Fråga socialsekreterare

Åh, "tyvärr" dessutom. Du saknar sannerligen inte förmågan att trolla. Det kräver inte mer än att vara en riktig jävla idiot och registrera en användare på Flashback. Dessa två kriterier har du uppfyllt galant.


Så du har inga moraliska invändningar mot bidragsfusk, ditt kräk. Enda anledningen till att du tycker människor skall vara ärliga är att det är "säkrast" så. Det är sannerligen en ovanlig ståndpunkt från en socialsekreterare. Likaså påståendet att nivån på det ekonomiska biståndet skulle vara "mycket lågt". Har du inte innan din socionomexamen levt som student och skapat dig en uppfattning om beneficium?

Nej, sanningen är nog att du är ett trollande socialfall som sitter här och skitnödigt presenterar diverse klipp-och-klistra-svar som du flinande hittar med hjälp av Google. Gissningsvis är dina kunskaper om missbruk inte större än att du vid något tillfälle försupit dig på några varma folköl, rökt två bloss på en lånad cigarett som du tror kanske eventuellt möjligen kan tänkas ha innehållit något annat än vanlig tobak och sedan, som vanligt, pissat ned dig under natten.

Lägg ner jävla fjant. Faktum är att försörjningsstöd INTE syns på deklarationen, någonting som min sekreterare på BOSTADSENHETEN var tvungen att fråga sin kollega på försörjningsstöd om, då vi pratade om bostadsbidrag. Du är en idiot och jag och många andra skulle nog uppskatta om du bara höll käften. Du om någon verkar ju inte ha koll, och att kalla någon för troll...



On-topic: Har ingen fråga för tillfället, men jag har sett ett par socialsekreterare på internet då och då, och strunta i dom taskiga hatarna, trådarna där socialsekreterare förklarar och svarar på frågor blir i längden ofta väldigt uppskattade!

Jag har ett par frågor. Jag har fått tre LVM, jag tillhör en kommun som sätter väldigt många LVM sett till antalet invånare och jämfört med andra kommuner som är lika stora.

I alla fall så har jag kämpat under en lång tid för att få behandling med metadon. Jag har under hela förförra året (2010) varit på en massa behandlingshem (6st) och gjort 12-stegs behandlingar. Jag gjorde klart grundbehandlingen på två av dessa behandlingshem men återföll i alla fall i missbruk då det för mig inte fungerar med 12-stegs behandlingar, jag är opiatmissbrukare sedan 10 år tillbaka och jag behöver mer än att gå på NA/AA möten för att kunna hålla mig drogfri på hemmaplan.

Dessutom får jag ingen vidare hjälp på hemmaplan av min kommun, utan erbjuds bara en plats på något av kommunens tre stödboenden (man får ett rum och så delar man kök med 4 andra personer).

Men NU äntligen så har jag fått en terapeut som jag går till två gånger i veckan och samtalar med, hon jobbar enligt KBT, men har även erfarenhet av 12-stegs programmet och hon är själv ex-missbrukare, drogfri i mer än 15 år.

Hur som helst så har jag sökt till Metadonprogrammet igen för jag sökte i oktober medan jag hade LVM och var på ett så kallat bedömningssamtal med ansvarig läkare för metadonprogrammet, en kurator och en sjuksköterska och min socialsekreterare.

För att få komma in i Metadonprogrammet krävs i mitt landsting att socialtjänsten ställer sig bakom min ansökan och är positiva till det och är med på planering tillsammans med Metadonprogrammet.

I oktober så satt vi på detta möte och min socialsekreterare säger ingenting, hon sitter bara tyst och när läkaren frågar henne vad hon har för åsikt angående min ansökan, så säger hon bara att "det är eran bedömning, jag har ingen åsikt". Men då frågar läkaren igen vad socialtjänsten tycker och då kläcker hon ur sig att "Vi tror att NN kan klara sig utan metadon med rätt insatser." Då frågar läkaren vad "rätt insatser" är och hon svarar "Det vet jag inte".

