Tiden - en illusion eller verklighet?

Som rubriken lyder, är tiden något människan har hittat på eller existerar tiden i verkligheten? Jag vet inte om detta är rätt tråd men om det är fel så kan mod flytta den.

Att tiden är en illusion illustreras bl a av våra nattliga drömmar och av hypnotiska experiment. I drömmen och under hypnotisk trans kan vårt varseblivningstempo vara annorlunda än i dagvakentillståndet. Ett bekant exempel på hur det i drömmar kan vara mycket hastigare är Alfred Maurys dröm om hur han under någon sekund upplevde en lång sekvens av händelser med den franska revolutionen som tema. Drömmen framkallades av att en del av den övre gaveln på hans säng lossnade och föll ned på hans hals. Under det ögonblick det tog innan han varseblev stöten upplevde han i detalj hur han ställdes inför revolutionsdomstolen där han såg Robespierre, Marat och andra framträdande personer. Han fick berätta om sig själv och blev slutligen dömd till döden. Följd av en stor folkmassa fördes han till avrättningsplatsen. Där besteg han schavotten, bödeln band honom vid plankan och giljotinens bila föll. Han kände sitt huvud skiljas från kroppen och vaknade skräckslagen för att finna att det var sänggaveldelen som fallit ned på hans hals.

Jag är ingen expert men som jag förstått saken så är tid en dimension i vilken händelser kan ordnas och mätas i tidsintervall. Om tiden är en illusion skulle väl det innebära att allt sker samtidigt? Jag är rädd att jag missförstår dig, menar du att tiden inte skulle existera alls?

Den där gamla Einsteingrejen som ska göra att astronauter som åker från Jorden och nästan kommer upp i ljusets hastighet sedan kommer tillbaka bara lite äldre och finner att jorden blivit mycket äldre och deras bekanta sedan länge är borta.

Nu orkar jag inte räkna ut något precis exempel här men ta det på en höft och säg att astronauternas tid i raketen gått 10 år men när de landar här igen har det gått 10000 år på Jorden. Om deras raket vid något tillfälle rör sig framåt mot sitt mål, en planet vid avlägsen stjärna, just på snudd av ljusets hastighet (om de då kunde ses och fartmätas från Jorden) måste, eftersom astronauternas tid inuti raketen i det här exemplet går 1000 gånger saktare, dessa astronauter se hur resten av universum flygs förbi i 1000 gånger ljusets hastighet och deras målplanet på 5000 ljusårs avstånd nås när astronauternas tid inuti raketen gått 5 år för dem. En bieffekt kunde vara att våglängderna kortas ned så de inte ser något vanligt synligt ljus men kanske annan extremt långvågig strålning som möter deras egen tidshastighet. Hela deras vy av "filmen" (universum) sedd från raketens vindruta, måste se ut att existera 1000 gånger snabbare medan astronauterna själva, om de kunde ses, ser ut att röra sig i slowmotion 1000 gånger saktare inuti sin raket. Båda betraktare ser ändå sin egen omgivning gå i normal tidsfart.

Det här måste gälla även om de bara åker så kort att det gått dubbla tiden på Jorden när de kommer tillbaka. Åker som 25-åringar, är borta i 10 år och kommer tillbaka som 30-åringar när deras jämnåriga på Jorden fyllt 35. I detta fall har ska astronauternas klockmått inne i raketen (som de själva upplever som normaltid) visat att de åkt med dubbla ljushastigheten eftersom de i verkligheten färdats en i deras tidräkning halva åktiden på en sträcka som för Jordens tidräkning tog dubbla tiden. Den här tråden borde egentligen ligga i vetenskap så att matematiksnillena får klämma på den.

Svaret på din fråga är Ja. Tiden är både något människan har hittat på och något som existerar i verkligheten. Så detta visar helt att det är lite beroende på vad du menar med tid.

Väl hur är det med tid i dagvakentillståndet? Är tid en illusion då? frågorna kanske mer går över till filosofiska frågor nu men du ser vad jag försöker säga. Drömmar säger inget om tid är verklig eller en sorts illusion.

Hur tiden finns eller inte finns beror på hur vi ställer frågan.
Atomer rör sig, elektroner rör sig, hela tiden... med en fruktansvärd hastighet.

Vi människor har delat in tiden i olika mått, olika kategorier. Indelningarna kan kännas tomma, intetsägande då vi är små i universum. Vi får det att framstå som att vi "sätter ord" på universum. Vi är ett skämt i universala sammanhang.

Att tid existerar, det vet vi. Om våran intuitiva uppfattning om vad tid är och hur det fungerar är korrekt, det är en svårare fråga. Jag skulle säga att svaret antagligen är "nej"; relativitetsteorin och liknande är allt annat än intuitivt.

Till exempel så har vi frågan om det faktiskt finns något "nu", eller om dåtid, nutid och framtid alla är lika verkliga: http://en.wikipedia.org/wiki/B-theory_of_time.

Du kan läsa på om det här: http://en.wikipedia.org/wiki/Time_dilation

Sen håller jag med, den här tråden är i helt fel forumdel. Jag skulle dock föreslå att den flyttas till filosofi.

Kyrkofadern Augustinus skrev ungefär så här om sina funderingar kring tiden:

Tiden är en märklig sak. När jag inte tänker på den vet jag exakt vad den är, men så fort jag börjar tänka på dess natur så här jag ingen aning längre.

Jag tycker han fångade människans problem att förstå tiden oerhört bra.

Det beror på hur man ser på saken. här är tid >>>>>(den närmar sig dig,du är o i mitten)>>>o<<<<< och här kommer tiden ut,
den flödar hela tiden, men du upplever den knappt eftersom den tiden som va finns ju inte längre, den sekunden, hundradelen är nu ett minne.
tiden som kommer finns ju inte heller, den är inte bestämd än.
Tiden funkar för att den går att applicera på verkligheten men den finns inte.

Att tid inte existerar låter för mig inte rimligt. Menar du att för dåtiden har passerat och framtiden ännu inte inträffat så finns inte tid över huvud taget?

Snarare en filosofisk fråga. Till filosofi från det paranormala
/m0d

Jag är av åsikten att hjärnan är ett fysiskt system inte helt olikt en dator. Dvs. hjärnans förändring är liksom all materiell förändring bundet till tid (rörelse=sträcka/tid). Därmed är medvetandet beroende av tid. Om tiden skulle stå still skulle det inte heller hända något i hjärnan. = Tiden är verklig. Vi skulle med andra ord ej kunna ”hoppa ut” ur tiden och se det som en illusion.

ja...jag tror att hjärnan skapar en illusion av att tid är verklig för att vi ska få ordning på det vi upplever.

Har för mig att även forskare börjat fundera över det när de pysslade med planck skala(om det nu är rätt namn)