Meningen med livet är styrka

Inom filosofin brukar man undvika att predika och prata. Varför inte diskutera den första meningen och dess förhållande till rubriken.

Anser du att styrka och överlevnad är samma sak?

Fast om nu allting är atomer och vi är universum, allting genomsyras. Kan vi inte klaga på att det är samhällets fel blablabla, då allt som är, är naturligt. Det konstaterade TS i sina inlägg.


Det är förmodligen, naturligt men också förhållandevis ett nytt fenomen i så stor utsträckning som det är idag ( i människans existens) att vi människor har kommit så långt i vår utveckling, vår livskvalité är så god att de flesta i västvärlden inte längre behöver oroa sig för sin fysiska överlevnad.
Det var inte hemskt många år sedan så inte var fallet.
Den trygghet som det inbringar att fysisk överlevnad inte är ett vardagligt problem gör att vi har tid att rikta våra tankarna åt djupare, oftast opolitiskt intellektuella existentiella frågor. Väldigt få handlingar och sysslor som kan utföra idag kan mäta sig med att sträva efter sin egen överlevnad.

Denna medvetenhet om meningslösheten, som alltså uppenbarat sig allt mer bland den mer "bortskämda" delen av jordens befolkning, kan likväl också vara en början på slutet av människans existens.
Människan befinner sig alltså i ett stadie i vår evolution, där vi nu börjar tveka över vår överlevnads betydelse, och då också evolutionens betydelse, evolutionen har alltså lett oss dit där vi börjar tveka på evolutionen.
Detta har som sagt inte varit ett fenomen så utbrett som det är idag, någonsin, på vår jord. Varav detta ska bli ytterst intressant att se vart det tar oss.

Hur handskas du med denna insikt då? Hur ser du på världen? Har du också en vilja att förändra samhället?


Vad var det du inte gillade? Medvetande-snacket eller min dröm?


Med det undermedvetna menar du att vi egentligen vet saker som vi inte är medvetna om? Jag förstår dock inte hur det är relevant? Visst det finns säkert kunskap i vårt undermedvetna vi inte är medvetna om, men på vilket sätt förändrar det någonting?

Sedan förstår jag inte varför du inte vill blanda in medvetande. Kalla det vad man vill, men vi är medvetna om att vi finns. Sedan hur man väljer att tolka sin medvetenhet är väl en annan femma.

Du får jättegärna utveckla dina tankar, jag är intresserad att veta hur du tänker.


Du förstår inte min text, eller vad menar du?


Inte i dagligt språk nej. Men i det yttersta perspektivet anser jag att det är samma sak. Vi lever i en värld helt utan lagar eller regler. Det som är starkt nog överlever. Det som inte är starkt nog, överlever inte.

Det är väl klart att vi kan "klaga". Hade alla haft den där inställningen att allting fixar sig av sig själv, hade ingenting hänt. Samhällen förändras, påstår du att samhället alltid har sett ut såhär som det gör idag?

Sedan är även jag en del av denna helhet, jag vill att samhället ska förändras. Enligt mig är det samhället som i längden till största del formar den stora massan som grupp, och därför är det samhällets "fel".

Det som verkar helt normalt idag kanske inte är det imorgon. Samhällen förändras. Exempelvis kan enskilda händelser leda till stora förändringar i slutändan, man ska aldrig underskatta individers kraft.

Bra! Du är Thrasymakos, vilket är coolt. Tyvärr är forumformen här på internet olämplig för riktig filosofi; man borde egentligen chatta, så jag rekommenderar första boken i Staten, där har du din andlige vän.

In the Republic I, Thrasymachus violently disagreed with the outcome of Socrates' discussion with Polemarchus about justice. Demanding payment before speaking, he claims that "justice is the advantage of the stronger" (338c) and that "injustice, if it is on a large enough scale, is stronger, freer, and more masterly than justice'" (344c). Socrates counters by forcing him to admit that there is some standard of wise rule — Thrasymachus does claim to be able to teach such a thing — and then arguing that this suggests a standard of justice beyond the advantage of the stronger. The rest of the dialogue is occasioned by Glaucon's dissatisfaction with Socrates' refutation.

His name means fierce fighter, which may have influenced his role in the dialogue.

Alltså enligt Skru8/Thrasymacos är det rätt dom starka nyttjar sin styrka.

Det finns en del motargument mot detta och du finner dom i dialogen. Finns att ladda ner gratis i pdf format om du söker på "republik one" och "pdf".

Håller helt med TS. Mycket bra förklarat.

