Vad händer egentligen när man får feberdrömmar?

Har feber just för tillfället.
Jag har börjat drömma mindre och mindre nu på sistone. Ibland kan jag komma ihåg små fragment av vissa drömmar. Men då fragmenten är så små och saknar kontext så blir det svårt att minnas dom i längden. Jag kan kanske komma ihåg en känsla eller något liknande.

Jag fick feber för lite mindre än en vecka sedan. Min första natt med feber drömde jag en utav de skönaste drömmar på länge.
Jag ska inte tråka ut er med detaljerna, men det var en dröm med kärlek och värme.
Det roliga är jag minns saker jag sa i drömmen, konversationer, platser och hela drömmen hade en perfekt kronologisk ordning i sig (vilket är ovanligt i mitt fall)

Jag upplevt de typiska feberdrömmarna. Avskyr dom. De är oftast fyllda med ångest och osammanhängande moment, reflekterar endast de tråkigaste minnena.
Tacksam över att jag denna gång fick en varm och enkel dröm.
Alla varma och enkla drömmar är välkomna hem på kalas hos mig!

Måste bara svara på detta då det är exakt samma drömmar jag hade när jag jag var ung och hade feber. Fy fan vad obehagligt det var och den stora skepnaden mullrade dovt som du sa och har för mig att den växte och blev större och större och ju större den blev ju mer mullrade det.

Jag har upplevt precis samma sak! att det upplevs tungt och dovt. det var ett slags koncept, kontrasten mellan stort och litet. kan inte vittna om någon elliptisk form, vad jag minns så var det typ en lång orm/skepnad med långa armar åt alla möjliga håll. Tänk ett tunnelsystem fast omvänt, utan någon särskild mittpunkt. Själva helheten var gigantisk, men "armarna" var mindre, subjektivt sett kanske någon meter i diameter. Dessa var den "lilla" delen man jämförde helheten med.
Riktigt intressant att någon till har upplevt samma sak!
Detta var under tonåren, det fanns en tid då jag fick drömmen regelbundet, i en ålder av ca 15, även när jag inte var sjuk eller hade feber. Sista gången jag kan minnas var dock när jag hade stark feber.

Riktigt underligt att fler har upplevt samma sak, måste jag säga. Har vi något gemensamt? Hmm... Är dessa drömmar något större? tror inte det. Men samtidigt är det egendomligt, märkligt, besynnerligt, kuriöst och bisarrt att vi har upplevt såpass lika saker (kunde inte bestämma mig för vilket adverb jag skulle använda, för jag tyckte alla passade så bra). Det kanske har sin biologiska förklaring?

drömmar under feber för mig är alltid uttröttande upprepningar

Jag ska göra någonting, flytta på något, men det är som det samtidigt är en handling och en abstrakt idé , jag vet inte, jag ältar det om och om igen

Jag drömmer att jag försöker samma sak i en loop, det känns jobbigt och irriterande , ibland kännns det som man är mellan dröm och vakenhet

Det är det där - nånting- en olöslig knut - som måste lösas . Om och om igen.

Nu har jag inte haft feber på över 10 år, men annars är jag den som gillar feberdrömmar. Lite psykedeliskt över det hela där drömmarna är riktigt intensiva, lucida och skruvande.

Exakt, och det verkar vara standard vid feberdrömmar. Alla rapporterar varianter på samma tema när man läser tråden.
Manisk upprepning av något omöjligt som ändå måste göras.
Saker kan vara stora som universum samtidigt som små som sandkorn.

Balanssinnet är ur funktion. Och någon del av dig gillar det inte, vilket utlöser ångest. Det kan vara en del av förklaringen. Samma del kanske letar febrilt efter det förlorade balanssinnet? Därav den maniska upprepningen av något. Ofta abstrakt, då den delen i hjärnan vet att något saknas, men vet samtidigt inte vad ett balanssinne är för något, än mindre en hjärna. Då skapas olika bilder som i ett försök att greppa efter halmstrån. Kanske?

Brukar ni känna när ni blundar hur två objekt är långt ifrån varandra, men de är ändå nära? Svårt att beskriva men obehaglig känsla.

Det är jävligt intressant ändå. Att våra drömmar är så arketypiska och följer ett sånt mönster.

I övrigt ger jag inte mycket för drömtydning och sånt. Men jag har märkt att vissa drömmar jag berättat om har andra också haft. T ex att man tappar bort en människa, och försöker ringa - men knapparna på telefonen är konstiga som om de flyttar runt eller är ett främmade operativsystem.
Jag har också förstått att det är vanligt att man drömmer om att vara tillbaka i skolan, men att man inte förstår var man ska eller vad man studerar.

Oerhört intressant. Undrar om det gjorts någon forskning kring feberdrömmar som kan besvara frågan om varför de är så kusligt lika varandra.

Skolan ja, jag har haft återkommande, lite ångestfyllda drömmar om att jag varit tillbaka i skolan.
Inte feberdrömmar, bara vanliga drömmar med en lätt känsla av ångest. Egentligen uteblir jag helt från lektionerna …

Jag tycker ångestdrömmar och feberdrömmar liknar varandra. Eller drömmar man har under väldigt stressade perioder i sitt liv. Så kanske feberdrömmar är något liknande stress, och att kroppen inte skiljer på fysisk stress och psykisk stress.