Jag tror att jag kan kontrollera allt som händer

Jo precis! Och om man nu kunde hitta ett sätt att ta kontrollen över sitt undermedvetna, då borde man kunna styra allt som händer. Tänk, vi vet egentligen inte vad vi är kapabla till om hjärnan skapar verkligheten, och om man kan styra den, finns det antagligen inga begränsningar.


Du är inte det minsta rolig, dessutom har du inte fattat poängen. Jag menar att jag kanske är den ÄNDA som existerar i min verklighet och värld. Och att det är mitt "jag" som skapar världen, och att jag borde på något sätt kunna styra min egna värld på det sättet jag vill.


Jag är enligt mig själv säker på att jag finns, jag kan tänka själv och jag kan styra mig själv. Mina bevis för att jag kan vara den ända som existerar är ju helt enkelt att jag inte har några som helst bevis för att någon annan gör det.

Även om jag träffar andra människor, pratar med andra människor, har kul/trevligt/tråkigt/känner kärlek osv- med andra människor betyder det ju inte att dem existerar? Jag har ju inga bevis på att dem har samma möjligheter som jag till att tänka fritt osv, även fast dem hävdar det.

Jag tror att i min egna verklighet (som jag själv skapar) finns det begränsningar. Jag kan inte flyga eller gå på vatten, men det jag hävdar att att man borde kunna kontrollera dessa begränsningar och "släppa" lös dem.


Solipsism är precis vad detta är, till viss del. Men jag menar ju senare att jag skulle kunna kontrollera min egna värld, kan detta vara möjligt du som tänk tidigare som jag?

Jag har heller inte slutat tro på min omvärld, jag är ju beroende av den oavsett om jag är den ända som existerar(tills vidare)



Som jag sade tidigare är du bara något mitt undermedvetna har skapat som skall likna det jag är. Fast det gör ju inte så jag vet allt om dig, så lägg av.

Skönt att någon annan förstår! Dock skall du veta om detta stämmer så betyder det att varje brud egentligen inte existerar, haha känns då lite meningslös med bli att kär i någon då

Det finns vissa som skulle påsta att vi alla människor är delmängder av universum, och att vi skulle vara separata från varandra är som en "optisk illusion" av medvetandet, Albert Einsten var tillexempel av den filosofin.

Du kan manifestera din vilja i världen oavsett om du är den enda människan som existerar eller inte, allt från att koka en kopp kaffe till att skjuta en människa är handlingar som kräver medvetna val från dig.

Varför tror du att du är den enda? Avsaknad av motbevis kanske? Jag hade enorma problem att komma över mitt solipsitiska tänk då jag fastnade i en logisk bubbla ala Descarte, (det går inte att motbevisa att jag är den enda människan i världen) man får lov att göra ett medvetet val att öppna sig för flera möjligheter.

Fast att du kan tänka och styra dig själv behöver inte vara bevis för att du existerar- jag kan tänka och styra mig själv både nu och när jag drömmer!

Således skulle du inte kunna övertyga mig att du finns och tvärtom.

Frågan är dock om du ser resten utav omvärlden som fysiska objekt eller om allt är fantasifoster?
T.ex, vad sker egentligen vid förtäring av mat eller sexuell kontakt?

Jag tänker inte som du och har svårt att tänka mig att man faktiskt kan vara mer eller mindre övertygad att det är på detta sätt, men jag försöker!
Dock är det svårt om jag blandar in logik i det hela, eftersom som jag sa, så kan jag göra allting jag gör i "verkligheten" som jag gör i drömmarna- och hur ska man kunna särskilja på dem då?

Kollat på matrix en gång för mkt?

Jo jag vet.

Det värsta är nästan tanken av att man skulle vara helt själv när man är ute och går med kompisar så tänk ifall de plötsligt bara skulle försvinna

Klart att jag kan ha inverkan på världen, dock menar jag, att jag skulle styra/kontrollera/skapa osv..-saker som vi kallar omöjliga. Jag finner mig begränsad av mitt medvetna, mitt medvetande som skapat min värld. Men jag tror att jag på något sätt kan "lossa" denna begränsning, och då är allt möjligt för mig!

