Kommer ni ihåg matematiken?

Hej jag håller som nämnt på att läsa upp matematiken från gymnasiet för att söka till högskoleingenjör (håller på med C-kursen). Är det så att ni som läst kommer ihåg det mest av alla kurserna ni läst? Jag själv tycker B kändes lite knackig efter bara juluppehållet och kände mig lite osäker på vissa regler (VG på ma B förövrigt). Här på flashback läser man ofta om hur lekande lätt gymnasiematten är och om man inte får MVG på alla kurser kan man glömma allt vad universitet heter. Är det verkligen så?

Personligen så jobbar jag och stressar på med gymnasiekompetensen + jobb och hinner inte plugga mer matte än på lektionstid, men har ändå en förhoppning om att slita mig igenom industriell ekonomi. Men man vill ju inte hoppa på om det är dömt att misslyckas.

Så är det fler med halvungt i matte som klarat sig bra ändå på tekniska utbildningar?

hej där! jag läser själv ett ingenjörsprogram och jag hade svårt med matten på gymnasiet ska dock till läggas att i mitt fall berodde det på att jag var för oseriös anser mig själv vara ganska duktig i matte om jag väll läger ner mig.

Men för att återgå till frågan så skiljer det sig väldigt mycket från skola till skolan. Chalmers och KTH kräver att du har VÄLDIGT goda kunskaper inom mattematik. Men allt går att klara bara man lägger sig

Okej är väl lite samma här tror jag. Har inga större problem med det men lägger tyvärr ner för lite tid av olika anledningar (och lathet är väl en stor tyvärr). Men ju mer man har med sig ju lättare får man det väl sen så är det väl men alla som tar sig igenom ingenjörsutbildningar av alla dess slag kan ju inte vara matematik proffs?

Vad läser du förresten?

Jag har flera vänner som inte är "matematikproffs" och som klarar sig fint på tekniska utbildningar. En utav de hade inte ens VG i alla gymnasiets mattekurser, och han pluggar på chalmers De alla påpekar dock att matematiken är mycket svår, men de klarar ju den. Handlar mer om motivation och självbestämdhet tror jag. Och att kämpa hårt så klart.

Men tycker du ska sluta upp med att vara lat, det kommer inte hjälpa dig. Om du tar tag i det hårdare så får du mest säkerligen också MVG i dina mattekurser.

Hoppas det stämmer .. Jag insåg det själv förut så har pluggat ett par timmar och ska snart iväg på 2-3h lektion så nu jävlar

Det är också en jävla talang att kunna vara ambitiös. Den är nog mycket viktigare än talangen att vara talangfull.

Jag hade stora problem med gymnasiematten och fick precis G i matematik B och trodde aldrig att jag skulle vilja läsa vidare, men jag ångrade mig och 2010/11 läste jag tekniskt basår på Chalmers, kom igenom det och började på ett högskoleingenjörsprogram i höstas.

Nu hade jag aldrig svårt för matematik, men jag tror att basfärdigheterna som man måste ha (att kunna manipulera algebraiska uttryck, framförallt) är mest en träningsfråga. När man gjort det tillräckligt många gånger blir det, som så mycket annat, enkelt och automatiskt. Så bara arbeta på, så faller det nog på plats så småningom. Sen är ju matematiken på ett ingenjörsprogram inte så svår egentligen (detta baserat på vad mina vänner som läser ingenjörslinjer sysslar med, själv läser jag fysik och där kan matematiken vara lite "trasslig"), så du behöver nog inte vara överdrivet orolig.

En apa tar sig genom matten på gymnasiet. Detsamma gäller universitetet. Allt handlar om tid, och då menar jag inte 30h i veckan eller liknande. Jag själv klarade alla mattekurser på universitet genom att vara på föreläsningarna och gå på övningar/seminarier och jag är absolut inget mattesnille. Du kommer klara dig fint, speciellt om du fått VG i Matte B utan att ha tid till så mycket plugg. :-)


Folk låter sig skrämmas av universitetsstudier alldeles för mycket. Det är bara en massa idioter som vill känna sig duktiga som kör med kommentarer som "har man inte högsta betyg i gym. kan man glömma uni."
Det är en skola som vilken annan och jag är helt övertygad om att alla klarar en teknisk utbildning om man bara är motiverad och tycker det är kul.

Jag håller till viss del med dig men jag måste ändå trycka lite på att det faktiskt är ett ganska stort steg till universitetsmatte. De flesta som börjar läsa till civilingenjör kommer dit med MVG i det mesta, och framförallt i mattekurserna, och här är lite tentastatistik för envariabelanalys del 1 på LiTH: http://www4.student.liu.se/tentaresult/?kurskod=tata41&provkod=&datum=&kursnamn=&sort=0&s earch=S%F6k
Som du ser är det en stor andel som kör kursen och det har inte göra med att folk är "kassa" (då många som sagt kommer med bra betyg i matten (och jag vet att betyg inte nödvändigtvis direkt korrelerar med intelligens men det ger ju ändå ett hum)) och det har ju såklart att göra med att det helt enkelt blir svårare på högskolan.

Statistiken för senare mattekurser är dock betydligt finare, man har kommit in i tempot och lärt sig plugga bättre.

Jag har läst otaliga mattekurser över några år nu och slås ibland av just det TS pratade om, att det känns som man glömt bort allting bara några veckor efter att kursen är över. Men jag tycker inte det är något att oroa sig över, får man bara ett par timmars repetition så sitter det mesta av det där man lärde sig för tre år och trodde man glömde lika fort.

Tro mig, LiTH är värre... Där vill lärarna på matematiska institutionen över huvud taget inte att studenterna skall lyckas...