Om du pratar i en vanlig sång mick (dynamisk) brukar det finnas en "ful-frekvens" att börja bekämpa. T.ex. kan du då ställa ett svepbart filter på +8 dB och börja leta med svepet. Vi säger att du med ratten stående i närheten av 350Hz låter riktigt fördjävligt, nu ställer du om boosten på +8db till att skära -6dB eller så. Sedan höjer du nog en aning på regeln och börjar leta efter hur pass mycket du vill skära, och efter det är det nog inga lika kraftiga eq'n som ska till för att bli nöjd.
Nu till baskaggemicken. Om du medan trummisen stampar gör likadant efter tankegången att börja leta efter "ful-frekvensen" så upptäcker du att micken med större membran har fula fläcken vid en lägre frekvens. Kanske vid 170Hz....? Om du börjat så med svepet brukar det inte kännas lika farligt att låta lägsta frekvenserna vara kvar även om Deficio's tips vara riktigt bra. Jag skulle säga att min modell skulle funka bra live där man kan bygga ljudet på styrka med mäktigt PA, medan om man gör inspelningar kommer bli sjukt besviken om man försöker göra likadant. Bra ljud blir då att finskruva mer i stil med Deficio's länkar.
Valet av mikrofon är ett bra vapen också, har PA't riktigt jättemaffiga sub-basar under scenen behöver du inte fläskigare mick än Shure Beta-91 för att få byxbenen att fladdra, och på köpet ger den micken det där snabba rappa soundet som du inte får med Beta-52'an (med 52'an kan du bara picka med fingertoppen på gallret så låter det som en atombomb i PA't och då blev ju ideologin att skära bort lägsta basen knappast fel).
Glöm bara inte att för en del sorts musik är det närmickade "tjoffljudet" inte bäst, utan man vill kanske hellre ha ett ljud som liknar hur det känns att stå bredvid trumsetet. Och det måste inte vara vis-jazz eller så, lyssna t.ex. på Mötley crue's skiva "shout at the devil". Riktigt hårt utan att bastrumsljudet egentligen låter så där "producerat".
http://open.spotify.com/track/5ebNUXrwvKm8g7N4CxXEui
men hur ställer jag eq:n rätt då?
