Anmält förskolan för misshandel. Behöver hjälp!

Jag har jobbat på dagis ett par månader. Jag jobbade med barn mellan 1-5år.

Det första jag vill att ni ska förstå är att på dagiset jag jobbade så var vi 3st (om ingen var sjuk eller om man får tag i en vikarie) som fick ta hand om 17 barn. Med andra ord hade vi 5-6 barn som vi själva fick hålla koll på. Nu vet vi ju alla hur barn är, särskilt på dagis då deras föräldrar inte är där och dom känner att dom kan göra lite som dom vill då många förskolelärare helt sonika är livrädda för att säga till barnen ordentligt, då det ofta kommer en otroligt vinklad historia ifrån deras stackars barn. Jag förstår föräldrarna när dom tror på sina barn, självfallet. Men till 99% så snackar dessa barn bara en massa skit.

Har man sen (vilket alltid verkar finnas såväl i skolan som på dagis) ett gäng individer som gör ALLT för att reta gallfeber på varandra. Det utvecklas bråk på direkten. Tror ni att barn håller tillbaka i deras slagsmål så får ni tänka om. Här snackar vi sparkar på kamraten som ligger ner oförberedd samt stryptag.
Just stryptag är något som är otroligt hemskt då du måste få bort barnet DIREKT. Det är livsfarligt. Då många barn är arga så lyssnar dom inte en sekund på vad du säger vilket gör att man måste bända bort armarna. Barn är starkare än vad man tror när dom är förbannade så det är lätt att det tillkommer blåmärken. Rivsår händer om man inte har tagit hand om sina naglar (jobbar du på dagis och har naglar så är du dum i skallen).

Min poäng utav detta moln av konstiga formuleringar är alltså att skit händer. Barn är dumma jävla idioter då dom just är barn. Dom är oresonliga och många föräldrar är tamefan värre.

Att detta skulle vara ett överbetalt yrke är bara en åsikt personer utan erfarenhet kan säga. Såvida man inte är gravt efterbliven vill säga. Alla borde spendera en månad med att jobba som föreskolelärare. Kanske skulle vi bli av med alla dumma jävlar till föräldrar som tror att dom är någon guru för att dom lyckats halvuppfostra ett eller två barn samtidigt.

P.S. Prowler, far och flyg din dumme fan.

Jobbat på dagis ett par månader? Ja, då har ju du all erfarenhet som krävs för att ge ett professionellt uttalande i frågan.

Jag har 4 barn i åldrarna 1 - 8 år. Jag har vad jag kan minnas aldrig orsakat ett blåmärke på något av mina barn, trots att grabbarna på 4 respektive 5 år slagits med varandra som galningar och jag har fått separera dom flera gånger.

Och ja, jag håller med om att mitt uttalande om "överbetald" är felaktigt. Det är mer ett uttryck jag använder för att tala om att jag anser att åtminstone dom "pedagoger" som arbetar på det dagis vi använder oss av tamigfan inte skulle vara värda hälften av vad dom tjänar. Utav 12 pers har dom 1 (EN!) behörig människa som faktiskt ÄR pedagog. Resten är tillfälligt inplockad skit. Inte värda namnet. Yrket som sådant är inte överbetalt, det vet jag med. Klumpig formulering från min sida. Jag ber om ursäkt.

Men jag vidhåller fortfarande att jag aldrig skulle acceptera blåmärken på något av mina barn orsakade av en vuxen som inte kan lösa en situation mellan barn utan att ta i så hårt. Aldrig.

Sen kan jag vara en dum fan, om du tycker det känns bra. Helt ok.

Javisst. Jag jobbade först 2-3 dagar i veckan på samma dagis i drygt ett år innan jag fick ett vikariat på några månader. Hur länge har du jobbat på dagis? Hur ofta tar dom hand om 17 barn i 8 timmar med 45min rast varje vardag? Många gånger med en start klockan 06:55 på morgonen.


Tillfälligt inplockade för att det är en extrem brist på förskolelärare och därtill pedagoger. Dom kommer alltså mer eller mindre och går från dagis till dagis då själva dagiset inte har pengar till att anställa flera än de har. Min poäng är att jag är säker att dom gör så gott dom kan. Sen kan du ju alltid ha blivit utsatt för ett par stolpskott. Är så fallet så tycker jag att ni ska ta upp detta med pedagogerna själva på måndag. Är det bara 1 av de 12 som gör sitt jobb korrekt så är det oacceptabelt och det är din skyldighet som förälder att ta upp detta med de inblandade.

Barn har inte samma respekt och lydnad till övrigt folk likt de har till sina föräldrar. Gott att du inte har gett någon av dina barn ett blåmärke. Gott jobbat! Men jag håller mig fast till att barn som vägrar släppa ett stryptag (t.ex) på ett annat barn inte ska klaga över ett blåmärke om det är det som krävs för att barnet i fråga ska släppa. Jag skulle må mycket bättre av att utan mening ge ett barn ett blåmärke om denne riskerar sin kamrats liv.

