Jag skall börja med heroin

Jag förstår faktiskt om jag börjar uppfattas som ett troll eftersom jag bryter mot allt sunt förnuft som man borde ha.
Nåja tråden skapades som ett litet bollplank för mig under tiden jag inföskaffade H och började använda mig av detsamma. Nu är jag ju redan där

Jag skall dock fundera långt och länge om huruvida det går att kombinera mitt missbruk med rollen som make och far.

Jag vill inte tänka åt folk men

Nu behöver du ju inte ta det som ett personligt påhopp då det mer är riktat mot tankesättet du här får sägas representera men....
Det där är inget annat än en missbrukares rättfärdigande av sitt eget dåliga beteende.
Inget annat än kvalificerat skitsnack.
Du gjorde ett medvetet val. Du gör ett medvetet val i stort sett i varje handling du utför, när du väljer att gå upp på morgonen, väljer att gå till jobbet, väljer att äta lunch, väljer att fira med att röka heroin.....
Det där tankesättet har alla missbrukare, till slut kommer man dock så långt både i sitt missbruk och i sin personliga utveckling( var för sig givetvis) att det bara blir tröttsamt att försöka rättfärdiga sina handlingar då man inser att den enda man kan lura är sig själv och med den insikten går inte heller det längre.
Eller gick det till som i frnch connection(tror ja) att du blev kidnappad och tvångsmatad med heroin, frågan är retorisk.......


Var det inte så att Ts i sitt första inlägg redogjorde för sitt fleråriga missbruk? bla palladon Iv?
Frågan är retorisk.

Visst sätter en missbrukare sina egna behov först, det beteendet ligger liksom till grund för att det just ska vara ett missbruk. Visst är det för jävligt med alla dessa ungar som måste växa upp med missbrukande föräldrar.
Men vad jag stör mig på är alla dessa moralpredikanter som först levererar ännu en kaka och sen avslutar med kan du inte bara ta en överdos direkt å bespara alla det lidande du kommer ge din omgivning. Detta kan ju knappast sägas vara i familjens intresse.

Djup sanning. På samma sätt som att man själv också är den enda som kan sluta missbruka. Men har man tur kan man få signaler från sin omgivning (familj, vänner, arbete) om att det är dags att göra något.

Men du pratar med bättre vetande, nämligen forskningen. Runt 10% kan sluta med heroin utan underhållsbehandling, och anledningen till det är en biologisk variation i hjärnan tror man. (D2-receptorer). Så att du kunde sluta med h beror inte alls så mycket på din "starka vilja" som du vill skryta med, utan helt enkelt att din hjärna aldrig blivit så extremt stimulerad som de som inte kan sluta. Var tror du motivation kommer ifrån egentligen? Den är inte "fri". Utan den genereras som en avvägning i ditt belöningssystem i hjärnan, och det är inget du kan påverka om du tror det. Du kan bara vilja så mycket som du kan vilja m a o. Det är inte sant att du kan få vem som helst att springa maraton om du har en pistol i nacken på dem. Många ger upp ändå...



http://thepiratebay.org/torrent/5270372/Addiction_-_HBO_documentary__XviD_2009_-_Swesub

Sen var det i vredesmod jag sa det där med överdos, det är natrligtvis bättre att ha en pappa som är narkoman än ingen alls. Men han är en jävla pain in the ass för alla runt omkring!

Tvivlar jag inte ett dugg på... men 100% kan skärpa sig såpass att de åtminstone försöker få lite hjälp.

Nu svävar vi......
Vi pratade inte om att sluta med heroin!
Vi pratade däremot om att börja med heroin. Först i o med att Ts gör ett medvetet val att börja med detta. Sedan påpeka jag att du gjorde ett medvetet val när du prova, vilket du bestred.

Med bättre vetande här ovan, är det dig du syftar på då? Var i mina inlägg till dig tycker du att jag skryter med min starka vilja?