På grund av det så anser Metadonprogrammet att de inte kan godkänna min ansökan, om socialtjänsten hade sagt att de var positivt inställda till det så hade jag fått det för Metadonprogrammet vill att jag ska ha en bra planering tillsammans med socialtjänsten där en samtalskontakt ingår.

Så fick jag byta handläggare efter nyår då min ordinarie handläggare på soc var tillbaka efter mammaledighet. Hon har ordnat en terapeut till mig som sagt var och jag skall nu på ett nytt bedömningssamtal med Metadonprogrammet och hoppas nu att jag blir godkänd eftersom jag fyller alla kriterier som Socialstyrelsen vill att man skall uppfylla för att godkännas till metadon/subutex behandling.

Mina frågor till dig är: Är det rätt att ens socialsekreterare tycker annorlunda än en läkare och sjuksköterska i en medicinsk fråga?

Får socialtjänsten bete sig på det här sättet utan att det blir några som helst konsekvenser? Jag funderar på att anmäla socialtjänsten i min kommun till JO. För på grund av att jag inte haft något metadon efter att jag kom ut från LVM:et så har jag tagit opiater varje dag sedan den 24 november och jag lade in mig på avgiftning frivilligt den 3 januari, men återföll i missbruk direkt när jag kom ut den 10:e för att jag inte klarar att vara drogfri utan metadon.

Jag har nu blivit av med mitt stödboende på grund av att jag var positiv på opiater på urinprov igår. Jag menar att det är åt helvete fel eftersom jag inte kan vara drogfri utan metadon och jag hade haft metadon sen den 24 november om socialtjänsten då hade backat upp mig.

Tycker du att det är konstigt att jag återfaller i missbruk, när jag inte får metadon för att soc gick emot mig och läkaren på bedömningssamtalet?

Vore extremt tacksam för svar, det är oerhört bra att du finns här och svarar på våra frågor, stort tack skall du ha.

Mvh
/visslaren

Tack!

Tack ska du ha själv! Ursäkta att svaret dröjde. Det låter som du haft en riktigt jobbig tid bakom dig och förhoppningsvis kommer det nu bli bättre. Bra att du fått möjlighet till samtal med terapeut och att du tycker att det fungerar. Ska nu försöka svara på dina frågor.

1. Om det är rätt att en socialsekreterare tycker annorlunda än läkare och sjuksköterska i en medicinsk fråga. Det finns ingen lag som säger att man behöver tycka likadant, men jag antar att du mer tänker på att det är sjukvårdspersonalen som har mest kunskap i de medicinska frågorna och givetvis är det oftast så, även om det såklart kan finnas folk inom socialtjänsten som tidigare arbetat inom sjukvården och tvärtom. Jag förstår inte riktigt hur din socialsekreterare du hade vid första bedömningssamtalet tänkte för som jag tänker så finns det ingen anledning att inte stödja en substitutionsbehandling. Det är oftast en stor fördel för de som har ett opiatmissbruk att få vara med i programmet och det är ju ingen extra kostnad för socialtjänsten. Det som blir är att man som socialsekreterare får vara med på möten med sjukvården och det hör ju till ens jobb så det borde ju inte vara någon extra belastning. Vet att vissa personer som arbetar inom socialtjänsten är emot substitutionsbehandling, men ens privata åsikt ska ju inte styra arbetet. Givetvis är det absolut bästa att man både från sjukvården och socialtjänsten tar del av varandras kunnande och samarbetar så att det blir så bra som möjligt för klienten.

