Vad tycker ni om religion

Du menar religion på ett symboliskt/cermoniellt/traditionsbevarande sätt? Eller är det önskvärt att svenskar verkligen tror på jesus eller oden på riktigt?

Ja.

Nej.

Minns att Thelindgrenn inte ansåg att religion skulle förtryckas som det brukar göras i kommunist diktaturer men att nationalismen/nationalsocialismen skulle komma i första hand och att endast en svag individ ber till en gud för sin hälsa och sin familj. Samtidigt skrev han att det inte fanns någon som någonsin talat så vackert om Gud så som Hitler gjort.

Personligen så anser jag att kristendom är en europeisk religion även om den ursprungligen är semitisk, då det är vi som spridit den med vårat blod och svärd och jag ser därför inget problem med den...även om det finns vissa element som jag anser vara svaga inom den. Såklart så ska kyrka och stat vara separat.

Edit: Heladageniskogen har i princip satt ord på det jag tänker.

Alla får givetvis tro på vad de vill och kunna göra det utan att bli trakasserade, men bara för att många svenskar tror på spöken ska vi inte stifta en lag som säger att man inte får trakassera folk som tror på spöken (likt religionsfriheten). Masspsykos (religion) är fortfarande en psykos och inte verklighet.

Ingen har heller angripit frågan om vad som är en religion. Var går gränsen? hur många förvillade själar måste tillbe en viss sak för att det ska vara en religion? Ska det finnas någon rättvisa skulle det i så fall räcka med endast EN troende. Varför skulle hans/hennes låtsasvärld vara mindre värd än någon annans? Om det räcker med en troende så är dagens andra friheter som yttrandefrihet och föreningsfrihet osv fullt tillräckliga för att undgå kränkningar. Fast det är klart, en människas låtsasvärld får honom ofta inspärrad på psyket.

Håller man inte med om ovanstående resonemang är frågan istället hur långt man är villig att följa religionsfriheten. Om föräldrar till ett dödssjukt barn vägrar barnet blodtranfusion med hänvisning till sin religion, ska läkarna och samhället då stå och se på medan barnet dör?

Kontenta: Religion bör betraktas som övriga åsikter och traditioner och vägas mot sakligt rationellt tänkande.

Du och många andra har missat poängen med religion. Det måste finnas diverse myter och religionsföreställningar som ska inspirera folk till ett positivt handlande och inre sammanhållning i samhället. Det är därför alla samhällen är religiösa. Poängen med att ha en religion är att den ger samhället fördelar jämfört med icke-religiösa samhällen, inte att det religion ska baseras eller vara i totalt samklang med rationellt tänkande och vetenskap eller vara någon sanning som går att analysera med strikt logik.

Är det inte jävligt korkat att tro på andliga ting och annat som inte kan bevisas? Kalla det gud, spaghettimonster eller Mumintroll - det är ju löjligt att föra politik och driva en stat på sådana hala grundvalar. Vad du gör på din kammare när ingen ser på må väl vara sin sak, men att föra in spöken och annat hittepå i det offentliga är inget annat än idioti av högsta rang.

Vill man ha traditioner får man skapa sådana utifrån saker och händelser som nationen och folket kan relatera till och känna stolthet för. Nationaldagen, firandet av kungahuset, firandet av press- och yttrandefrihet och annat som är väldigt svenskt. Man kan t o m göra det så banalt så att man instiftar köttbullens dag och gör detta till det svenskaste svenska som kan komma från ett svenskt kök.

Det finns massor helt enkelt massor av saker man kan göra utan att blanda in gubben i lådan.

Inte om man får fördelar av denna tro. Religion fyller en funktion och det är inte en slump att alla mänskliga samhällen hitintills har varit religiösa.

