Ubuntu unity eller inte unity?

Det har ju som bekant blivit kraftiga meningsskiljaktikheter om unitys vara eller icke vara. Vad tycker du? Är unity bra och på vilket sätt eller ska Ubuntu gå över till gnome 3? Finns det nån fördel med unity överhuvudtaget och vad i såna fall? Själv tyckte jag det vara bra med nytänkande men

Så som jag har förstått det är Unity bra för små skärmar.

Unity bygger på gnome 3 precis som gnome shell som antagligen är det du tänker på när du skriver gnome 3. Både unity och gnome shell är alltså så kallade shells till gnome 3. Det är så jag har förstått det som i alla fall.

Men unity känns väl som sagt bättre på små skärmar, helt klart. Fast på netbooks så skulle jag rekomendera mer lättviktiga alternativ som xfce, lxde eller ren openbox. Tycker inte unity känns optimalt någonstans.

Förklara närmare.

På en stationär dator med en skärm på 19"-24" så tycker jag inte unity passar riktigt med sina enorma ikoner och den enorma dashboarden som täcker hela skärmen så fort man ska leta efter ett program.

På en 10" skärm, d.v.s. en netbook, passar layouten bättre med där känns det däremot för tungt att köra unity. I alla fall 3D versionen. Där passar det bättre med xfce, lxde eller openbox som inte är lika krävande.

2D versionen av unity (som inte är lika tung?) har jag inte testat så mycket men senast jag gjorde det så kunde man inte ens sortera ikonerna i launchern som man ville utan den man lade till senast hamnade underst och var sedan fast där. Ville man ha en annan ikon överst var man tvungen att ta bort alla ikoner och sedan lägga till dem i den ordning man ville ha dem. Ganska kasst alltså.

För mig gick det så långt att jag återinstallerade Ubuntu 10.10. Jag försökte ge Unity en chans men det är så satans icke-intuitivt. Och det går inte att anpassa menyer och liknade i Gnome 3 lika lätt som i Gnome 2. Så att återvända föll sig som ett ganska enkelt val då jag varit ruggigt nöjd med 10.10.

Det hade gått att vänja sig vid Unity men det finns ingen mening att ens försöka och därmed uppmuntra utvecklarna att fortsätta med något som är så kasst. Det jag vill se är att det ska gå att anpassa menyer och annat så att det blir precis som man själv vill ha det. Till exempel om man inte vill ha en meny där uppe, jag vill inte ha en Mac och jag vill inte ha en sådan meny i mitt Ubuntu heller.

Det har alltid varit enkelt att anpassa Ubuntu tidigare (jag har använt det i ungefär sex år) så det är ett enormt nerköp att tvingas sluta med det nu. Jag vet inte hur det är med er men jag accepterar det inte och behöver inte göra det heller när det finns så många alternativ numera.

Dock ska man ha i åtanke att varken skrivbordet i sig eller fönsterhanteraren är besläktade med gnome. Unity använder egna paneler (använder GTK3 för unity och Qt för unity2d) och compiz som fönsterhanterare. I övrigt använder den dock GTK3 med massa patchar och de övriga programmen från gnome.

Jag blev förfärad över Unity, hela upplägget gjorde mig irriterad och jag slopade Ubuntu direkt efter att ha försökt vänja mig vid den konstiga utformningen och dess funktioner. Kul att vissa gillar det, men det var verkligen inget för mig som gillar att själv påverka layout och utseende.

Det beror väl helt på vad man vill ha. Tre IRL-exempel:

Jag har en laptop. Upplösningen är 1366x768, skärmytan är 13.3". Jag tycker att compiz är bloat som inte riktigt fyller någon funktion, så jag kör XFCE för att få en bra balans mellan funktionalitet och batteritid.

Morsan kör stationärt, så energiförbrukning är rätt irrelevant. Upplösningen hon kör med är 1280x1024, vilket kanske är lite väl stort för Unity. Dock verkar hon inte ha något emot Unity, så hon har inte brytt sig om att skaffa något annat. Så, hon kör Ubuntu med Unity.

Min mormor, däremot, skulle nog inte få rätsida på Unity. Hon har en liten netbook kör Joli OS, vilket är en Ubuntubaserad dist baserad på att man mestadels använder appar på webben och lokala program i mycket mindre utsträckning. Det fungerar klockrent för henne; all hennes data är säkerhetskopierad och åtkomlig, då nästan allt hon gör ligger online (GMail, Google Docs, etc). Hon är nöjd.

Unity eller inte Unity? Det beror helt på vad du vill ha, och poängen med open source är att du är helt fri att välja precis vad du vill

Jag har provat några Linux-distros nu, sedan 2008. Ubuntu sedan 2009.
Kommer tillbaka till Ubuntu, därför att datorernas hårdvara funkar med Ubuntu, medan det kan vara lite si och så med de flesta andra.

Använder bara Linux på en Netbook (EeePC1015PN) och HTPCn (Atom/ION MiniITX). Flera distros är dessutom väldigt tungrodda för mina, klena processorer o grafikkretsar.

Fast med Unity funkar inte, det är tungrott att använda för mig. Raderade 11.10 på båda datorerna och installerade Ubuntu 11.04 på Netbooken och WinXP på HTPCn.

Samtidigt sjönk mitt förtroende för Linux ganska rejält, kommer antagligen "köpa" Win7 för Netbooken.
(Den kom med Win7 förinstallerad, så jag har en licensnyckel redan).

Ser inte riktigt hur du kan få sänkt förtroende för Linux för att några distributioner råkar vara lite tungrodda. Om Ubuntu fungerar för dig, använd det! Om det är tungrott, varför avinstallerar du inte bara Unity? Bara för att du har Ubuntu betyder det inte att du sitter fast med allt Ubuntu installerar som standard, du får ju välja och vraka precis hur som helst. XFCE, LXDE eller Openbox kanske skulle passa dig?

Precis fått återfall till Linux efter 10år, föll på Ubuntu av rent användarvänliga skäll, körde Debian förr.

Nåväl, då är det 11.10 och Unity, efter några dagar är det för tidigt att säga något. Dom saker som irriterade mig mest har gått att ordna med diverse patchar och trixande. Är lite finlir kvar för att vara åt det håll jag vill. Sen om det är möjligt återstår att se..

Dock blev det genast trevligare med snyggare teman och få "Programbar" längst ner istället för till vänster. Ska försöka hitta något sätt att ändra lite menyer också.

Men att säga att Unity är skräp rakt av är lite magstarkt. Det mesta går att få som man vill om man är villig att tjaffsa på med det. Men sammanfattningsvis är jag i gränslandet, säger varken bu eller bä ännu.