Du säger det ju själv: Det går inte att motbevisa. Precis därför anser jag mig som den ända existerande. Om du tänker till själv, är detta tänk väldigt logiskt.


Det beror ju på hur du definierar "existera". Annars vet jag till 100% att jag existerar, att mitt medvetna "jag" existerar. Men jag vet ju inte om du eller någon annan också gör det, därför drar jag slutsatsen att ingen annan existerar som just jag, vilket är helt logiskt.

Jag förstår inte hur du anser detta att vara helt omöjligt? Kan du förklara dig.


Nej det har jag inte, men annars tycker jag du var väldigt rolig. Du borde satsa på en karriär som komiker.


Troligen så är man/jag faktiskt själv. Eller till viss del. Jag finner mig ensam om en person med ett skapande medvetande. Däremot skulle jag inte kalla resten av människorna existerande, men de finns där på något sätt.

Cogito, ergo sum ("Jag tänker, alltså finns jag")

Jag vet att jag finns, jag har ett medvetande. I och med detta så vet jag att du har fel. Du kontrollerar ingenting och jag är knappast någon illusion.

Detta kan ju givetvis inte jag bevisa för dig eftersom att det fortfarande kan vara jag i form av en illusion som meddelar detta.

Hänger du med?

Vi alla har säkert massor av potential som vi skulle kunna låsa upp, och jag tror inte att det är något fel med att vilja stärka sin kontroll över sitt medvetande, och det kanske skulle kunna vara så att när våran förståelse för medvetandet skulle stiga så skulle även våran kontroll över omgivningen/verkligheten öka.
Det ska jag inte gå in på just nu dock, jag vill bara fråga några saker.

Kan du motbevisa min existens?

Kan du motbevisa/bevisa gud?

Kan du bevisa att du är den enda som finns och allt som du upplever finns endast i ditt medvetande?

Om man tänker så att om något inte går att motbevisa så blir det sant så låser man upp sig i ett tänk som kan vara svårt att ta sig ur. Vårat medvetande är det absolut märkligaste jag vet, och det är inte konstigt att folk vill hitta absoluta "sanningar" för att få grepp om vad som pågår, därför kan saker som solipsism/religion uppstå. Personligen har jag gått igenom massor av olika religiösa fällor (och jag är inte ens helt säker på om jag har sjukdomsinsikt ännu) men en sak som hjälper mig är att vara en evig skeptiker.

Du kan inte vara säker på att jag finns, men du kan inte heller vara säker på att jag inte finns, och du borde vara öppen för båda (och ännu fler) möjligheter.

http://en.wikipedia.org/wiki/Lateral_thinking

Den här länken kanske kan vara intressant, och om det är så att jag är ett av dina hjärnspöken, se mig som din kreativa ådra.

Det finns en bok om just detta "A course of miracles" som toppar listan när det
gäller sålda böcker.

Ja, klart jag hänger med

Dessutom så VET jag att min undermedvetna skriver det här till mig, så att jag skall tro att det finns andra människor också, fast det egentligen inte finns det. Som ett slags försvar då jag håller på att se igenom illusionen.


Det är synd att du inte vill gå in på detta som jag pratar om då min tråd ändå handlar om det

Nej, jag kan inte riktigt bevisa att du inte existerar, dock kan jag inte heller bevisa ATT du existerar heller. Jag kan bara dra egna slutsatser och för att jag bara VET att jag har ett medvetande, så finner jag mig unik och den ända som existerar på detta sätt.

Dessutom kan jag inte heller bevisa att jag är det ända, men det är min slutsats. Jag känner själv att min värld jag lever inte riktigt går ihop. Jag tycker det är konstigt hur allt är uppbyggt i livet- fungerande samhälle, känslor, krig, problem osv.

Nej jag är verkligen öppen för många olika alternativ men detta tycker jag är grymt intressant. Och jag tror att vårt medvetande är nyckeln till alla dessa svar vi söker, inte gud eller vetenskapen.

Därför vill jag utforska mitt medvetande och det är ju i stora drag denna tråd handlar om som sagt.


Intressant, kanske något man får ta att köpa då!

Om ett tag kommer TS upptäcka att det är meningslöst att tänka som han gör och återgå till vettigare uppgifter.