Jag tycker fortfarande att du ska be och få jobba på dagis på en annan avdelning än den dina barn går på en dag eller två. Jag tror det kommer öppna dina ögon en smula för verkligheten.

Sen vill jag återigen tillägga att barn inte är likadana på dagis som hemma i de flesta fallen. Sen när de har 16 andra barn runt om kring sig som gör diverse bus så är det något som triggar även den snällaste ungen tillslut. De blir mycket tröttare på grund utav det extrema ljudet som alltid finns där, vilket i sin tur gör många till barn UTAN stubin.

Jag vill även jag be om ursäkt då jag kallade dig 'dum i huvuet' osv. Jag var förbaskad när jag läste detta och lönfrågan fick mig att använda lite väl hårda ord. Du är säkert en jättebra pappa. Förlåt.

Jag blir alltid intresserad av att höra hur barnen överhuvudtaget kom till den punkt att de var beredda att ta till den typen av våld som du har beskrivit här, eller rättare sagt, hur personalen tillät det att gå så långt. Jag har träffat max ett dussin barn, alla utanför spektrat som finns i vanliga förskolor, som har flugit på barn halls över huvud utan synlig* anledning. Oftast brukar bråket ha en lång affektkurva som är väl synligt flera minuter innan bråket sker. Personalen måste ju vara där och gripa in när de ser att det kan börja att hetta till, oftast förekommer det ett leksammanbrott innan (dvs när leken tar slut för att någon har överträtt regler).

Rent juridiskt är det inte svårt att försvara ett akut ingripande där barnet får några rivsår och blåmärken. Nödvärnet gäller även barn. Däremot bör man sedan följa upp och analysera varför man fick ta till nödvärn på ett litet förskolebarn. Personalen kan ställas till svars för att inte ha ingripit tidigare, samt att personalen inte har följt upp bråken som sker.

Dock har jag erfarenhet nog från förskola och skola att veta att det inte är lätt för en personalstyrka på 2-3 pers per 20 barn att observera varenda lek som barnen gör. Vi lever i en 3-dimentionell värld där rum och lekplatser har många hörn att gömma sig bakom, ur synhåll från personalen som måste övervaka alla barn i området. Men den här svårigheter rättfärdigar inte personalens brist när det gäller att reda ut och analysera situationer som har gått snett. Det går utmärkt att samtala med barn som är 2-5 år gamla (oftast de som bråkar värst) och reda ut vad som egentligen hände.

Barn under 5 år har näst intill en avsaknad av mentaliseringsförmåga. De kan inte avgöra vad sin kamrat har för avsikter eller hur kamraten agerar, tycker och tänker. Ett barn under 5 år handlar nästan enbart utifrån vad denne skulle ha gjort. Ser barnet att det är pärlor istället för tändstickor i en tändsticksask så tror barnet att kompisen också skulle veta att det är pärlor i tändsticksasken om man frågar, vilket inte kompisen kommer att gissa då det är en tändsticksask. Avsaknaden av mentaliseringsförmåga kan göra det svårt att verkligen reda ut vad bråken handlar om, men det är inte omöjligt, men rätt metoder.

Du har en väldigt konstig syn på barn, där du ser dem som vilda bestar som hela tiden slåss. Vad har du fått den synen ifrån? Och varför är det barnen fel, när det är de vuxna som ska se till att lekar inte hamnar i bråk.



*Det finns alltid en anledning till varför en människa flyger på en annan, att utomstående inte kan se och förstå betdyer inte att den finns där.

Synen på barn är enligt de erfarenheter jag efter att jobbat på dagis. Att dom ska vara vilda bestar menar jag inte. Att dom många gånger kan bli galna för extrema småsaker är dock otroligt sant. Detta är ju något som skiljer sig mellan barn såklart och från dag till dag.
Ofta så kommer det stryptag och sparkar mot huvud och liknande efter småsaker som att ett råkat trampa på en tå eller dylikt. Alltså kan det gå ifrån bästa vänner till ärkefiender på 2 sekunder. Således har man inte någon direkt tid på sig att undanstyra dessa bråk. Sen är det klart att du stoppar situationen 300 gånger per dag för att du upptäcker och dom inte börjar slåss på 2 sekunder ifrån orginal situationen.
Sen som du säger så pratar man med alla inblandade efteråt och 5 minuter senare är dom bästa kompisar och ska åka hem till varandra.

P.s. Märker att jag är totalt värdelös på att formulera mig. Hoppas du förstår vad jag försöker säga ändå.

Alla perfekta föräldrar som slår sig för bröstet och säger att man aldrig tolererar att ta tag i barnet, OK men ni har inte en vild barngrupp på upp till 20 barn att ta hand om.
Har själv två grabbar och vet vad som kan hända.