Vad döljer natten?

Jag fummlar nu med mina chipsindränkta och flottiga fingrar på mitt tangentbord. Fettet döljer rynkorna i min hand likt en kondom döljer ådrorna på en kuk. Men vad döljer då mörkret som kännetecknar natten? Varför är vi vakna på dagen men sover på natten och inte tvärtom?

Jag har i månader suttit och skruvat min kuk och tänkt på detta vilket har resulterat i skrynklig förhud. Är jag en drömmare som förgäves söker efter något som inte finns? Borde jag och mitt demolerade könsorgan bege oss ut i den dunkla natten för att få svar?

Jag och min lille vän är tacksamma för svar.

För att någon gång måste man väl sova?

Enkelt. På dagen ser vi saker, vilket innebär att vi kan jaga. Det är dessutom varmare på dagen vilket underlättar. Natten är kalare och i kan inte jaga. Då passar vi på att sova.

Vi måste sova och vi tar vara på dagsljuset. Natten döljer sådant vi lättare hade kunnat se om solen sken. Som exempelvis negrer.

Natten är otroligt underskattad. Bara för att vår logik säger att ingenting finns i skuggorna betyder inte det att det är sant. Men varför måste vi frukta det som vi inte ser? Är vi inte den mest överlägsna typen av liv på våran planet? Våran rädsla är ett tecken på att svaret finns där ute. Har du någon gång försökt riktigt hårt att tänka på universums slut? Att det bara inte är möjligt att det fortsätter i oändligheten? Känner du inte att det tar stopp? Någonstans i hjärnan sitter en liten spärr som hindrar oss från att gå för djupt in i vårat medvetande, och detta är samma spärr som hindrar oss från att gå ut mitt i natten och undersöka mörkret. Svaren du söker finns där, även om du inte kan se dem. Det viktigaste är att du inser att våran upptäcksfärd inte kommer starta på tunnelbanan mot slussen klockan halv elva på förmiddagen, utan mitt i natten, blickandes mot stjärnorna.