Provade att snorta Concerta - oväntad effekt?

Har tagit Concerta i cirka 3 år, började strax efter att jag fick diagnostiserat ADHD och indikationer på Aspergers. Började med 18mg, gick upp till 36mg efter något år. Min inställning till denna typ av piller är väl inte optimal, anser inte att det kan "ersätta" något "funktionshinder", dock känner jag att det hjälper min koncentration en aning (när jag fick det utskrivet vid 16 års ålder var jag osäker på om det faktiskt var någon aktiv substans i). Blev i vilket fall intresserad av att prova att ta det intranasalt, är relativt nyfiken av mig. Har provat en mindre mängd piller enstaka gånger innan (stilnoct, tramadol) av samma anledning och använt en hel del mildare droger, så jag är inte helt ovan.

Tog två piller (72mg totalt), krossade yttersta skalet, skar bort den gråa delen (utsöndringsmekanismen, fått reda på detta via ett antal drogforum, men rätta mig om du känner att du sitter på annan fakta)
Delade den återstående gul-vita delen, skrapade bort allt pulver från vaxlagret, krossade det fint och snortade det. Av det jag läst att andra upplevt förväntade jag mig något i stil med höjd reaktions- och koncentrationsförmåga, mild eufori, höjd social drift och liknande. Nu är ju inte 72mg en större mängd, men en användare på Erowid uppgav att han fått en jävla kick av samma mängd. Jag kanske är mer van än han var, vem vet?

Till effekten:
Gick någon minut. En lätt känsla av att mitt huvud var "lysande" av energi eller liknande. Reste mig upp för att hämta lite mat, kände mig vinglig, ostabil, mindre reaktiv. Gick upp med nämnda mat, men satte det vid trappan för att gå och snyta ut lite blod (känslig näskanal). Gick upp på mitt rum och glömde bort att jag hade satt mat vid trappan, först när jag gick ner igen för att "snorta" vatten (rensa), kom jag på att jag hade ställt maten där den var (samma känsla som när man gör något korkat när man är hög). Rensade näsan, och till min förvåning började jag känna en tjock, stark huvudvärk. Gick upp på mitt rum och kände mig aningen avdomnad, har varit så i en kvart nu.
Den enda upplevelsen jag har haft av detta var alltså ovanstående och en äcklande känsla angående pulver och snortande överhuvudtaget, känns smutsigt.

Jag är mycket medveten om att alla droger påverkar alla olika, inget snack om den saken.
Men hur kunde det bli som det blev nu?
För låg dos?
Skulle jag även snortat den gråa delen?
Hur i helvete kunde det verka som en nedåtdrog när metylfenidat är amfetaminbesläktat?

en liten fråga ? höjer dom inte dosen efter 2-6 veckor?:P 18 mg i 1-2 år?. jag vet att dom skulle höja min dos efter 2 veckor men tog bara medicinen i 5 dagar för jag kunde inte sova på ynka 18 mg dock hade jag mkt att tänka på just då med så..... är du ute efter o bli speedad är det ju bara "överdosera" din dos.? ja brukar käka 150-400 mg till ngra öl o det funkar skit bra för mig men alla är ju olika.

Jag har testat sniffa mycket metylfenidat i mina år som missbrukare. Effekten jag upplever av en dygnsdos insufflerat är humörhöjning, en gnutta eufori och att man faktiskt vinglar till lite. Nu raglar man definitivt inte omkring men det känns som om man sjunker ner i varje steg liksom.

Känner även igen det med huvudvärken, man brukar få det när ruset lagt sig.

Huvudvärken skulle kunna vara både en enkel spänningshuvudvärk och relaterad till kärlsammandragning i skalpen på ett av två sätt eller båda. När kärlen drar ihop sig kan det medföra att vätska tränger in i hålrum som bildas invid blodkärlen och påverkade vävnader som det drar i kan också på motsvarande sätt insöndras vätska i eller i eventuella hålrum i desamma. Redan kraftig kärlsammandragning (vasokonstriktion, på fikonspråk) kan ge upphov till huvudvärk. När sedan drogen släpper, vilket den gör fort i det här fallet, så upphör också anspänningen i kärlmuskulaturen varvid vätska som ansamlats inte har någonstans att ta vägen och vävnader som töjts eller på annat vis drabbats menligt kan också inflammeras något när inte längre noradrenerga verkningar dämpar detta. Särskilt vätskeansamlingarna kan ge upphov till kraftiga smärtor och de kallas för ödem av läkare.