Jaha, det låter mest som ett plagiat på Nietzsches begrepp "will to power".

Vilket jag är personligt tveksam till, även om det till en viss del är riktigt.

jag håller med mycket av det du säger osv men tror inte att man kan säga att meningen med livet är........ för det bros på hur du definierar begreppet och vist en psykisk styrka kan ju vara bra men hur skapar man den. Meningen med livet är kanske att komma på sin egna mening eller det kanske är menig med mitt liv och inte din mening ingen vet så varför skulle du veta? Jag tror att det viktigaste är att man kommer på och gör det man själv tycker är viktigt och nöjer sig med en menig som man tycker är bra för en själv. Att fundera över något där det inte är eller finns ett givet svar leder till deprimerande tankar och man börjar tänka att allt är meningslöst och man tar livet av sig själv visst där krävs en viss psykisk styrka för att klara av det alltså att komma förbi det stadigt. Men betyder det att det är meningen med livet bara för att begreppet styrka gömmer sig lite här och där?

Tack för ditt inlägg, verkar väldigt intressant. Jag är tyvärr inte så påläst om filosofi, så jag har säkert missat en hel del. Men tack för informationen, jag ska försöka ta mig tid någongång att läsa "Staten" och annat som en filosofiintresserad inte får missa.

Vad tycker du själv om detta? Visst det kan ju tyckas kyligt och "ont" att ha denna inställning, men jag ser bortom känslor, som i realiteten egentligen bara är kemiska känsloimpulser som enbart finns i våra huvuden.

Som jag skrev tidigare så är jag inte så påläst. Men namnet Nietzsche känner man ju igen, men inte mer än så. Borde läsa lite mer om honom då.


Alltså, det jag gör är att jag försöker se världen för vad den verkligen och egentligen är (i det yttersta), bortom allt vad känslor heter. För det är just känslor som hindrar väldigt många från att tänka utanför ramarna. När du och många andra säger "hitta sin egen mening" så handlar det om en subjektiv mening som endast finns i sitt eget huvud utan riktigt värde. Jag tar inte hänsyn till vad jag vill hit och dit. Visst kanske det skulle kunna finnas en roligare mening med livet, men så länge den inte stämmer överens med den neutrala verkligheten är det helt meningslöst och slöseri med tid. Och jag tror inte att syftet med en mening ska vara att den ska vara "rolig", utan den ska vara meningsfull, därav inte per automatik rolig.

Detta kan appliceras på icke-liv också. Där svarta hål slukar allt i sin väg, inte ens ljuset är starkt nog att hålla sig ifrån den. Solen är otroligt stark, utan den kommer vi i nuvarande form inte kunna överleva då vi är extremt beroende av den. Det finns inga lagar i den råa objektiva verkligheten som kvoterar in svaga element, eller som omfördelar styrka så allt blir jämnstarkt osv. Förstår du vad jag menar?

Jag försöker tänka så neutralt, objektivt och nyktert jag bara kan. Jag försöker se världen ur ett sådant helhetligt och brett perspektiv som möjligt. Det var då jag kom fram till detta.

Man kan ju inte komma ifrån att du har rätt. Men man kanske inte skulle kalla det för livets mening, utan snarare att styrka i olika former är det viktigaste och mest grundläggande i allt.

Det beror givetvis på hur man väljer att definiera "mening". Jag definierar det så neutralt och objektivt jag bara kan. Om man väljer att se det på det viset, ett krasst vis, så ser jag bara en stor enda massa. Våra tankar och känslor betyder ingenting och har ingen som helst relevans i verkligheten utanför våra kroppar. I den neutrala verkligheten finns det inget som tankar eller känslor. För oss ser vi tankar och känslor som riktiga ting, men för den objektiva verkligheten är det inget annat än elektriska impulser.

Vill man leva måste man kämpa för det. Vill man leva får man se till att överleva. För att överleva krävs det styrka. Intelligent liv borde tänka klarare och mer framåt, förstå vår mening. Inte bara att vilja leva, inte bara att kämpa för överlevnad, utan tänka framåt och inse att styrka är nyckeln till överlevnad. Och faror och hot finns alltid, och om de inte finns inom en nära framtid så bör intelligent liv stärka sig själv i förebyggande syfte. Man kan aldrig bli för stark.

Jag vet att du håller med mig, jag vill bara utveckla hur jag tänker. Jag undrar hur många som har denna inställning, inte kan det vara så värst många, tyvärr...

Jag tror att det beror på okunskap. Det och att människor är sociala och lättpåverkade.

Ibland skulle jag verkligen behöva träffa likasinnade.