Citat:
Ursprungligen postat av TheKey
Stå för dig själv, säg vad du känner för henne och om hon inte känner samma sak håll med henne om att bli vänner men hör inte av dig lika mycket som förut.
Då kan antingen två grejer hända
1. Hon kommer sakna dig
2. Hon skiter i
I vilket fall som helst så har du the moral high ground och slipper gå runt och tänka på det negativa mellan er två om ni typ skulle dissa varandra istället.
Viktigaste är att du är ärlig med dig själv om vad du känner. Känns det bättre att vara vänner med henne än att dissa henne helt o hållet va då vän med henne till den höjd hon förtjännar att va vän med dig.
Skulle det då sen inte hända något mer mellan er "vänskap" (för tjejer o killar kan aldrig riktigt vara vänner då det är rent biologiskt omöjligt att bara vara vänner och handlar bara om vart ni står på varandras favorit listor) så kan du starkt fundera på att gå vidare för det finns faktist andra tjejer där ute som vill ha dig lika mycket som du vill ha dom.
Jo, jag är ingen sån där som inte vågar säga va jag tycker, jag sa det till henne direkt: "sorry, jag är inte den typen av person som bara kan släcka en låga och gå ner till att bara vara vänner bara sådär"
Varav hon blev ledsen o tyckte det lät som att vi aldrig kommer umgås mer. -Vilket hon också frågade mig...
Den typen av vän hon ville att jag skulle vara e den hon umgås mest med, t.om mer än hennes tjejpolare, -och jag känner henne tillräckligt väl för att veta att om jag slutar höra av mig, så kmr hon höra av sig och fråga varför. Så jag kommer inte komma ifrån frågan oavsett, och det känns isf elakt att ignorera henne när hon faktiskt frågar mig rakt ut...
The moral high ground tror jag att jag redan förlorat tbh... Men förstår din tanke, och det där med att vara ärlig mot mig själv har jag svårt för just nu, för jag kan för allt i världen inte känna vilket som känns bäst... Det är 50/50 liksom. En liten del av mitt hjärta säger: "umgås, du vet inte, hon kanske kommer över exet snabbt" (-vilket är JÄTTE naiv och patetiskt jag vet!)"
Medans min mer resonliga del säger: "ditt jävla pucko, gå fan inte och va olyckligt kär med så små förhoppningar"
Som jag nämnde högre upp, oavsett vilken väg jag väljer så känns det som att det är ett stup där o att gasa ner för stupet känns onödigt...
Jo det där med att gå vidare, är ju det svåra... Jag har svårt att gå vidare om någon är kvar i mitt liv, behöver klippa banden helt isf, ta bort överallt och inte svara över huvud taget, problemet där e ju bara att gemensamma vänner ibland är på att vilja göra saker ihop också... O det där med "det finns många andra bussar" -dont start! säger jag bara... Jag tänkte så en gång i tiden också, men efter att ha provat olika miljöer, olika tillställningar, t.om gjort ändringar i mig själv samt testat flertal olika typer av personer, men det ändå blivit samma resultat, så tror jag inte på det där längre.
(Resultatet = tjejen i fråga är inte redo/inte vill av andra anledningar eller hittar någon annan)