Ska vi avliva vår hund?

Tjena Flashbackvänner!

Jag har ett litet hunddilemma som jag skulle behöva lite tips med.

Min svärmor har en liten/medelstor hund (blandras med någon terrier) som är egentligen en gullig hund men som är totalt bortskämd. (d.v.s svärmor har noll pli på den)

Hunden har förutom väldigt stark "flockkänsla" även en stark skyddsinstinkt. Problemet som jag ser det är att den skyddar våra barn så pass mycket att det nu har hänt flera incidenter där den har gått till anfall och även bitit mina barns kompisar.

Sista incidenten så var det ytterst nära att min granne (med all rätt) ville polisanmäla min svärmor. Jag lyckades dock desarmera situationen genom att skälla ut svärmor och säga att nu får hon ta och göra sig av med hunden (Inte så pedagogiskt men vad gör man?)

Nu har svärmor bokat tid för avlivning. Barnen är helt förtvivlade (de har ju vuxit up med hunden) samtidigt som man känner att det det är ju en bra hund bara den hade hamnat hos rätt ägare.

Man har läst en del skräckhistorier på nätet om folk som skänkt sina hundar via diverse blocketannonser och att de senare hamnar i organiserade hundslagsmål eller på en kinabuffe.

Någon som har tips på vad man kan göra? har kollat med hundstallet men de tar inte emot...

Tack på förhand!

Jag tycker att ni borde sätta ut annons på vovven.
Se till att få träffa de nya ägarna innan ni bestämmer er för att sälja till just de människorna, ställ frågor till dem, bilda er en uppfattning liksom. Lyssna även på magkänslan, säger den att det är fel människor så sälj till någon annan!
En avlivning är aldrig bra då man kan ordna det på andra sätt. Det är ju trots allt ett liv som dödas.

Avliva fanskapet och skaffa alldrig djur igen!

Edit.

Jag brusade upp, men hunden är helt klart dåligt uppforstrad och inget å ha om den redan har hamnat på fel spår, vilket den har. En farlig hund/ägare och borde inte fortsätta under några omständgiheter, visst hunden kan "räddas" men skaffa en mindre enklare hund istället.

Ni kan ju alltid beställa tid hos en hundtränare. Håkan Olsson är en grymt bra lydnads tränare om ni nu verkligen bryr er om hunden. Inte hundens fel att den inte blivit fostrad i lydnad Finns hur många hundtränare som helst i vårt avlånga Svearike, bara att googla fram en som finns i er stad. Att annonsera ut hunden är alltid en risk...då ni skjuter över problemet på någon annan människa. Tycker synd om hunden. Om ni inte tycker hunden är värd några lektioner i vardags lydnad så avliva stackaren.

Adress: Beatas backe 6
761 93 NORRTÄLJE

Telefon: 0176 – 26 93 31

Mobil: 0708 – 66 93 31,
0709 – 84 80 93

E-post:
britt@lydighund.nu
hakan@lydighund.nu

en gammal chef berättade nästan ett identiskt fall för ett par år sen. dom försökte omplacera efter att hunden gjort utfall och attackerat barnens vänner. slutade med avlivning. minns inte exakt men har för mig att hunden hade några år på nacken så kan ju vara att ingen familj ville ta sig an den eftersom den var döende eller nåt, haha, vetifan.

lägg ut en blocket-annons. förklara i annonsen att hundvana är ett krav. träffa sedan personen/personerna som är intresserade, typ spendera en hel eftermiddag med dem och gå på en promenad tillsammans. det är omöjligt att veta exakt om det kommer funka men ger ett bra intryck av personen.

om inte annat kanske ni kan komma överrens om att han/hon/de får "låna" hunden i en månad först för att se hur det funkar.

lägg ut den på blocket men vad ni än gör så sälj den inte till några asiater eller getto ungar

Detta går nog mot allas åsikt men jag tycker inte du/ni ska avliva den. Min hund är precis likadan. Och när min morfar röt till och sa att jag skulle avliva sa jag att han själv lika gärna kan avlivas som det ska va så då han stör mig. Haha jag vet att det låter sjukt men vafan man avlivar inte djur bara hipp som happ. Om barnen älskar den lär dom inte att man ba ger upp, tar enkla vägen. Vi säger till min lillasysters kompisar att inte hålla på med hunden. Och måste ungjävlarna ( inte dina barn då )va uppe i han får man väll sära på hunden och dem den tiden dom är i huset.

