Vad tänker ni när ni passerar folk på stan?

Ja, vad vilka slags tankar går igenom era huvuden?

Ponera att ni vandrar ner för en gata och ser en människa kommande mot er i motsatt riktning. Vad tänker ni? Dömer ni dem, hårt? Generaliserar ni in dem i fack (emos, hipsters, pundare, tanter)? Blir ni oroliga för vad de ska tycka om er? Noterar ni knappt dem?

Jag vore tacksam för att få höra input från er.

Du kanske inte får det svaret du vill höra. Men jag kan gå runt på stan el. galleriror i flera timmar och inte se ett enda ansikte. Helt tomt och likgiltigt. Jag går inte och tittar ner i gatan el. ser ut som ngn fall. Jag ser helt enkelt inte på människan i sig. Vet inte om det är särskilt friskt... Men det är jävligt skönt.

Samma här.. men ändå reagerar man ju lite om man ser nån grymt söt tjej

För mig är det väldigt varierande från dag till dag.

Mår jag bra så kan jag gå och småle, möta mycket blickar, kanske flirta med någon tjej.
Mår jag dåligt så kan jag tycka att andras blickar är jobbiga, jag kan titta ned i backen ibland, ringer upp någon på telefon bara för att ha något annat att fokusera på.
Känner jag mig mig väldigt självsäker så kan jag slappna av mycket, jag går sakta med rak rygg, har upp hakan lite och titta på folk lagom mycket, dvs inte så mycket att jag är nyfiken men ändå inte att jag undviker deras blickar.

Oavsett hur jag mår brukar jag eftersträva att vara avslappnad men ändå ha rak rygg.

När jag var yngre brydde jag mig mycket mer om utseende men i takt med att jag blivit äldre så har jag märkt att avslappning och självkänsla är mycket viktigare att arbeta på.

Tack för era svar!

Anledningen till att jag skapade tråden är på grund av något som jag upptäckt mig själv med att göra. Nämligen att vara väldigt medveten om personen som går emot mig, vad den tänker om mig och hur jag borde bete mig.

Det är väldigt påfrestande eftersom att jag ofta (bör tilläggas att jag vissa 'bra' dagar inte ägnar det en tanke) utgår ifrån att alla tycker att jag är en riktig dufus och att jag borde veta hut, typ.

Jag utgår ifrån att alla människor har ett förakt mot mig, som jag måste jobba bort genom att "gå rätt".

Jag är paranoid, det vet jag, för människor borde ge blanka fan i att kritisera andra opåkallat.

Människors potentiella hat och ondska skrämmer mig. Men ibland är det skrattretande.

Som tidigare talare, tänker inte så mycket på människor runt omkring, självklart drar vissa till sig mer uppmärksamhet än andra, if you know what im talking about

Sen finns det ju självklart annat än tjejer att lägga ögonen på också, finns bra skumma människor vill jag lova!

Hur tänker ni när ni passerar män? Går ni in i alfahane-mode eller ser ni dem som (potentiella) bröder?

Tänker inte speciellt mycket såvida det inte är någon som sticker ut extremt mycket. Typ Gamla tanter som lär sig som fjortisar.

Beror på vem man möter. men jag kommenterar ofta folk i min hjärna. T.ex. 50-åriga tanter som klär sig som tonåringar med "those where the days my friend..." (anspelar på sången).

Konstigt att invasion också uppmärksammat dessa...

tatueringar brukar jag kommentera med "att det var ju väl använda pengar"

På sista tiden har jag också tänkt på hur tjocka människor ser så gamla ut

Negrer brukar jag kommentera med att "jag måste somnat på bussen" (och hamnat för långt söderut)

Jag tänker inget särskilt om män....om de inte sticker ut på något sätt

Jag såg Erik Sade härom dagen i hatt, solglasögon och halsduk...och då undrade jag om han inte var gay....men han bor tydligen med någon tjej...så dålig koll har jag.

Jag bryr min inte nämvärt vad andra tänker såvida jag inte handlar mjölk i mysbyxorna

Tror dom allra flesta inte tänker någonting särskilt. En kropp som kommer gående typ. Såvida det inte är någonting obehagligt med personen i fråga då såklart. Men generellt sett tror jag dom flesta är alltför upptagna med sina tankar för att orka bedöma och reflektera kring personer man möter på stan.

Jag är tjej, och jag brukar titta på de jag passerar. Mest för att jag gillar att titta på människor och reflektera över vilka slags människor de är, samt komma med massor med fördelar. Även ifall de inte stämmer så tycker jag att det är förbaskat kul.
T.ex.
"Där har vi Grabbarna Grus killen no.1, fyfan dra ner på solariet lite.."
"Fan vad snyggt hår hon har, kanske skulle skaffa sånt..."
"Oj, han var snygg! Men han ser ut att gilla den där playboy-bunny typen lite mer.."
"Jaha, och här har vi fröken Barbie och co. ute och spatserar. Hur fan tänker hon?"
"Sitta på McDonalds och äta när man väger en miljon kilo redan.. Smart val."

Osv. Osv.

När jag är med en vän brukar jag ibland även säga detta högt, men då får det isåfall vara någon som är uppseendeväckande, som de exempel ovan. Övriga människor man passerar brukar jag inte lägga märke till, om det inte är en kille, då brukar jag titta lite extra för att se om han falle rmig i smaken.

Jag är alltid paranoid när jag är ute och går. Det är nog bara för att folk har en tendens att bli rånade och misshandlade ganska ofta där jag bor.


Så ifall jag har någon bakom min rygg så blir jag ganska nojjig, brukar då stanna och vänta på att personen går förbi.
Möter jag en grupp killar så har jag aldrig händerna i fickan tex (Så att jag kan va redo att försvara mig)
Det är ju inte som att jag stirrar på folk när dom går förbi heller, jag undviker mer än gärna tjafs.

Kanske låter lite extremt men det har faktiskt hjälp mig att inte blivit rånad än, och jag bor mitt i smeten där allt händer.