2. Om socialtjänsten får bete sig hur som helst utan konsekvenser. Nej, det får man inte utan vi har lagar och vägledande bestämmelser i kommunen att följa. Ibland blir det tyvärr att jag som socialsekreterare och min klient inte tycker lika. Som klient inom socialtjänsten har man alltid rätt att få sitt ärende prövat av socialstyrelsen som är socialtjänstens tillsynsenhet. Eftersom du upplever att du blivit felaktigt behandlad av din dåvarande handläggare så tycker jag att du ska ringa eller skriva till dem och be att de tittar på ditt ärende. Det hjälper dig inte just nu och förändrar inte vad som varit, men ibland kan det ju räcka att man får upprättelse och att man inte själv eller någon annan hamnar i samma situation igen. Socialstyrelsen är indelad i olika regioner så kolla på nätet vart du ska vända dig. Tänk också på att om du får ett negativt besked eller avslag som vi kallar det så har du alltid rätt att få det skriftligt så att du kan överklaga beslutet till Förvaltningsrätten. Jag vet att det inte är många som orkar göra det och det tar sin tid, men jag tycker att det är bra om man gör det. Det visar ju också oss på socialtjänsten om vårat arbetssätt är rätt eller om vi måste tänka om. Givetvis har du också rätt att JO anmälasocialtjänsten precis som du har funderingar på.

3. Om jag tycker att det är konstigt att du återfaller i missbruk när du inte får metadon. Nej, jag tycker inte det är konstigt. Enligt de klienter jag träffat med opiatmissbruk så är opiatsuget oerhört svårt att stå emot och jag har personligen/yrkesmässigt inte haft kontakt med någon med opiatmissbruk som klarat av att hålla sig drogfria utan substitutionsbehandling. Jag kan ju inte säga att det är omöjligt, men jag känner inte till någon.

Hoppas det var någorlunda svar på dina frågor. Lycka till!

Tack så mycket. Skall använda dina svar emot min socialsekreterare. Framförallt det du säger om att ingen opiatmissbrukare klarat sig utan substitutionsbehandling. För det är min erfarenhet också.

Kan du svara på vilken kommun du arbetar i? Jag tillhör Uppsala kommun och det är så att de driver en egen öppenvård som är 12-stegs baserad. Man får inte gå i den om man har narkotikaklassade mediciner, inte ens vissa psykofarmaka får man ha som tex Lyrica.

Och i den här öppenvården arbetar två stycken terapeuter som säger att Subutex, Metadon, Ritalin och Concerta är droger. Dom menar att om man får någon av dessa mediciner utskrivet så är man inte drogfri. Och eftersom de arbetar på socialtjänsten så "färgar" de ju av sig på socialsekreterarna som arbetar i Uppsala kommun. Så då anser ju de flesta av dem att det är jämställt med droger och jag har bytt handläggare fyra gånger och samtliga har varit emot att jag sökt substitutionsbehandling.

Så man undrar ju om det finns någon handläggare i Uppsala kommun som inte är emot det. Han som är chef på narkotikaenheten är emot det och han tar ju alla beslut över behandlingar som handläggarna ansökt om åt klienterna. Det är helt fel anser jag, det strider säkerligen mot svensk lag.

Det är därför som jag skrivit en JO-anmälan på fyra A4 sidor som jag tänker skicka in så fort jag blivit godkänd till metadonprogrammet. Jag vågar inte göra det innan eftersom jag är rädd att min handläggare och hennes chef då kommer gå emot mig igen när jag är på bedömningssamtal på metadonprogrammet.

Det är hemskt, de har så mycket makt över mitt liv att de fungerar som maffian. Man vågar inte tjafsa med dem eller kritisera dem i media för då kan de förstöra ens liv eftersom man behöver dem på sin sida hela tiden så länge man är beroende av dem. Därför kan de helt bestämma över mitt och andra missbrukares liv i allt från boende till ekonomiskt bistånd och till och med medicinering! Är det inte sjukt vilket system vi har i Sverige. Det pratas om att Sverige har en så fin och bra välfärd men i många i kommuner så har du ingenting att säga till om när du hamnar utanför systemet och behöver hjälp. En del kommuner, bland annat Uppsala har inför så kallad "Missbruksnorm" i socialbidrag, vilket innebär att man bara får pengar till mat och hygienartiklar och då får du rekvisitioner, vilket innebär att du får en papperslapp som du betalar med i kassan på utvalda butiker.

