480 dagar har man att till gå för ett barn..
60 dagar är låsta och skall delas mellan föräldrarna 50/50.
De resterade 420 dagarna kan man välja hur de skall fördelas.
Det är så systemet ser ut i dag.
Feministerna lobbar för att framtvinga 50/50 av hela föräldraledigheten. För mig låter det helt åt #%& fel att lobba för detta.
För då återgår man till detta igen att man tvingar individer att göra något som inte känns rätt för dem själva och man fråntar den individuella valfriheten med. För mig är det en del av den individuella valfriheten att kvinna och mannen, (eller mannen/mannen och kvinnan/kvinnan då det finns homosexuella familjer med) , sitter ned och resonerar fram en gemensam plan för hur föräldraredigheten skall se ut i den egna fasmiljen. Staten skall inte gå in och "toppstyra" detta.
Märkvärdig att jag skriver köns
neutralt nu, i följande stycke/lista, så Förälder A och Förälder B kan vara både manlig och kvinnlig. Jag tar bara fiktiva siffror för poängen skull, man kan givetvis sätta andra siffror..
- Vill förälder A ha 75% av föräldraledigheten och förälder B anser att det passar bra så skall det vara okey.
- Vill förälder A ha 25% och av föräldrarledigheten förälder B anser att det passar så skall det vara okey.
- Vill förälder A ha 100% av föräldraredigheten och förälder B anser att det passar så skall det vara okey
- Vill förälder A ha 0% av föräldraredigheten och förälder B anser att det passar så skall det vara okey.
- Vill förälder A ha 50% av föräldraredigheten och förälder B anser att det passar så skall det vara okey..
Jag tror de flesta hajjar om att jag vill ha fram att det skall vara familjens beslut och att det är familjens ensak hur föräldraledigheten skall fördelas.
Sedan av vilka skäl, för exempel ekonomiska, karriär eller att man vill vara mer/mindre med barnet, denna fördelningen ser ut är också familjens ensak..
Det jag anser är fel och sjukt är att staten skall in och reglera det via lagstiftning. För då blir det återigen att man tvingar individen att göra som känns fel.
Använd inte "att en hemmavarande förälder är en närvarande föräldrar"- argument, för är inga garantier i sig. Vilket många feminister och genusivrare, och andra 50/50 -ivrare i synnerhet tar för givet att det skulle vara. Det är så mycket som spelar in mellan föräldrar och barn. Bara för att man är biologisk förälder och är mest hemmavarande så kan ändå det vara så banalt som att personkemin gör att det skär sig, eller att den hemmavarande föräldern är självupptagen.