Citat:
Ursprungligen postat av Multikulturisten
Ja, och ni har fortfarande inte påvisat ett konkret exempel med källhänvisning.
Läs på om exempelvis de judiska neokonservativa i USA och hur judiska organisationer (American Jewish Congress, American Jewish Committe, European Jewish Congress m.fl.) ställer sig till massinvandring och kulturell mångfald i värdlandet respektive i Israel.
http://www.veidos.se/kritikkulturen/kritikkulturen_kap_7.htm
Citat:
Då en liberal invandringspolitik är ett livsviktigt judiskt intresse, är det inte förvånande att stödet för en dylik politik spänner över hela det judiska politiska spektret. Vi har sett att Sidney Hook, som tillsammans med de övriga Newyorkintellektuella kan betraktas som en intellektuell förelöpare till neokonservatismen, likställde demokrati med skillnadernas jämlikhet och maximering av den kulturella mångfalden (se kap. 6). Neokonservativa har starkt förespråkat liberal invandringspolitik, och det har rått en konflikt mellan företrädesvis judiska neokonservativa och företrädesvis icke-judiska paleokonservativa i frågan om invandringen från tredje världen till förenta staterna. Norman Podhoretz och Richard John Neuhaus, båda neokonservativa, reagerade mycket negativt på en artikel av en paleokonservativ, som var oroad över att en dylik invandring med tiden skulle leda till att förenta staterna dominerades av sådana invandrare (se Judis 1990, 33). Andra exempel är Julian Simon (1990) och Ben Wattenberg (1991), båda neokonservativa som förespråkar en mycket omfattande invandring från alla delar av världen, så att Förenta staterna blir det som Wattenberg betecknar som världens första ”universella nation”. Fetzer (1996) uppger på grundval av då nyligen offentliggjord statistik att judar förblivit långt mer gynnsamt inställda till invandring till Förenta staterna än medlemmar av någon annan etnisk grupp eller religion.
http://www.kevinmacdonald.net/UnderstandJI-3.htm
Citat:
Compared with their deep and emotionally intense commitment to Israel, neoconservative attitudes on domestic policy seem more or less an afterthought, and they will not be the main focus here. In general, neoconservatives advocate maintaining the social welfare, immigration, and civil rights policies typical of liberalism (and the wider Jewish community) up to about 1970. Some of these policies represent clear examples of Jewish ethnic strategizing—in particular, the role of the entire Jewish political spectrum and the entire organized Jewish community as the moving force behind the immigration law of 1965, which opened the floodgates to nonwhite immigration. (Jewish organizations still favor liberal immigration policies. In 2004, virtually all American Jewish public affairs agencies belong to the National Immigration Forum, the premier open borders immigration-lobbying group.5) Since the neocons have developed a decisive influence in the mainstream conservative movement, their support for nonrestrictive immigration policies has perhaps more significance for the future of the United States than their support for Israel.
http://www.immigrationforum.org/
http://en.wikipedia.org/wiki/American_Jewish_Committee
Citat:
AJC is an international think tank and advocacy organization whose key areas of focus are: combating anti-Semitism and all forms of bigotry; promoting pluralism and shared democratic values; supporting Israel's quest for peace and security; advocating for energy independence; strengthening Jewish life.
[. . .]
Mission
The organization's mission statement is “to safeguard the welfare and security of Jews in the United States, in Israel, and throughout the world; to strengthen the basic principles of pluralism around the world, as the best defense against anti-Semitism and other forms of bigotry; to enhance the quality of American Jewish life by helping to ensure Jewish continuity and deepen the ties between American and Israeli Jews."
Idén med mångkulturalism skapades av den amerikansk-judiske filosofen Horace Kallen, som också var sionist:
http://en.wikipedia.org/wiki/Horace_Kallen
Citat:
He and others argued that cultural diversity and national pride were compatible with each other, and that ethnic diversity and a respect for ethnic and racial differences strengthened America. Kallen is credited with coining the term cultural pluralism.
He was acquainted with William James, whose last unfinished book he edited. He married Rachel Oatman van Arsdale in 1926. In 1939 he became acquainted with Immanuel Velikovsky and became a life-long friend, informal literary advisor, mentor, and advocate.[4] He was a member of the American Philosophical Society, the Western Philosophical Society, the Society for Psychical Research, the Zionist Organization of America [...]
Juden Israel Zangwill var också en av förgrundsgestalterna för den rasliga degenereringen av USA:
http://en.wikipedia.org/wiki/Israel_Zangwill
Citat:
Zangwill was born in London on January 21, 1864 in a family of Jewish immigrants from Czarist Russia, to Moses Zangwill from what is now Latvia and Ellen Hannah Marks Zangwill from what is now Poland. He dedicated his life to championing the cause of the oppressed. Jewish emancipation, women's suffrage, assimilationism, territorialism and Zionism (a Jewish liberation movement) were all fertile fields for his pen.
[. . .]
Zangwill supported the feminist and pacifist movements,[8] but his greatest impact may have been as a writer who popularized the idea of the melding of the races into a single, American nation.
I Sverige var det i huvudsak den från Polen invandrade judiske sionisten och opinionsbildaren David Schwarz som aggressivt influerade politikerna att omfamna idén med mångkulturalism på 1960-talet:
https://www.flashback.org/sp20639640
