SYRIEN - En sammanställning av konflikten

Over to Syria's north, Turkey is also pointing a finger at both Damascus and its patron, Tehran, for a bombing near a police station in the city of Gaziantep on Monday which killed nine and wounded over 60 [1]. A convoluted intrigue is emerging around the Kurdish issue between Syrians, Turks, Iraqis, and Iranians (incidentally the four regional countries with significant Kurdish populations). A recent discussion on the blog of the prominent Syria expert at the University of Oklahoma, Joshua Landis, captures the complexities of this issue.

The Syrian regime has long been a patron of the PKK (the Kurdistan Workers' Party, which has waged a violent low-intensity campaign against Turkey for decades). Recently, it has let the PYD, a Kurdish organization that is closely related to the PKK, take over a number of Syrian cities in the north. As Landis put it, "Assad's Kurdish strategy appears to be to help the PKK to take control of the Kurdish regions of Syria in the North East. His aim is to hurt both the Free Syrian Army and Turkey, which are leading the opposition against him. In general, his strategy is to weaken the Sunni Arabs of Syria." [2]

Iran is helping Assad; Turkey, on the other hand, has been trying to leverage its relationship with Iraq's Kurds and to set up a parallel Kurdish organization in Syria, the Kurdish National Council (KNC), in order to rally the anti-Assad elements among the Kurds and to neutralize the PKK in the country. It has not been very successful: the KNC remains fairly disorganized and marginalized, much like the Syrian opposition as a whole.

http://www.atimes.com/atimes/Middle_East/NH25Ak03.html

Tim Marshall spoke to Mr Sharaa in the Syrian capital and wrote on Twitter: "I am with the Syria Vice President. In Damascus. He has not defected."
Officials had been forced to issue repeated denials amid rumours that Mr Sharaa - the most senior Sunni Muslim in the Damascus regime - had joined the opposition.

Like Iraq, the West has provided no evidence that such weapons even exist, let alone prove that the weapons have or even would be used against terrorists operating across Syria. And like in Iraq, another false pretext is being developed through leaks, and limited hangouts in an attempt to prime the public for a desperate intervention designed to bolster the West's collapsing terrorist front.

Opposition groups claimed more than 200 bodies had been found in Daraya, a poor Sunni community on the south-west outskirts of the capital, after Syrian troops had stormed the town on Saturday, going door to door in what President Bashar al-Assad's regime described as a counter-terrorism operation. Opposition and human rights activists claimed many of the dead were civilians.

"Varför berättar ingen i våra media för oss att den syriska armén är en värnpliktsarmé?

Om värnpliktsarméer, till skillnad från vad gäller legoarméer, vet man att de är mycket svårare att få att skjuta på den egna befolkningen medan legoarméer skjuter på dem man betalar dem för att beskjuta. Vi har bara i och med detta anledning att inte tro på påståenden i våra media om hur den syriska armén mördar och torterar människor i Syrien. Detta vet upprorsmännen själva. Därför talar de om Shabiha, som skulle vara en slags (alawitisk) specialstyrka som terroriserar syriska folket och mördar och torterar. För varje tänkande människa är det omöjligt att tänka sig en sådan specialstyrka med tanke på att Bashar Al Assad har fullt klart för sig vad Västmedia skriver om hans regim och hans illdåd i akt och mening att få argument för att bomba eller invadera landet. Han har ingenting att vinna på att försöka utöva den typen av terror mot befolkningen, som jag skrivit mer om tidigare.(1) Däremot är sådana påståenden god propaganda att föra fram av upprorsmännen, som ju kan räkna med att de blir trodda och citerade i Västmedia vilka omrimligheter de än vräker ur sig."

Vad innebär nu dessa fakta? Jo, arméns soldater torde, eftersom syriska unga män, sedan 2011, gör en värnplikt på 1,5 år (tidigare hade de längre värnplikt), bestå av ett genomsnitt av befolkningen i Syrien. Det må vara att höjdarna inom armén är alawiter men vad skulle den mindre klicken aktiva toppar kunna åstadkomma mot resten av armén om denna stod på upprorsmännens sida i konflikten, som de borde göra enligt Västmedias krigspropaganda. Denna propaganda gör ju gällande att upprorsmännen, som bekämpas av armén, agerar i “hela det syriska folkets namn och intressen” och har hela det syriska folket bakom sig.

Om armén alltså står på det syriska folkets sida, som den sannolikt gör, och om majoriteten av detta folk ville bli av med Al Assad och istället genast styras av den s.k. oppositionen, skulle majoriteten inom armén ha hyst samma uppfattning och ha arresterat topparna, tagit över kommandot över armén samt avsatt Al Assad för länge sen. Höjdarna skulle inte haft mycket att sätta emot i det fallet. Detta har inte skett. Därmed kan vi vara ganska övertygade om att ”det syriska folket”, som de styrande i USA, Nato, Qatar och Saudiarabien ömmar så för, inte alls hyser de åsikter som påstås i våra media (och som påstods även om det libyska folkets inställning till Ghadafi utan minsta bevis).

Vi kan istället vara tämligen övertygade om att Bashar Al Assad har armén och därmed huvuddelen av det syriska folket bakom sig mot de s.k. rebellerna, även om det finns en del grupper av soldater som deserterat och gått över till upprorssidan (sannolikt färre än vi ska bringas att tro dock (3) ).

Förutom att vi får svaret på frågan om varför upprorsmännen/oppositionen inte har vunnit segern för länge sen får vi härmed också svaret på frågan om varför media inte har informerat oss om den syriska arméns sammansättning och uppbyggnad. Denna opposition borde ha vunnit en hejdundrande seger redan inom några dagar, om Västs ledande politiker och våra media talade sanning, eftersom den då hade omfattat nästan hela den syriska armén.