser själv motpol med stor behållning (framförallt Oskorei) , jag tycker bara inte de kvalar in bland de utmärkta konservativa skriftställare du rekommenderade. Dock har jag inte sett någon direkt antisemitism på motpol, oftast rör det sig om saklig analys av maktförhållanden - den mest rasistiskt raljerande tonen brukar Jonas De Geer stå för (eller var det någon annan du syftade på?). Mycket av det de propagerar för står i dock i direkt konflikt med konservatismen, så jag tycker inte de passar in om man ska rekommendera intressanta konservativa tänkare.

Jag menar att vi fortfarande håller med varandra. Det var mest listat som alternativ inspiration, men jag medger att jag inte var tydlig!

Inspiration kan man hämta lite varstans. Konservatismen plockar ju ut de delar av andra system och tankar som visat sig fungera genom tiden, för vår plats och vårt folk.

Ja, en av de största behållningarna med konservatismen är dess pragmatism, man kan gott hitta inspiration och stimulans från andra tankeskolor. Men nu var jag under intrycket att din avsikt var att rekommendera TS tänkare specifikt inom den klassiska konservatismen, och utgår man från TS något stupida trådstart (tycker TS åtminstone borde ta sig tiden att skola sig om de mest grundläggande idéerna inom konservatismen innan han kommer med dylika polemiska fjantpåståenden) kanske man inte ska anta att han bemödar distingera mellan dessa olika tankeskolor.

Annars kan jag som alternativ inspiration starkt rekommendera Noam Chomskys Att förstå makten och Manufacturing Consent - många mer inskränkta borgare vägrar ta i honom med tång, men han är en oerhört tänkvärd systemkritiker och som konservativ anti-imperialist finns det många gemensamma berörningspunkter. Den sistnämnda ger en mycket intressant insyn i mediernas makt som propaganda-apparat - man kan inte frångå att de har haft en enormt destruktiv roll i sitt instillande av en ytterst inskränkt post-marxistioid antikultur.

Även detta klipp, där han analyserar utbildningsväsendets indoktrineringsmekanismer är spot-on (att TS ställer en sådan löjlig fråga säger en hel del om hur dåligt och vagt ex vis samhällskunskapen presenterar konservatismen - det är en tankeskola makten helt enkelt inte vill veta av då den är i opposition med dess dehumaniserande sociala ingenjörskap):http://www.youtube.com/watch?v=Xq6lFOhLJ0c

Edit: Anledningen till att jag hakade upp mig just på motpols Jonas De Geer är att han av många ses som en ledande svensk representant för konservatismen, vilket är missvisande. De Geer har vissa poänger, men han är alldeles för rasmaterialistisk och deterministisk för att kvala in. Han har själv sedermera kommit att ta avstånd från konservatismen och han brukar själv kalla sig för rasnationalist, katolsk identitär m.m. och är numera medlem i det extremt anti-konservativa nynazistpartiet SvP (föredetta NSF). Jag säger inte det här för att förringa honom, han är mycket intellektuell och ofta en lysande giftig polemiker, men det är synd att icke-insatta ofta bildar sig en vanföreställning om att konservatismen skulle vara någonslags ressentimentsdriven rashatande medeltidsideologi när de har sett De Geer raljera på Nordiska Festivalen eller Salemmarchen.