När något nytt kommer in

Jag tänker inte skriva någonting om när nuomnärlumrenärklumitiska saker händer utan jag har en ganska konkret eller enkel tanke:

När jag stänger dörren för någonting så öppnas alltid någonting och precis rätt person kommer in, eller precis rätt situation uppstår JUST då. Jag är öppen för det, men hur kommer det sig att jag plötsligt, i min inrutade värld, alltid får just rätt situationer omkring mig?
Kan man locka till sig medvetanden och situationer bara genom att vara villig att lyssna på situationen? (Inte lyssna till människor) Hur mycket borde jag lyssna till det? Jag gör det ofta och är ganska impulsiv men jag ångrar det sällan eller aldrig. Jag tror på att styras av intunition.

Det jag undrar är - hur kan det alltid komma personer och situationer just i rätt stund för mig? Är det så för dig?

Tycker du ska lyssna på människor.

förmodligen råkar i alla ut för någotsånär liknande situationer.
vissa är dock mer öppna för att se vad som verkligen händer och dessutom mer kreativa i att använda händelser.

kan jämföras med att vissa har tur och andra inte.
det handlar inte om tur utan varför vissa människor verkar ha tur.
personligheten avgör.

Forskare är osäkra på hur många sinnen vi människor egentligen har och flera vill hävda att vi har betydligt mer än fem.

Det tror jag också. En del personer har bara otur men det handlar om hur man (jag i mitt fall) tar situationen och jag har bara tur.
När jag möter människor som är bittra och fastnat i en liten värld undrar jag hur jag skulle kunna få dom att lyfta, ta kraft, få energi. När det ser väldigt hopplöst ut och dom cementerat sig i sin bitterhet. Nu handlar det om personer i min närhet som är runt femtio. Om jag vill komma in i deras värld med min positiva kraft - kommer det ta för mycket kraft av mig? Räcker det med det jag vill förmedla eller måste det ta all min kraft och hjälper det? Kan det förändra något? Ska jag fortsätta ge, eller ska jag brinna för något som ger mer, om jag tror att det bara tar av mig?

Nu kan jag svara på min egen fråga - jag vill ge, men det tar av mig.
Min grundfråga är egentligen: När något behövs - kommer det till en då? Det är så jag upplever att det är för mig.
Och om jag kommer in i andras liv när dom behöver det - förändrar jag något? Eller blev jag bara dränerad?

det tar, dränerar. men får man resultat så ger det också
en alltför entusiastisk livsmentor gör att man "slår av"

Jag kan vara ute och cykla för jag är inte helt säker på om jag förståt vad du frågar efter men...

Min uppfattning är att vissa människor ser det inte som du gör. Haters be haters. De varken kan, vill, eller kommer att uppfatta att du kommer med goda intentioner och kommer därför att dränera din positiva energi. Jag förespråkar inte en attityd att blunda för otrevliga personer eller situationer, utan kanske bara att välja din bataljer väl och inse när ett slag är förlorat för att därefter gå vidare.

Du frågar om något kommer till en när något behövs. Det här har kanske med anlag/personlighet att göra om det är så. Men det kan väl även vara omedveten selektivitet - man ser de saker man vill se på ett annat sätt än andra. Det är givetvis inte negativt utan något som man bör vara glad över att man gör (omedvetet ).

http://sv.wikipedia.org/wiki/Synkronicitet

Om att ge; du kan ge hur mycket som helst om du inser att källan du öser ur är oändlig.