Citat:
Ursprungligen postat av
ConjureMe
Marias barn som många tidigare nämnt. Var tio år och hade sett fram emot julkalendern, som jag alltid tittade på sen jag var fem år eller så, och vilket slag i ansiktet den dyngan var. Dags för en julkalender med kristligt budskap tänkte svt och svek alla stackars barn.
Citat:
Ursprungligen postat av
ArneIII
Ni som inte skriver Marias barn kan inte ha sett den julkalendern. I så fall skulle det varit uppenbart att det är den absolut sämsta och tråkigaste julkalendern som någonsin sänts.
Förstörde julen för alla, ingen gillade den!
Citat:
Ursprungligen postat av
vergissmeinnicht
Marias barn har jag aldrig sett mer än korta snuttar på Youtube, verkar oerhört tråkig.
Citat:
Ursprungligen postat av
possum
Precis! Två tv-kanaler, 15 min barnprogram om dagen. Det enda man hade att se fram emot förutom Tom & Jerry på lilla Sportspegeln var julkalendern. Seriöst så peppade man hela hösten. Och så kom den där skiten, stillbilder, kristet budskap och spädbarn som dräptes. Såren sitter i än...
Och detta är bara fyra exempel på hatet. Men nu blir det dags för mig att försvara ”Marias barn”. Okej, en del av mig kan förstå lite av kritiken. Romanerna som kalendern baserades på var ungdomsböcker, så de var med andra ord inte skrivna för barn. Så visst kan de yngsta ha blivit förvirrade och besvikna, och till och med skrämda ibland. Jag fattar nog att få barn i 1980-talets Sverige kunde begripa sig på den här rätt ”vuxna” berättelsen, som handlar om skammen att nästan bli en ogift mor och ha en mycket ovanlig son i antikens Israel. Så det var nog ett misstag av SVT att använda Cecil Bödkers romaner som grund till en julkalender. Men det finns också en annan del av mig, som bara kan skaka på huvudet åt alla negativa åsikter. Finns det verkligen inte någon plats i det svenska folkets hjärtan för en lite annorlunda julkalender, en som i och för sig inte erbjöd den typiska blandningen av fart och fläkt och humor, men som ville förklara varför kristna firar jul, något som ingen annan av SVT:s julkalendrar någonsin gjort ännu? Är det så viktigt att alla julkalendrar måste vara likadana, eller att de alla måste passa för småbarn? Har någon av alla de sura 70-talisterna, som inte har ett enda litet positivt minne av ”Marias barn”, ens försökt sig på att få se om den idag, så att de kan ge den en ny chans från ett vuxet perspektiv? Tänk om dessa människor kunde sluta se ”Marias barn” som ett misslyckat barnprogram, eller ens som en misslyckad julkalender, och i stället se den som en mycket bra berättelse för vuxnare tittare (eller i alla fall för de vuxnare tittare, som liksom jag har ett stort intresse för historia och religion)?
Jag var inte mer än tre år gammal i december 1987, när den här kontroversiella julkalendern kom. Jag var med andra ord för liten för att ha några egna minnen av den från när allt det här begav sig. Men jag skulle som tonåring vid millennieskiftet hitta boken ”Maria från Nasaret”, som återger typ hälften av texten och bilderna från julkalendern. Sedan läste jag även Cecil Bödkers båda romaner, ”Marias barn: pojken” och ”Marias barn: mannen”, som hade blivit till manus för julkalendern mer än tio år tidigare. Och vet ni vad? Jag kom att älska dem alla, och jag ville därmed förstås gärna få även se julkalendern. Men snart nog gick det upp för mig att den var ”ökänd”. Och ju mer jag letade efter den, desto mer gick det upp för mig hur avskydd den var. Men än har jag inte gett upp jakten. Jag har nu fått se tre avsnitt av tjugofyra på YouTube. Men det räcker inte för mig, särskilt inte som nästan alla de andra julkalendrarna från de sista fyrtio åren finns utgivna på DVD!!! Så snälla SVT, kan ni förbarma er och åtminstone lägga ut ”Marias barn” på Öppet Arkiv? Tack på förhand...
Men för att svara på trådens egentliga fråga: Vilken tycker jag är den sämsta julkalendern genom tiderna? Tja, jag minns att jag inte riktigt gillade "När karusellerna sover" från 1998 (jag tyckte nog att den var tråkig) eller "En decemberdröm" (2005) (den var helt enkelt för konstig för min smak). Jag var inte heller så förtjust i "Pelle Svanslös" (1997), trots att den är allmänt omtyckt. Det kändes bara så fel att man började tycka synd om Måns och ogilla Pelle. För skulle det inte vara tvärtom? "Mysteriet på Greveholm: Grevens återkomst" från 2012 blev en besvikelse för mig efter att jag hade sett om den superbra originalserien från 1996. Alla de övriga julkalendrarna har jag gillat eller inte sett.
