Sätt monarkins ekonomiska dimension i rätt perspektiv

Det kanske inte lyste igenom tillräckligt, men jag finner din argumentation helt befängd. Varför ska man jämföra kostnaderna med en playboy med tillhörande bihang, där maktordningen till denna uråldriga tyrannpost säkerställs genom blodsband istället för lämplighet, med ett ämbete som utför faktiskt arbete (nåja, men han försöker åtminstone) såsom en riktig statschef? Tror du kostnaderna för Knughuset skulle stanna densamma om Knugen skulle bli statschef och vara tvungen att utföra större sysslor än köra för fort med en av sina otaliga Ferrari, skjuta älgar i Värmland och klämma på kaffeflickor?

Jag ger inte "experternas" utlåtanden om Knugens PR-värde vatten värt. Vem i helvete vill investera i ett land bara för att man har ett gäng med fån som åker runt och vinkar i parader, besöker barnsjukhus och pluggar i New York? För att inte tala om det ena hjärndöda uttalandet i media efter det andra?

De som vill ha kvar television, får betala för det. De som vill ha en Knug, får betala för det. Jag tänker inte på något sätt motsätta mig vad ni vill, jag respekterar det, men lämna mig och andra utanför tack.

Att vi fortfarande har kvar en icke folkvald diktator av ren tradition, år 2011, får mig att verkligen ifrågasätta vad i helvete man har traditioner för. Landets i särklass största socialbidragstagare och han blir applåderad för det.

Bara för att vi har betydligt större utgifter som finansierar vansinne och korruption, betyder det inte att Knugfarsen blir mer berättigad.

Fast alla har inte utgångspunkten att statsskick ska väljas efter hur rikt det kan göra staten. Det behövs ingen "kalkyl" för det, det är irrelevant; pengarna som kungahuset drar in går till staten, inte medborgarna. Allt som hjälper den politiska klassen att parasitera på den produktiva delen av befolkningen är omoraliskt.

Nu tillhör jag inte någon av kungens mer rabiata fiender, jag ser faktiskt också möjligheten att monarkin skulle kunna ersättas med något i praktiken sämre. Därför är detta ingen akut hjärtefråga för mig, det finns mycket som är viktigare. Men när ämnet kommer på tal så kan jag inte ställa mig bakom en så fundamentalt omoralisk institution, bara för att det kanske är det minst dåliga alternativet just idag. Jag siktar längre än så.

Det brukar bli så. Först ekonomiska argument, sedan moraliska. Att det finns en demokratisk moralitet, en ansvarsmoralitet mot våra förfäder och våra efterkommande, en moralitet att inte ändra sådant som fungerar - det överväger liberalerna sällan.

Enligt den lagbundenhet som professor Parkinson förutsäger, när en förvaltning helt överlåts på byråkratins hantlangare, vågar jag nog påståendet att kostnaderna t.o.m. skulle öka. Nu har detta uppenbarligen inte minsta betydelse för dem med icke-rojalistisk inställning - det viktigaste, vad de än försöker påskina, ligger på principen att det inte kan anses rättvist (läs=av avundsjuka) att någon skall kunna födas som kung och få apanage via skattepengar. Likartat varför socialdemokratin under alla år vid makten (utan krav på annan kompetens än egenskapen S-märkt politikerbroiler) kunnat besätta flertalet nyckelposter med S-märkta "politiker" som fått smörja kråset. Intressant att det trots detta huvudsakligen är från vänsterlägret som republikanerna kommer.

Till fördel för kungahuset kan anföras att kungen (numera även blivande drottning) sedan födseln får gedigen, mycket bredspektral utbildning för sitt blivande uppdrag.

Jag ser inte riktigt hur jag har gått från ekonomiska argument till moraliska, mitt förhållningssätt till detta är strikt moraliskt. Jag är helt införstådd med att kungahuset gynnar statens ekonomi, till och med min socialistiske samhällslärare var tvungen att erkänna det.

Det låter som en oroväckande regressiv moralitet. Optimering av (för nuvarande) funktionella institutioner är alltså uteslutet?

Alldeles riktigt. Parkinsson har ofta rätt, en skarp observatör av människor och sammanhang som han är (var).

Jag tror att monarkin alltid varit en nagel i ögat på socialisterna både av avundsjukeskäl, men kanske framför allt för att det är en institution som de själva aldrig kommit åt fullt ut. Monarken har varit en liten lykta av det gamla Sverige, som lyst i ett annars nästan helt rött Sverige. Minns strofen ur Björneborgarnas marsch, "än finns en flik av Finlands gamla färger kvar".

Inte Du personligen måhända, utan liberaler som grupp. Du har nog varit moralisk, ehuru ensidig, hela tiden.

Nuet är så kort. I huvudsak lever vi med en passerad dåtid och en kommande framtid. Vi kan alltås svårligen bygga ett statsskick för de behov som kan identifieras just för sekunden. Vi måste därför ta vara på de erfarenheter som historien lärt oss, och bevara det vi tror fungerar för framtiden.

Ja och den känsla och betydelse som ligger i detta - kontinuiteten förfluten tid - nutid - framtid kan egentligen inte beskrivas i ord. Antingen har man förståelsen och därmed känslan eller följer man principer som utgår från de mer primitiva delarna av det mänskliga psyket. I varje republikan tycks ligga ett frö av blodtörst - tydligen enda sättet att stilla obehaget med existerande kungahus som den republikanska ådran för med sig.

Lite intressant ändå att det verkar som man måste ha antingen republik eller monarki enligt den här tråden. Är det inte bara kicka Knugen och officiellt införa plutokrati istället, då får vi t.o.m. en korrekt benämning på vårt nuvarande statsskick? Tillsätt ett råd med pampar så slipper vi kostnader med offentlighetsprinciper, skenfolkomröstningar och meningslösa val.

Och vill man inte det av politiskt korrekta skäl (sanning och uppriktighet är inte politiskt korrekt), är det väl bara kicka Knugen likförbannat och fortsätta med en korrupt slipsmupp som Statsminister, precis som nu? Sedan får andra bekymra sig över vad de ska kalla det.

Behöver vi oja oss över vem som nu ska åka runt och vinka i pompösa utlandsparader och annat strunt, är det väl bara ta senaste vinnaren i Idol, Big Brother eller vilket annat extremextrovert nöt som helst som är en "proven winner". De klarar säkert av att komma med minst lika ignoranta uttalanden som Knugen, så balansen upprätthålls säkert. Alla är nöjda. Och Big Brothervinnaren behöver inga 125 miljoner om året, det räcker säkert med fritt inträde till Spy Bar och en gratis trea på Östermalm.

Om vi nu inte kan komma överens om en så elementär sak som att det är ett stående skämt att ha kvar en blodsvald despot i ett modernt samhälle som tydligen ska representera oss, så kan ni trösta er med att vi ändå inte har någon statsmakt kvar att tala om i det här landet. Cash is king, vår riktiga regering sitter i Bryssel och låter megakorporationslobbyister bestämma hur de effektivast ska råna oss på allt vi äger.