Sen är resten av ditt inlägg en helt ny diskussion, som vi absolut kan ta om du vill?

jhju

Men i grunden är det samma sak: att börja och sluta. Det handlar i båda fallen om hur belöningssystemet i hjärnan fungerar. Skillnaden är att det i det senare fallet så är belöningssytemet stört, dvs antalet d2 dopaminreceptorer har reducerats kraftigt, och därmed uppstår ett enormt sug eftersom dessa få receptorer inte kan skicka in tillräckligt med dopamin in i övriga delar av hjärnan ( s k pathways). Men våra hjärnor är varierade och det finns folk som är födda med extremt låg nivå på dopaminreceptorer och de tenderar att bli extremt impulsiva. De har alltså mycket svårt att avstå första tillfället! Och när det är gjort så är det klippt sen. Suget blir enormt. Å andra sidan så finns det folk som är födda med extremt höga nivåer av d2 dopamin-receptorer, och de kan lätt lägga av, och mår ofta t o m dåligt av droger. Hur stor "medvetenhet" tror du det behövs för dem att lägga av?

Den världsledande forskaren på detta område heter Nora Volkov (f ö barnbarn till den ryska revolutionären Trotskij).

http://www.nytimes.com/2011/06/14/science/14volkow.html?pagewanted=all

Jag jobbar inom vården, har varit missbrukare själv tills nyligen. Och jag retar mig på folk som skryter och tror att de har sån j-a viljestyrka, när de i själva verket bara har biologisk tur, å andra sidan så har de heller aldrig njutit av drogerna lika mycket som de som inte kan sluta.

Sen återfaller många i opioidmissbruket för att kroppen(binjurarna) producerar alldeles för mycket kortisol så du känner dig konstant stressad med massa olustkänslor. När inte opioiderna längre dämpar aktiviteten på hpa-axeln. Den går bärsärkargång.

Detta gör att många också återfaller, de får ingen lugn och ro nykter och har så mycket olustkänslor. Man vill tillbaka in i tryggheten och lugnet.

Jo, men som jag förstod det hade han slutat, visserligen ofrivilligt då "kranen" gick och dog så förargligt och olämpligt.

Men visst, du har rätt. TS är ingen "jungfru" i sammanhanget men det kvittar egentligen. Han säger sig leva i ett lyckligt äktenskap med en underbar son (hans egna ord), då tycker jag han ska ta sig en funderare på vad hans fru och son är värda: Att han börjar med heroin och riskerar att fastna i ett så djupt missbruk att även deras liv påverkas negativt? Eller att han tar tag i sina problem på annat sätt?

Jag tittade igenom lite av vad han skrivit och det verkar helt klart som att han klarat relativt starka opiater utan att "trilla dit" (vilket väl var vad du ville komma fram till också). Jag vet inte om det gör honom mer "benägen" att även klara ett heroinmissbruk utan större skadeverkningar. Kanske är det så, och i så fall är han ju bara att gratulera (antar jag, känns lite fel att använda ordet "gratulera" i sammanhanget).

Men jag kan ju säga så här: Jag lever i ett lyckligt äktenskap och har flera underbara barn. Visst mår jag dåligt ibland (som alla andra), stundtals har jag mått mycket dåligt. Visst har det funnits stunder då jag velat ta till lösningar som kanske skulle varit "bra" för mig, men för min familj hade det med stor säkerhet inneburit mycket negativa skadeverkningar. Och då har jag valt svårare, men i längden sundare (för både mig och min familj) lösningar. Just för att mina underbara barn är värda en mamma som sätter deras behov främst. Inte så att jag tycker man ska sätta hela sitt eget liv på "hold" och enbart se till sina barns behov, för det blir inte heller bra. Men heroin känns som en alltför farlig väg att gå för att tillfredsställa sina egna behov och samtidigt se till barnens bästa.

Jag vet, jag "pladdrar". Det är så j*kla svårt att förklara ibland... Jag hoppas att det är någorlunda begripligt.

Du har alldeles rätt här.

Jag har aldrig fått abstinens på H eller känt av något större sug. Jag tillhör kanske de som kan lägga av bara man vill