Alla kan nog förstå att det behövs myter, men folket har nog passerat stadiet där man tror på påhittade rymdgubbe-gudar. Ska man som nationalist förespråka någon religion så får det lov att vara någon icke-monoteistisk, rasmedveten religion.

http://en.wikipedia.org/wiki/William_Luther_Pierce#Cosmotheism
http://w.natvan.com/free-speech/fs0208c.html

För det första skulle jag vilja göra en skillnad mellan religion och andlighet - man kan vara andlig utan att följa en speciellt religion och man kan följa en speciell religion utan att egentigen vara andlig. Jag ser likt dig liten poäng i att påtvinga någon tro och att stat och kyrka bör hållas isär, men det nuvarande söndrandet av traditioner och värderingar som ofta härstammar från kyrkan tycker jag bör stoppas (eller snarare inte uppmuntras som idag) då den är själasöndrande.

Om medeltida kyrkor börjar falla samman på grund av bristande underhåll tycker jag att det faller under en sund kulturpolitik att rusta upp dessa och bevara dem, men då är det inte lika mycket på grund av dess egenskaper som Guds hus som på grund av dess historiska och kulturella värde.

Att rakt ut kalla det korkat att tro på "spöken" tycker jag är korkat i sig, många av tidernas största genier har varit religiösa och det är ingen som kallar dem korkade för det. Religion är en tröst och en trygghet för väldigt många människor och jag anser att så länge religion gör personerna till bättre och lyckligare människor så spelar det ingen roll om de hycklar eller tror på "spöken".

Då är det ju falsk tro som leder en till helvetet eller i varje fall inte till himlen/paradiset/lyckan i efterlivet.

Fast nu var det kristendom i sig som det gällde så någon generell andlighet är inte helt relevant här. Att vara andlig kan man givetvis vara men då är frågan var man ordnar in under detta. Rör det sig om att pyssla med yoga, att ta långa skogspromenader eller besöka kyrkan för att där samla sina tankar är det givetvis högst rimligt. Jag tycker själv om kyrkolokaler så den biten har jag full förståelse för.

Om det är söndrandet av traditioner som är problemet är det ju inga större problem att plocka upp de traditioner som egentligen inte har med kristendomen att göra utan som är lite mer generella. Mycket av moralen och tankegodset som emmenerat från kristendomen är högst relevanta i dagens samhälle men det är då de bitar som inte har med en allsmäktig gud att göra som vi talar om.

Mycket av moralbiten är som sagt vettig, men det krävs mer för att kalla det följande av religion. Att staten ska lägga sig i de bitar som inte kan bevisas är ungefär lika sunt som att låta Vänsterpartiet sätta statsbudgeten. Staten ska inte syssla med tramserier utan det får människor göra på egen hand.

Detta är däremot något helt annat. Nu är jag visserligen personligen emot allt vad kulturpolitik heter, men ska sådan bedrivas tycker jag att det är högst rimligt att finansiera gamla kyrkors underhåll. Som du säger är det att värna om det som varit och att ta hand om vårt arv och det skiljer sig från att måla om i Guds hus.

Korkat må vara att ta i, men det är högst irrationellt. Att människor söker sig till sagovärlden när de känner sig otrygga är väl inte så märkligt - det är ju så man behandlar barn med stor framgång. Jag låter gärna människor tro som de vill, men att blanda in staten i bilden kan jag inte ställa upp på.

Staten ska som sagt vara en seriös instutition om måste då stå över enskilda människors svaga sidor. Staten har våldsmonopol och får lov att taxera och med de rättigheterna är det inte rimligt att staten har åsikter om ting som är obevisbara. Laissez faire - laissez passer är det enda raka här.

Jag är nationalist, ateist och för religionsfrihet. Utpräglad anti-religion och hets mot religiösa (d.v.s. kristna) är någonting som hör vänstern till.

Vad hade du väntat dig? Maktens stöd? Det visar att det går att vara kristen och höger. Vilka samfund/organisationer kommer stödja en högerrörelse?
Den kristna religion är och har varit väldigt viktig för Europeisk historia, så långt kan du erkänna kristendomen? Att den är tillstukad idag är för att folk och tidsandan är tillstukad. Om den är judisk varför finns det massa kristna som är anti-judiska och varför är så många judar emot kristendomen?