Varför har människan brister

tror inte det finns en gud. Varför skulle denne gud låta vissa människor lida så inihelvete i så fall och låta vissa människor leva ett fördjävligt liv från den dag de föds till den dag de dör?

Skitsvårfråga.
Men en sak man kan vara överens om är att ifall många fler brydde sig om dem som levde i misär så skulle fler må bra. Fast å andra sidan så brottas ju världen med många globala problem såsom vatenbrist, överbefolkning osv. Nånstans tror jag att livet kunde vara så mycket drägligare om vi alla som hade det bra gjorde mer för de som lider dagligen. Vi lever efter av självisk drivkraft, det är det som för oss framåt, och även det som krossar andra.

för att i lidandet visar människan sin sannaste halt. lidandet är något positivt åtminstone i kristlig bemärkelse. Lidandet som en väg till frälsning, ett slags martyrskap. Jesus led svåra kval, och blev vår störste ledsagare och martyr

människan har brister för att den måste känna sig upphöjd över andra eller har speciella begär som den känner er "sina" och införlivat i sin personlighet. det är bristerna som gör varje person unik, bland annat.

jag tror att människan har en viss samlarinstinkt, det är det som gör den girig.

mitt resonnemang förutsätter inte att det måste just till en liten afrikan för att en västerlänning ska må bra, kan lika gärna vara en annan västerlänning som mår skit. balansen finns från minsta individ till största ekosystem, går inte att undkomma då naturen och livet strävar efter balans både filosofiskt och fysiskt. ett tråkigt resonnemang? tough shit, det var inte min idé men likt förbannat finns den där.

En tanke är ju att gud/skaparen helt enkelt inte är allsmäktig. Att han inte kunde göra perfekta varelser.

Att vi inte är perfekta är ju knappast ett bevis på att vi inte skapats av någon annan, snarare ett tecken på att vi faktiskt är det.

(Nu låter jag som en raelian eller nåt Själv tror jag helt enkelt på alternativet: Gud finns inte)