Hehe.. drar mig till minnes min allra första katthona, jag var mycket ovan vid katter så när jag en dag kommer hem står honan och ylar medan bakbenen sprätter och hela svanken i golvet - jag blev helt förskräckt och tyckte det såg förbaskat smärtsamt ut.. min lilla älskling så förpinad.. när jag försökte resa henne upp så bara dignade hon ner och ylade ännu mer och såg ännu mer förvridet plågsam ut
Hade alltså aldrig sett en katt så, jag trodde hon drabbats av nån slags förlamning
Ringer således djursjukhuset akut, ringer hem min kille som är ute på kvällstjänst och ber honom komma hem då något förfärligt drabbat katten..
Väl uppe, när jag plockar ut katten att ställa sig på britsen för att visa hennes eländiga tillstånd.. ja då är alla symptom puts väck!
Katten står sträckt på benen och är kolugn.. blir palperad och examinerad, tempad och jag får svar att.. nääh du.. veterinären och djurskötaren har djupa veck i pannan och jag behöver nästan på bara knän bedyra att katten var fullständigt i plågor för bara tio min sedan (kändes enormt pinsamt)
Vi skulle iaf ringa tbx om symptomen upprepade sig eller förvärrades.. jag ringde djursjukhuset ett par ggr till.. men ombads att iaktta om katten fick febertillstånd torr nos matta ögon osv
Nåja.. det var hur som helst vid juletid.. när juldagen kom och släktingar fick syn på katten i hörnet stå och åbäka sig igen.. så utropade en smart moster ; men åååh titta vad hon löper!
jag; löper?? vad då löper??!
( ja vid det laget var jag redan beredd på att honan drabbats av ms, epilepsi och allt annat.. jag var redan beredd på att åka upp med henne igen)
mkt pinsam historia! tur jag aldrig åkte upp med henne igen..

haha
Idag vet jag betydligt bättre, nu vet jag att dom kan bete sig som kom och hjälp mig dö

men det är bara lurendrejeri..