Då får man tex 500kr i taget, det skall räcka i 10 dagar och du måste handla för exakt hela summan, om du handlar för till exempel 490 kronor så får du ingen växel tillbaka, så man får gå med miniräknare och handla. Sen får man en rekvisition till Apoteket på exakt det belopp medicinen kostar och samma sak med busskort. Så man får inte ett öre utbetalat till kontot, allt för att man inte skall kunna handla narkotika för pengarna. Tror dom. Men det är bara att sälja rekvisitionerna för tex 400kr om den är på 500kr. Men det blir bara lite omständigare.

Det sjuka är att en dom i Länsrätten i Gävleborg, där en klient från Sandviken anmälde detta system och fick rätt, den domen har vunnit laga kraft och den personen fick pengarna utbetalade till sitt konto och ÄNDÅ fortsätter kommunerna på många håll att fortsätta med detta system. Jag fick så sent som i torsdags mitt socialbidrag på detta sätt. Det är kränkande och förnedrande att behöva handla med dessa lappar. Folk stirrar på en både i kassorna och bland de som står i kön.

Men jag skall skriva ut den här domen och visa min handläggare på försörjningsstöd inför nästa ansökan den 10 februari. För då blir dom tvugna att betala pengarna till mitt konto, annars anmäler jag ju dem bara till Förvaltningsrätten som det heter numera och då blir det bara pinsamt för dem. Det sjuka är att dom räknar kallt med att vi som söker socialbidrag eller har en handläggare för vårt missbruk inte skall orka anmäla till Förvaltningsrätten eller JO, dom tror att vi är analfabeter och idioter bara för att vi har ett missbruk.

Herre GUD, det är för fan en sjukdom, det drabbar alla samhällsklasser och slår över gränserna, det är bara det att de som har det bättre ställt, kan hålla missbruket hemligt mycket längre och kanske aldrig behöver söka hjälp hos socialen för de har en mycket större fallskärm som fångar dem när allt börjar gå åt skogen. De kanske har mycket pengar och har en välbärgad familj som kan mörka och tysta ner problemet. Det ser man ju hela tiden i media, hur många kändisar (skådespelare, musiker) är det inte som har ett beroende som de inte behöver ta konsekvenserna av på samma sätt, de behöver inte vända sig till socialen och de blir inte dömda lika hårt i Tingsrätten för narkotikabrott eller rattfylla och de får behålla körkorten längre än en person som inte är känd. Så är det i Sverige 2012.

Hur gör ni med barn till missbrukare och psykiskt störda? Hur hanterar ni ev anmälningar och frågan om barnet mår bättre eller sämre med föräldern i sitt liv?
Det är ju inte bara missbrukare/psykiskt störde som drabbas av LVU/LVM/beslut att inte göra något.

Tack för tråden! Den är mycket intressant!

Tack för ditt inlägg, du har många bra och intressanta synpunkter och jag önskar att fler i din situation hade din kämparglöd! Du är givetvis välkommen att visa mina svar för din handläggare, men tänk på att det jag skriver är bara min bedömning och min åsikt utifrån mina erfarenheter, hon kan välja att ta till sig det eller inte.

Känner igen det du beskriver med 12-stegsbehandling att de är emot medicinering av olika slag. Där jag arbetar hade man förr också så att alla var tvungen att gå igenom den egna 12-stegsbehandling oavsett om det passade en eller inte. För vissa funkade det bra och för vissa inte vilket gjorde att de "stämplades" som omotiverade, även fast det kanske hade funkat för dem i någon annan behandlingsform. Detta har man tack och lov gått ifrån här och även om vi inom socialtjänsten givetvis får på oss att använda vår öppenvård i första hand då det är billigare så försöker man göra den mer individanpassad. Just 12-stegs behandling är ju lite speciellt enligt min uppfattning för det förefaller som att den passar jättebra för vissa medans det för andra inte alls känns rätt.

