Ludmila, när det begav sig...

Ibland kan det vara kul att läsa om hur saker var innan bubblan brast. T ex i sportvärlden:

Stjärnorna flockades för att lyckönska Engquist
Världens friidrottsstjärnor tog emot Ludmila Engquist med öppna armar då hon återvände till den idrottsvärld hon älskar.
I dag tar hon emot folkets hyllningar på Stockholms Stadion.
– Men jag hoppas de inte jublar för mycket, för då börjar jag nog gråta, säger Ludmila själv om dagens comeback på världsscenen.

http://www.aftonbladet.se/sport/9907/30/ludmila.html

Det är ett tragiskt människoöde. Vari ligger det roliga?
Det är tragiskt för alla som såg upp till henne, och det är tragiskt för henne själv som förstörde sin egen image, en image som nationalidol.

Vari ligger det tragiska?

Jag och många med mig ser upp till *riktiga* hjältar, till exempel de som hjälper till efter flodvågskatastrofen, inte pseudohjältar som idrottare, skådespelare och annat patrask.

Hon försatte sig själv i situationen, ingen tvingade henne, vare sig hennes man eller någon annan. Är man en ointelligent sopa så är man, det kan inga bortförklaringar ta död på, endast dopning. Det hjälper dock inte mot dumhet.

Att hon återkommit till Sverige - DET är dock ett skämt.