Vad händer egentligen när man får feberdrömmar?

Ja jag undrar vad som händer i hjärnan när man får feberdrömmar, jag får det lite då och då när jag är väldigt sjuk och det är verkligen helt galet. Jag tappar verklighetsuppfattningen totalt, ser helt bisarra grejer i ett tillstånd som verkar vara något slags dansande mellan vaket och sovande. Jättemärkligt tycker jag, så jag undrar därför vad mer exakt som händer i hjärnan, hur ser hjärnaktiviteten ut? Är det snarlikt en helt vanlig dröm angående hjärnaktivitet? Och en sista fråga, varför uppstår feberdrömmar?

Tack på förhand
Julbordsspecial

Låter intressant. Har du feber när detta händer eller hur är ditt tillstånd så att säga? Hur länge pågår det och minns du allt du drömt när du vaknat på riktigt?

Det händer alltid när jag har feber eller influensa, mitt tillstånd är som jag nämnde i första inlägget som på gränsen mellan sovande och vaket tillstånd. Jag styr inte riktigt över mig själv känns det som, kroppen styrs av sig själv och jag är helt luddig i huvudet, men ofta finns det en liten del i mitt medvetande som är "normalt" eller vad man ska säga. Det är ofta samma dröm som återkommer när jag får feberdrömmar, och den skrämmer mig lika mycket varje gång, även fast den i själva verket inte är ett dugg skrämmande. Allt är som ett töcken, som att jag tagit någon konstig drog.

Det har också en gång när jag var liten och hade feber skett att jag gått i sömnen och pratat och gestikulerat etc.

Har också totalt galna feberdrömmar.

Minns en gång när jag var liten och drömde att jag låg på en äng och stora fötter kom ner ur molnen (introt i Monty Python, ungefär, fast jag såg dem ur min egen synvinkel). Alla fötter skulle förstås trampa på mig och jag minns att mina föräldrar kom in i mitt rum och jag kastade mig av och an och skrek "De trampar på mig, de trampar på mig!!" helt hysterisk.

På senare år skulle jag lägga mig och sova en stund med hög feber, och lade på The Dark Side of the Moon med Pink Floyd innan jag somnade. DAMN. Det var det närmaste jag varit att vara påtänd. Gigantiska regnbågsfärgade lysrör och massa skit.

Jag googlade lite, men fick inte upp något. Antar att hjärnan kanske får för mycket att göra och flummar ur totalt? Den är ju upptagen med att höja kroppstemperaturen och aktivera immunförsvaret, så den kanske blir överhettad?

Haha, ja det är verkligen helt sjukt det där ibland. Och jag det kanske är som du säger, att hjärnan på något sätt blir överhettad av ansträngningen med att försöka få kroppen i balansen från febern..? Riktigt intressant det här tycker jag.

Kom ihåg en gång när jag hade feber och drömde. Jag spelar aldrig starcraft men just denna drömmen gjorde jag och de var riktigt påfrestande på hjärnan jag bestämde taktiker och allt vad jag skulle göra och efteråt var jag trött i hjärnan efter det

Feberdrömmar kan vara riktigt underliga och mysiga på samma gång. Nu var det jättelänge sedan jag hade någon feberdröm, eller feber överhuvudtaget. Men jag minns när jag vara barn och hade dessa feberdrömmar.

Drömmarna är svåra att beskriva, men själva konceptet var alltid desamma. I stort sett handlade det om att jag såg någon enormt stor sak, eller snarare skepnad, som jag skulle jämföra med med en liten sak eller helt enkelt flytta på. Denna enorma sak/skepnad var oftast grå till färgen och tycktes ha en elliptisk form. Alltid då jag fick den stora gråa saken framför mig, så kändes allting tungt och dovt på något sätt.

Jag har även hört från en annan person om ett något liknande koncept som denne hade i sina feberdrömmar som barn, vilket har fått mig att misstänka att mina tunga feberdrömmar jag hade när jag var barn inte nödvändigtvis var subjektiva.

Någon som har en aning om vad jag pratar om?

Underliga är de sannerligen, men mysiga kan jag då inte hålla med om. Tvärt om så tycker jag alltid att de är som mardrömmar fast i "vaket" tillstånd.

Jag har hittills varit med om två olika scenarion när jag fått feberdrömmar, men det vanligaste är att jag ligger i sängen, soffan eller vad det nu är och jag hör en liten flicka gny nästan ohörbart. Jag får då en väldigt orolig känsla i kroppen och jag känner mig väldigt obekväm, lite rädd också. Därefter hörs hennes kvidande allt tydligare samtidigt som något grövre ljud som jag tyvärr inte kan beskriva på något bra sätt också träder fram. Det är vid denna tidpunkt jag börjar svettas febrilt och försöker fly undan dessa horribla tankar vilket naturligtvis inte går.

Nu var det iofs några år sedan jag sist upplevde feberdrömmar, jag är för det mesta en frisk person. När jag var liten ropade jag alltid på mamma så fick hon ta och lugna ner mig men sist jag feberdrömde så var det bara till att vänta ut det vilket tog sin lilla tid. Men i sinom tid så gick det lyckligtvis över.

Det du nämner om en stor grå sak har jag personligen aldrig upplevt, jag ser nämligen ingenting annorlunda när jag får feberdrömmar, förutom vid enstaka tillfällen konstiga skuggor.

Vid kraftig feber så kan hjärnans balanssinne slås ut av den höga värmen. Detta leder i sin tur till den absurda känslan av att vara ömsom ofantligt stor i universum, ömsom mikroskopiskt pytteliten – Väldigt psykadelisk känsla.

Brukar ni få den känslan också?

Ja ungefär en sådan känsla får jag, känns väldigt skrämmande.

Hade fått svininfluensan under en semester i Puerto Rico, var där med hela familjen. "Drömde" (Var vaken alltså, fast hade ingen kontroll över det jag sa eller gjorde.) att jag var gravid, sprang in på toaletten och spydde nästan. Fick plötsligt för mig att jag fick ett missfall och började be om ursäkt och bad om förlåtelse av min mamma. Hon blev skitorolig och trodde det var något fel på mig. Höll på så hur ett tag innan jag somnade, helt sjukt när man vaknar senare på kvällen och inser vad som "hänt". Brukade även när jag var mindre drömma om stora och små siffror innan jag fick feber/influensa.

hmm... mystiskt att vi upplever samma sak.. mycket mystiskt.

Jag kan lixom.. också ha en slags stor grå/svart massa som känns len och mjuk utan att jag rör vid den, det går som i mönster jag inte kan se, så får jag en dålig känsla av obehag när en liten "spetsig" massa närmar sej, det går inte riktigt att beskriva i ord men det är fan inte kul att ha att göra med. Det känns lite som att man... löses upp och skapas eller hur man ska beskriva det.. väldigt konstiga upplevelser som inte kan beskrivas i ord händer för mej.

Jag kan också få en skräckfylld känsla av ungefär som att det är oändligt långt till det föremål jag ser i drömmen samtidigt som det är jätte nära mej. Lite som att inte se slutet på en berg och dalbana när man precis ska åka ner för den.. äh jag kan fan inte beskriva... det går inte att beskriva på ett bra sätt.