2012-01-23, 01:20
#1
Att vara psykisk sjuk är ju en sak man gärna vill förneka men jag har under de senaste åren funderat ifall jag är psykisk sjuk. Jag känner mig psykisk sjuk, men på ett positivt sätt.
Jag känner mig helt överdrivet smart vilket ger mig bra självkänsla. Väldigt självsäker men kan ibland spela osäker bara för att jag själv inte gillar otroligt självsäkra människor.
Jag har alltid haft väldigt lätt att lära mig saker. Rita, glosor, programmering. Speciellt tekniska saker. Har däremot väldigt svårt att lära mig saker som bör "go with the flow", till exempel spela piano eller läsa. Om jag skriver nationella provet och snabbt ska läsa igenom en ointressant text sitter jag snarare och analyserar vilket typsnitt texten är skriven i snarare än memorera eller se helheten i texten.
Jag tänker väldigt mycket. Är känd som dagdrömmare, samtidigt som "den smarta". Vinner alla debatter jag ger mig in på, oavsett om jag har rätt eller fel.
Kan vara väldigt social om jag vill, men ser ofta inte meningen med det. Om jag får ut något av att lära känna en person eller vara utåtriktad så är jag gärna det, annars undviker jag snarare folk.
Är inte speciellt intresserad av tjejer men är inte fikus heller. Enda anledningen till att jag raggar upp en tjej är för att imponera på vännerna med min sociala och självsäkra förmåga.
Är väldigt företagsam och har hela livet planerat fram till 50-årsåldern. Är 100% på att jag kommer vara miljonär innan 25-27-årsålder även fast jag inte har gott om pengar för tillfället.
Är en godhjärtat människa och vill alla människor gott, är väldigt omtänksam. Däremot skulle jag inte ha några program att till exempel stycka en kvinna för att rädda livet på fem andra. (Det är ju gott syfte?)
Är inte rädd för att dö och heller inte rädd för livets mörka sidor (som det jag skrev ovan), har svårt att se meningen med livet ibland men ända anledningen att jag kämpar och inte gett upp hittills är för att göra folk runt omkring mig stolta och kanske hjälpa människor om det går riktigt bra.
Är jag psykisk sjuk?
Har du som läser detta någon diagnos och i såna fall vilket och hur känner du dig?
Jag känner mig helt överdrivet smart vilket ger mig bra självkänsla. Väldigt självsäker men kan ibland spela osäker bara för att jag själv inte gillar otroligt självsäkra människor.
Jag har alltid haft väldigt lätt att lära mig saker. Rita, glosor, programmering. Speciellt tekniska saker. Har däremot väldigt svårt att lära mig saker som bör "go with the flow", till exempel spela piano eller läsa. Om jag skriver nationella provet och snabbt ska läsa igenom en ointressant text sitter jag snarare och analyserar vilket typsnitt texten är skriven i snarare än memorera eller se helheten i texten.
Jag tänker väldigt mycket. Är känd som dagdrömmare, samtidigt som "den smarta". Vinner alla debatter jag ger mig in på, oavsett om jag har rätt eller fel.
Kan vara väldigt social om jag vill, men ser ofta inte meningen med det. Om jag får ut något av att lära känna en person eller vara utåtriktad så är jag gärna det, annars undviker jag snarare folk.
Är inte speciellt intresserad av tjejer men är inte fikus heller. Enda anledningen till att jag raggar upp en tjej är för att imponera på vännerna med min sociala och självsäkra förmåga.
Är väldigt företagsam och har hela livet planerat fram till 50-årsåldern. Är 100% på att jag kommer vara miljonär innan 25-27-årsålder även fast jag inte har gott om pengar för tillfället.
Är en godhjärtat människa och vill alla människor gott, är väldigt omtänksam. Däremot skulle jag inte ha några program att till exempel stycka en kvinna för att rädda livet på fem andra. (Det är ju gott syfte?)
Är inte rädd för att dö och heller inte rädd för livets mörka sidor (som det jag skrev ovan), har svårt att se meningen med livet ibland men ända anledningen att jag kämpar och inte gett upp hittills är för att göra folk runt omkring mig stolta och kanske hjälpa människor om det går riktigt bra.
Är jag psykisk sjuk?
Har du som läser detta någon diagnos och i såna fall vilket och hur känner du dig?