Vad tänker ni när ni passerar folk på stan?

Ja fantiserar om att döda alla..
specielt i bussar å tunnel bana!..

flame thrower i en full vangn...

Men man måste va snäll....

Om du visste hur lite tid andra ägnar åt dig, skulle du nog bry dig mindre om det.
Jag retar mig på folk som är i vägen när jag ska cykla, när jag trampar i hundbajs så ägnar jag hundägare en tanke... Men annars... skiter jag fullständigt i dom.

Jag brukar mest tänka på hur slitna, gråa och hjärntvättade alla är...

Jag brukar tänka på att varje person har sin egen livshistoria och hur de kretsat hela sina liv kring dem själva, precis som jag är centrum i mitt eget liv. Väldigt komplex tanke i stora folkmassor.

Är jag på det mer egotrippade humöret upplever jag att jag är den enda som reflekterar kring existentiella frågor och ser ner på människor jag möter:
"Där går tuffa snubben som inte begär mer av livet än att vara just häftig, vilken tragisk figur" osv.

Ibland kan jag även tänka på hur jag skulle reagera om något stort gäng skulle försöka råna mig eller dylikt, vilket får adrenalinet att pumpa och jag ser för mitt inre en värdig död. Aldrig hänt dock...

jag funderar direkt över hur de ser ut när de knullar. alltid!
men så har jag ju lite trasig hjärna också..

spännande ämne!

en sak jag tycker är skitkul, är att stirra folk i ögonen och följa dom med blicken tills dom passerar (jag vänder mig inte om), speciellt killar eftersom jag är tjej.. om dom ser bra ut kan man ju dra på ett litet smil. oftast stirrar dom tillbaka. tjejer blir oftast sura/bekymrade

i övrigt är jag ganska bra på att känna igen folk från tidigare stunder samma dag, en gång utbrast jag "titta där är han" till min kompis.. hon trodde jag menade en kändis x)
så jag analyserar faktiskt folk om jag inte är på skithumör och vill vara ifred..

Förr brukade jag döma folk som var feta eller hängiga som 'skylla sig själv' eller 'ta tag i det bara, latis', men efter att själv ha haft en djup depression så funderar jag numera bara över hur de känner eller ser sig själva.

Sen jag började hänga på FB så tänker jag nu om den till synes helt normala människan man ser: "Jaha, undrar vilka konstiga hobbys, perversa sexuella avvikelser, psykiska sjukdomar eller konspiratoriska teorier denna människa har för sig".


Det händer dock att jag ser gamla eller medelålders människor och tänker hur fula vi människor egentligen är. Vad var det Hitler såg i oss egentligen? Han var ju ganska äcklig själv dessutom.

Jag blir lite avundsjuk när jag ser svenska tjejer som ser som barbies ut...

Nu på senaste tiden har jag börjat tänka "Tänk att det där är en person, precis som jag. Tänk på vad mycket den personen har gått igenom, minst lika mycket som jag.". Tycker att det ibland kan vara lätt att se människor på stan som objekt som bara finns där för att dom gör det men nu på senare tiden har jag börjat tänka annorlunda!

du är säkert minst lika vacker!

hahaha underhållning får du minst sagt. alltid bra när man är uttråkad.

Jag tror vi är ganska lika som person. Jag är också lite paranoid av mig ibland. När jag stirrar folk i ögonen, vänder de bort blicken. Vänder jag bort blicken, stirrar dom på mig. Annars brukar jag bära på mkt ilska när jag passerar folk. Vet inte varför, pratar tyst för mig själv, nästan lust att attackera människor. Tänker tankar i huvudet som "din fula jävla blondin" " din uppblåsbara barbara" "feta jävla tjockis" "jävla machokille, hoppas du blir överkörd". Antar att det beror på att samhället är så jävligt som det är och hur vi alla behandlar varandra.

Tycker det är jobbigt att vistas ute. Alldeles för många som tror sig för mkt. När man är på semester i ett annat land brukar jag aldrig tänka sådär.

Kollar aldrig på snygga tjejer. De förväntar sig att man ska titta på dem, genom att undvika blicken är det som ett slag på käften. Bekräftelsekåta människor.