Metylfenidat metaboliseras effektivt i levern, så jag behöver kolla upp huruvida paracetamol är lämpligt som motmedel men ibuprofen och liknande bör vara helt okej och kommer fungera utmärkt.

Varför höja en dos som bedöms vara tillräcklig? Får patienten de eftersträvade effekterna redan av 18 milligram, och det är absolut inte konstigt (jag märker 5-10 milligram, på handsvett och andra markörer, om jag inte har tolerans), så påbjuder FASS läkaren att stanna där. Instruktionen lyder närmare bestämt att metylfenidat ska sättas in i så små steg som dosstorlekarna medger tills de önskvärda effekterna uppstår.

Du anger till och med själv att 18 milligram var tillräckligt för att påverka dig så att du inte kunde kontrollera resultatet, så frågan är lite underlig.



Hundratals milligram är inte direkt en ansvarsfull rekommendation. 20 milligram är en rimlig ingångsdos för någon som avser experimentera med substansen som rusmedel och har använt den som läkemedel tidigare. Det är gott om tid för inkännande och dostitrering upp till den region du höll dig i om man skulle vilja det innan metabolisering och utsöndring blir en faktor att ta stor hänsyn till, där omdömesgilla beslut och självkontroll inte direkt är kännetecknande (tvärtom, faktiskt; man blir rätt korkad av stora doser metylfenidat).

Trådstartaren beskriver för övrigt överdoseringssymtom. De uppkommer om man äter väldigt stora doser också, men med anledning av att biotillgängligheten i praktiken bara ligger omkring trettio procent vid sådan administration är det mindre vanligt förekommande än vid nasalt intag.

Jag tyckte inte det hände någonting som indikerar överdos enligt TS inlägg, överdos är rinnande svett, personlighetsförändringar, hjärtklappning, huvudvärk, dimmsyn, darrningar, störningar i synfältet, muskelspändhet för att nämna några symptom.

Är rätt svårt att överdosera metylfenidat, men metabolism och kroppsmassa är faktorer som avgör vilken mängd som är överdosering för brukaren.

Vad ligger biotillgängligheten på vid oral administration?

Nähä. Men jag räknar konfusion (förvirringstillstånd, desorientering), domningar och plötslig kraftig huvudvärk som klassiska typsymtom på stimulantöverdos.

Om du läser din lista och läser trådstarten lite noggrannare kommer du lägga märke till att huvudvärken och personlighetsförändring tas bland de du föreslog.

Det är inte ett dugg svårt. Man behöver ju bara svälja jättemånga depottabletter på kort tid och sedan rulla tummarna till SVT UR Forum på Kunskapskanalen tills man kollapsar.

Du skulle ha kikat i FASS, då hade du haft en för din sida av saken retoriskt starkare lista att kasta på mig:
"Tecken och symtom: Akut överdos, framförallt till följd av överstimulering av de centrala och sympatiska nervsystemen, kan resultera i kräkningar, agitation, tremor, hyperreflexi, muskelryckningar, konvulsioner (som kan följas av koma), eufori, förvirring, hallucinationer, delirium, svettningar, hudrodnad, huvudvärk, hyperpyrexi, takykardi, hjärtklappning, hjärtarytmier, hypertoni, mydriasis och torra slemhinnor."

Trots att den avser långt värre överdoseringssituationer täcks en del av trådstartarens beskrivning av däri upptagna symtom, vidare hade jag invänt att där begränsas framställningen till den akuta överdosens omfattning och förtydligat mig till att jag åsyftade stimulantöverdoser i allmänhet och även bedömer icke-akut förgiftning som överdos; alltså att jag betraktar uttryckliga förgiftningssymtom (här, konfusion, motoriska svårigheter, med mera) som indikativa för om en dos i efterhand bör benämnas överdos. I samma dokument lär det anges någonstans att biotillgängligheten brukar ligga mellan 20-50 %, med 30 % i snitt. Med det i åtanke ser du kanske på ett nytt sätt på potentialen hos mängden material trådstartaren satte i sig relativt dennes vanligen för terapeutisk effekt tillräckliga dos.