Tack för era synpunkter!

Som sagt det är inte min hund utan svärmors så mina möjligheter, tid och intresse att fostra hunden är begränsade. Hunden har mest spenderat tid hos oss då svärmor varit på besök/semester/bortrest. Mina barn har hur som helst väldigt starka band till hunden vilket gör beslutet så mycket jobbigare.

Nu med facit i hand så borde ju hunden ha gått ett antal kurser för länge sedan fast nu när skadan är skedd så tror jag att det blir svårt att lära en gammal hund (7 år) att ändra gamla vanor.

Det jag mest ville se om någon hade erfarenhet av att ge bort en hund. Är det verkligen mer humant att ändra hela hundens tillvaro med att ställa om sig med en ny husse/matte?

Om hunden är okej i övrigt så är det lite drastiskt att avliva tycker jag. Jag skulle rekommendera att man begränsar hundens yta så att inga olyckor sker, ofta tycker hunden själv att det är skönt att slippa uppgiften att vakta familjemedlemmarna och kan koppla av. Har svärmor problem med att man sätter hunden bakom en stängd dörr så kan ett kompostgaller i dörröppningen räcka, förutsatt att barnens kompisar är stora nog att låta bli hunden.

Rekommenderar starkt att svärmor tar hjälp av någon hundtränare, det finns massor både privat och via klubbar. Ett par gånger kan räcka, ändrar man förhållningssättet helt mot hunden så kan den ändra sig rätt drastiskt. Självklart kan dess beteende bero på en hel rad orsaker, varav en del är svårare än andra att komma tillrätta med, men orkar man inte ta itu med problemet så blir det heller inte bättre. Då kan sovrumsvarianten funka bra.

Hade själv en gång en opålitlig herre till hund som åkte in i sovrummet varje gång det kom folk och hälsade på. Han lever än men man får ju vara medveten om vad man har i snöret.

sälj hunden till seriösa nya ägare , brukar gå jättebra och hunden överlever

en bekant gav bort sin hund för ett par år sen. hunden vaktade mycket, vilket den var uppfostrad till då de tidigare bort på landet. när de flyttade till bostadsrätt funkade det inte. de försökte med alla möjliga metoder men bestämde sig för att det var bäst för hunden att den fick flytta till en familj på landet. det var världens snällaste hund, men en schäfer som skäller funkade inte.
omplaceringen gick relativt smärtsamt när de väl hittade rätt familj.

som sagt, testa en månad eller så med en ny familj.

Om din svärmor inte har viljan och motivationen att försöka ändra hundens beteende genom ihärdig lydnadsträning så ser jag avlivning som enda alternativet. Dina barn kommer att komma över det relativt snabbt även om det kommer att kännas jobbigt i början.

Omplacering är väldigt vanskligt, speciellt om man gör det via exempelvis blocket där det finns många oseriösa aktörer. Så om ni vill försäkra er till om att hunden ska må bra så får ni ge bort den till bekanta där ni kan ha någorlunda inblick i hur den behandlas.

Vi gav bort en hund för ett antal år sedan då vi hade problem med att hon rymde hela tiden och drog med de andra hundarna på äventyr. Hon trivdes jättebra med sina nya ägare som också var bekanta till oss, men hon fortsatta att rymma med jämna mellanrum. Så ägarbyte för att bryta ett mångårigt invant beteendemönster tror jag är en ganska dålig lösning, om det inte är så att de nya ägarna är 100 % medvetna om problematiken och 100 % inställda på att försöka förändra hunden.

Lycka till hur ni än gör!