2011-12-19, 01:38
  #1
Medlem
Nu är det så att jag har märkt att jag till 95-99% saknar empati för allt. Vad i helvete? Jag har alltid ansett mig själv ha empati för andra men allt fler personer frågar mig om jag överhuvud taget vet vad empati innebär. Tänkt på detta flera gånger och har märkt att när personer som stått mig nära har gått bort har jag inte brytt mig speciellt mycket, när personer i min närhet mår dåligt är jag nog det värsta alternativet till tröst man kan få.

Saken är ändå den att jag inte är det minsta egoistisk eller har någon form av störning i huvudet.
Jag är det minsta barnet i en familj på 5 halvsyskon där ålders skillnaden är 10-20 år.
Har även vid närmare eftertanke märkt att min pappa är verkligen värdelös ang. att vara stöd åt folk, och brydde sig egentligen inte speciellt mycket om mig när jag var liten utan lät morsan ta hand om mig.

Kan detta gå i arv?
Är det möjligt att träna? Hur?

Jag märker att jag allt mer och mer sårar folk utifrån mina responser på saker de klagar ut över osv.
Snälla - Hjälp.
Citera
2011-12-19, 03:05
  #2
Medlem
När du är ensam kan du gå igenom sånt du vet att andra reagerat på och se om du i efterhand kan förstå vad de reagerade på och varför. Öva på att tänka och känna dig in i andras situation. Hur skulle det kännas att få höra x eller att vara med om y. Kanske kan det väcka något i dig. Andra känner oftast som du själv skulle känt i samma situation.

Förklara för dem du sårar att du har lite problem med att alltid förstå andra, att du vet att det ibland blir fel men att du inte menar illa.

Men ja, det kan gå i arv och därtill så tar vi omedvetet efter våra förebilder på gott och ont. Men vad det kommer ifrån spelar väl mindre roll egentligen...
Citera
2011-12-19, 10:51
  #3
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av hjärnsläppet
När du är ensam kan du gå igenom sånt du vet att andra reagerat på och se om du i efterhand kan förstå vad de reagerade på och varför. Öva på att tänka och känna dig in i andras situation. Hur skulle det kännas att få höra x eller att vara med om y. Kanske kan det väcka något i dig. Andra känner oftast som du själv skulle känt i samma situation.

Förklara för dem du sårar att du har lite problem med att alltid förstå andra, att du vet att det ibland blir fel men att du inte menar illa.

Men ja, det kan gå i arv och därtill så tar vi omedvetet efter våra förebilder på gott och ont. Men vad det kommer ifrån spelar väl mindre roll egentligen...
Tack så hemskt mycket för ett bra svar. Ska försöka mig på detta.

Jag är alltid öppen för mer förslag också.
Citera
2011-12-19, 17:31
  #4
Medlem
Tror antingen har man empati eller så saknar man det helt.
Men tror miljön kan vara det som avgör en stor del av empatin, om dina föräldrar bryr sig om andra, hjälper ställer upp lyssnar och så vidare så öppnar du sinnet för det, är det kallsinnigt så lär man sig det även om den ena föräldern kanske är mer empatisk så påverkar negativitet mer tror jag.

Som ovan försök sätta dig in i olika situationer, från verkligheten (sånt som hänt) och varför inte i filmer vad vet jag jag är över empatisk ibland =/ hm man kan ju bry sig mer om vissa saker än andra tex jag blir väldigt rörd av äldre männikskor barn måste nå mig mer på nå sätt.
Så man bryr sig ju mer eller mindre om olika saker.
Citera
2011-12-19, 17:45
  #5
Medlem
Känner du att du saknar empati borde du gå och kolla upp dig, det är det främsta tecknet på personlighetsstörningar som t.ex. borderline.
Citera
2011-12-19, 19:09
  #6
Medlem
fractionss avatar
Eller Aspergers syndrom. Inte att dom saknar empati men kan ha svårt att sätta sig in i andras situation, vilket verkar som brist på empati.
Citera
2011-12-19, 21:01
  #7
Medlem
Alltid dessa ställda prognoser.

Jag upplever exakt samma sak som dig. Känner nada när ngn annan mår dåligt. Inte heller när folk i min familj/släkt går bort.

Enligt mig gör det livet lite enklare.. Man kan ta allt med en nypa salt och fortsätta leva utan att lägga en massa tid på empati!

Men det är ju jag!
Citera
2011-12-30, 21:21
  #8
Medlem
Misunderstuds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av XanorPlus
Alltid dessa ställda prognoser.

Jag upplever exakt samma sak som dig. Känner nada när ngn annan mår dåligt. Inte heller när folk i min familj/släkt går bort.

Enligt mig gör det livet lite enklare.. Man kan ta allt med en nypa salt och fortsätta leva utan att lägga en massa tid på empati!

Men det är ju jag!

Opiater does that ............. Men jag håller med dig , ser inget dåligt för mig i att "sakna " empati

Jag har blivit en bra på att lyssna och ge råd just för att känslor ofta är överskattade bland oss människor .
Citera
2011-12-30, 22:04
  #9
Medlem
Snaikstus avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Solitaz
Nu är det så att jag har märkt att jag till 95-99% saknar empati för allt. Vad i helvete? Jag har alltid ansett mig själv ha empati för andra men allt fler personer frågar mig om jag överhuvud taget vet vad empati innebär. Tänkt på detta flera gånger och har märkt att när personer som stått mig nära har gått bort har jag inte brytt mig speciellt mycket, när personer i min närhet mår dåligt är jag nog det värsta alternativet till tröst man kan få.

Saken är ändå den att jag inte är det minsta egoistisk eller har någon form av störning i huvudet.
Jag är det minsta barnet i en familj på 5 halvsyskon där ålders skillnaden är 10-20 år.
Har även vid närmare eftertanke märkt att min pappa är verkligen värdelös ang. att vara stöd åt folk, och brydde sig egentligen inte speciellt mycket om mig när jag var liten utan lät morsan ta hand om mig.

Kan detta gå i arv?
Är det möjligt att träna? Hur?

Jag märker att jag allt mer och mer sårar folk utifrån mina responser på saker de klagar ut över osv.
Snälla - Hjälp.
Äh, det är samhällets fel. Folk bryr sig mer om julgranen sin än människorna de ger presenter till. Tragiskt men sant.
Citera
2011-12-31, 00:07
  #10
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Solitaz
Nu är det så att jag har märkt att jag till 95-99% saknar empati för allt. Vad i helvete? Jag har alltid ansett mig själv ha empati för andra men allt fler personer frågar mig om jag överhuvud taget vet vad empati innebär. Tänkt på detta flera gånger och har märkt att när personer som stått mig nära har gått bort har jag inte brytt mig speciellt mycket, när personer i min närhet mår dåligt är jag nog det värsta alternativet till tröst man kan få.

Saken är ändå den att jag inte är det minsta egoistisk eller har någon form av störning i huvudet.
Jag är det minsta barnet i en familj på 5 halvsyskon där ålders skillnaden är 10-20 år.
Har även vid närmare eftertanke märkt att min pappa är verkligen värdelös ang. att vara stöd åt folk, och brydde sig egentligen inte speciellt mycket om mig när jag var liten utan lät morsan ta hand om mig.

Kan detta gå i arv?
Är det möjligt att träna? Hur?

Jag märker att jag allt mer och mer sårar folk utifrån mina responser på saker de klagar ut över osv.
Snälla - Hjälp.

Jag saknar empati. Inte totalt. Men hyfsat mycket. Jag tycker det är jävligt gött.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in