Tiden - en illusion eller verklighet?

Tiden - en sköldpadda eller en hora?

Snarare stora öron.

"Tiden - en illusion eller verklighet?"

Man har absolut mest troligen en vanföreställning om man föreställer sig att det förflutna existerar utanför detta ögonblick. Det förflutna är likt kölvattnet efter en båt, framtiden, en förväntning. Det beror på vad man kallar verklighet. Om man syftar endast på ens sinnesförnimmelse, då skulle jag inte säga att tid är verkligt. Det är medvetenhet om sinnesförnimmelsernas förändrande natur som ger upphov till DEN MENTALA uppfattningen av tid. Mentala lagringar av tidigare ögonblick som man går omkring med är det förflutna. Ungefär som foton. Det viktigaste att förstå är att det förflutna bara existerar som mentalt, minnen. Och att den mentala lagringen (minnet) är otroligt förvrängt i förhållande till den egentliga upplevelsen som minnet representerar. Kolla bara ut genom fönstret ett par sekunder och verkligen ta in hela den direkta synupplevelsen, och så sitteru ett par minuter och försök sedan återskapa synupplevelsen så som den var.

Detta, det är inte svårare.

Jag tycker det är irrelevant att försöka definiera tid då tiden inte är någon magisk kraft som finns överallt som man kan manipulera, det är bara något vi har kommit på med våra aphjärnor för att kunna förhålla oss till sådant som hänt och sådant som ska hända.

Du skriver "Därmed är medvetandet beroende av tid". Men är tid beroende av medvetande? Stannar tiden om hjärnverksamheten slutar? Tiden kanske bara är verklig för medvetandet vars existens är uppbyggd på överlappande minnesfragment och som möjliggör ett planerande liv. Är universum utan medvetna varelser en tidlös oändligt liten punkt utan utsträckning där allt eller inget finns samlat?

Det finns diskussioner om att rum och tid inte är grunden till universum - att det finns något mer bakom dessa dimensioner som manifesteras i tid och rum, att iden och rummet är en illusion som vi måste se bakom för att förklara den grundläggande strukturen av universum.

Det jag gör är att jag utgår från att vi faktiskt kan observera ”det som är verkligt” och dra objektiva slutsatser. Detta är förutsättningen för att kunna konstatera att medvetandet är fysiskt bundet till tiden (dator exemplet). Det du säger är att vi inte är bundna till tiden. Om jag tolkar dig rätt så säger du att tiden är en skapelse av medvetandet. Detta är något som är svårt att bevisa eller för den delen motbevisa och faller således under ”tänk om” kategorin. Dvs det blir svårt att vidareutveckla...

Trevlig helg! : )

Jag hittade en intressant bok från 2001. En brittisk fysiker vid namn Julian B. Barbour har skrivit den och där tar han upp många av tankegångarna om att tiden är en illusion och att allting (dåtid, nutid, framtid) egentligen är bara massor av nu som "lever sida vid sida".
Jag beställde den nu så det ska bli spännande.

För er som är intresserade föreslår jag att ni läser en läsaren Mannys review på boken på den här sidan då den ger en inblick i vilka frågor som boken tar upp.

http://www.goodreads.com/book/show/4...he_End_of_Time