Edit: Det var väl själva Beatrice Ask också, jag glömde länken iallafall.

http://www.fass.se/LIF/produktfakta/...3&UserTypeID=0

Det är ju en fråga om hur kraftiga symptomen är. Tyckte TS beskrivning var för slätstruken att klassas som överdoseringssymptom, men menar inte på att jag vet bäst, du kanske har rätt

Det är ingen retorisk kraftmätartävling utan bara mina egna reflektioner som du misstolkar och blandar ihop det med kritik, vilket inte var min avsikt.

Har man lite förnuft och inte dumdristigt kastar i sig två burkar 40 mg så är det enligt min självupplevda uppfattning ganska svårt att överdosera, ja.

Kika i Fass är fusk, man ska våga skriva sin åsikt utan att för den skull vara nödgad att läsa på för att framstå som påläst. Vi har nog olika definitioner på överdosering men är medveten att fass får anses som norm då annan dokumentation är bristfällig och baseras till stor del på antaganden och hypoteser. 72 mg är svårt att överdosera på, men då har vi nog olika kriterier för ÖD.

Menar inte att förarga dig, då ditt svar till mig kan tolkas som lite irriterat och överlägset, annars har jag fel och det gör mig inget men vill inte framstå som ett irritationsmoment för dig, då jag tycker det är viktigt att vara trevlig i sin framtoning.

Men du måste ju hålla med om att skildringen ganska tydligt kvalificerar effekten som oväntad och handikappande iallafall? De få detaljer som gavs därutöver är heller inte typiska för den subjektiva metylfenidatberusningen eller de vanligtvis avsedda terapeutiska effekterna, vilket nästan det på egen hand duger för att gruppera effekterna med biverkningar och överdoseringssymtom.

Nej. Att läsa FASS är bildande och karaktärsdanande. Som du också kan se i mitt förra inlägg så avviker min här använda överdoseringsterm från vad där åsyftas, nämligen konkret toxisk verkan, vilket är en inom medicinen mycket utbredd standarddefinition. Jag tycker att man i ett sammanhang som det här mycket väl kan sträcka ut överdosbegreppets tillämpningsområde för att även täcka in funktionshindrande eller i övrigt obehagliga verkningar av doseringsstorlek som av misstag eller okunnighet blivit så stor var fallet. Det är nämligen praktiskt, enligt min mening, men du kanske har något annat ord på lager som de flesta förstår som passar på effektspannet mellan övre gränsen för önskad påverkansgrad bort till gränsen mot klinisk förgiftning?

Och nej, jag är inte arg eller avsiktligt nedlåtande. Det är bara så att jag vägrar använda smiley-symboler i anslutning till mina egna texter och råkar ha äkta Besserwisser-gener i min släkt.

Förvånande att det ofta är folk med ADHD och aspergers som pundar. hmm

Även om vi låter bli att dryfta oklarhet i fråga om kausalriktningen däremellan så finns det ju utmärkta förklaringar i typifierad ADHD-personlighet.

Spontant kommer jag att tänka på benägenhet till risktagande och på andra vis uttryckligen trubbig impulskontroll, psykosociala svårigheter av att särbehandlas och/eller ha svårt att smälta in i socialt påbjudna grupptillhörigheter (skolklasser, m.m.) och den ångestproblematik som brukar vara en parasit på beteende- och personlighetssymtomen i övrigt. Man kan alltså förstå även självmedicinering i patientgruppen som beroende av sekundärfenomen i förhållande till diagnosen och dess manifestation i det enskilda fallet.

Det är dessutom så att personer med ADHD ganska sällan uppfattar sig själva som 'problemet', vilket särskilt gäller barn, varvid ett starkt argument för att dragning till drogbruk inte är ett ADHD-symtom framkommer. De brukar tala om att inte ha kunnat passa in i sociala gemenskaper, känna sig onormala eller ha erhållit psykotrauman av andra barns ibland hänsynslösa utnyttjande av avvikare som inte själva ikläder sig mobbarroller, och för all del även vuxna som tar ut frustration eller andra besvär på olämpliga sätt på grund av ADHD-specifika egenskaper hos aktuellt barn.

Så jag tycker nog att ditt tillägg till tråden är ett litet under av verklighetsfrånvänd innehållslöshet, garnerat med språkliga formfel och en fantastiskt svårtolkad knorr på slutet. Jag menar, vad betyder "ofta" när du sätter det i relation till en så vansinnigt heterogen grupp som amfetaminanvändare?