Det där med missbruksnorm som du nämner vet jag att man diskuterat lite här och var, även om man inte tillämpar det i den kommun/stadsdel där jag arbetar. Tycker att det är bra att du visar domen för din handläggare, för finns det en dom så bör de ju följa den. Och som alltid, är du inte nöjd är det jättebra att du överklagar deras beslut, så att du känner att du får upprättelse och att socialtjänsten arbetar korrekt utifrån lagstiftningen.

Tack själv, vad roligt att du tycker att tråden är intressant!
Eftersom jag inte själv arbetar med barn och unga utan med vuxna kan jag nog inte svara på din fråga fullt ut. Om det finns en misstanke att någon av våra klienters barn far illa gör vi alltid en anmälan till socialtjänsten i den kommun/stadsdel där barnet är skrivet. Detta gör vi för att de som arbetar med barn och unga och som har mer kompetens än vi på vuxenenheten angående barn ska kunna göra en bedömning om hur barnet mår. Framför allt om barnet är skrivet i samma kommun/stadsdel där jag jobbar så samarbetar vi nära handläggaren som arbetar med barnet för att få samsyn kring familjen och en bra kännedom om problematiken. Det där med om barnet mår bättre eller sämre av att ha kontakt eller vara utan kontakt med föräldern med missbruk eller psykisk problematik tycker jag är en jättesvår fråga. Jag kan tyvärr inte ge dig ett bra svar där för jag känner att det är helt utanför mitt kompetensområde. Vad jag däremot tror är att oavsett om kontakt finns eller inte så behöver man stötta upp barnet på olika sätt och att kontakten ska vara utifrån barnens behov och inte föräldern. Vet att det finns barngrupper så att barnen får träffa andra barn i samma situation på vissa håll så att de inte känner att det bara är dom själva som är i samma situation och det tror jag är bra. Sedan är det också viktigt att ge stöd till föräldern så att de har en chans att vara en bra förälder när det är aktuellt. Vet inte om du blev så mycket klokare på svaret? :-)

Hej! Har lite frågor rörande LVU. Mitt lvu försvinner förhoppningsvis om några månader vid nästa omprövning, jag är 20 år fyllda och har det väl försvunnit då kan ni inte sätta något nytt eller hur? Oavsett? Ingen jävla prövotid eller liknande? Och en till fråga, ponera att jag rymmer från landet till t ex Spanien eller England då jag fortfarande har LVU, jag blir väl inte internationellt efterlyst för en sån skitsak eller hur? Och är det helt lugnt för mig att återvända till Sverige så fort jag fyllt 21 igen och mitt LVU automatiskt gått bort?
MVH

Hej. Jag jobbar på vuxenenhet där vi inte jobbar med LVU och har därför mycket dålig koll på den lagstiftningen. Tyvärr kan jag därför inte svara på dina frågor. För mig låter det som att du inte tycker att den vård du fått under LVU-tiden varit bra och att du inte heller tänker dig förändra din situation när LVUt går ut. LVU, om det handlar om ens eget beteende, kan man "få" upp tills att man är 21 år och efter det är det annan lagstiftning som tar över om tvångsvård är nödvändigt. Kan du tänka dig att samarbeta på något vis med socialtjänsten så att du känner att du får bra stöd och det händer något positivt för dig? Även om det är tvång och du inte själv har särskilt mycket att säga till om, kan du på något sätt tänka att du får "gilla läget" och göra det bästa av situationen du är i? Vad gäller LVM blir man inte internationellt efterlyst om man avviker, utan enbart inom Sverige, förmodligen är det samma med LVU.

Lite pinsamt att en socialsekreterare inte har koll på vilken ålder som gäller för LVU. Man kan få LVU tills man är 20 år gammal men om man redan har det sen innan kan det förlängas tills man är 21. Sen har du ingen aning om jag får bra hjälp eller inte/tycker om den vård jag får. Jag ställde bara ett par frågor. Jag är förövrigt i princip klar med min behandling och får utsluss väldigt snart, jag undrade mest bara av ren nyfikenhet då det här ändå var en frågetråd.