Vad tänker ni när ni passerar folk på stan?

Jag brukar bara tänka på vad de har för kläder på sig å sen lägga in dem i ett fack. Har jag riktigt tråkigt äre skoj att tänka på vad de är för människa

Haha!


OT: Jag befinner mig i London och anser att människor här i köpcentrum som t.ex. Harrods, är lite mer sofistikerade, de tittar knappt på varandra och man sneglar inte ens på en snygg kvinna.

I Sverige kan man ju självmant vända sig om och kika på en tjejs röv, utan att uppfattas som en douche.

När jag går runt i min hemstad så ger jag ögonkontakt med de som går mot mig, ger ett leende och kanske ett nickande eller ett hej.

Däremot när jag är i Malmö så är jag inte lika varm. Så mycket fördomar egentligen när man tänker efter men de jag ser som ett hot, gör jag allt för att inte få ögonkontakt med helt enkelt.

Jag brukar inte tänka och tycka så mycket om var person, det är mest om man går förbi ett fjortsgäng som glor på en och viskar saker, moppepojkar som leker ligister med lite mördarblickar eller bara konstiga människor som inte har alla fåren hemma.

Jag brukar mest titta ner i marken och oroa mig över vad alla andra tänker om mig, typ att jag är ful, underligt klädd, fet, går konstigt etc. Jag blir mer nervös när personen är snygg eller välklädd, eller har en bitchig utstrålning, och mindre när den är en fet och/eller sjaskig person.

Brukar kolla på folk och utifrån deras utseende avgöra om de är okej människor eller inte. Okej som i "värda att känna". Sen dras blicken oftast till brudar och då är det alltid "snygg eller inte" som gäller!

Tänker ingenting, jag traskar bara på med en tom blick stirrandes rakt fram. Jag noterar om det går någon mitt emot mig långt bort och försöker upprätta ögonkontakt så att vi kan komma överens om vem som behöver väja. Ibland tar jag initiativet och väjer in mot kanten eller ut mot mitten, det beror helt på situationen. Ibland är det den som möter mig som väjer. Efter den lyckade manövern brukar jag tänka "tack för ditt samarbete" och traska vidare med tomt stirrandes blick.

Härliga utläggningar! Starta en tråd om sånt här, det är underbart med folk som verkligen kan dra upp kategoriserandet på max och helt ohämmat vräka fram fördomarna.

Samma här. Är det vanliga halvsnygga tjejer så är jag som vanligt, avslappnad och cool. Men kommer det en heting blir jag helt "fryst". Enda gången det går att prata med dessa är på krogen. Men då är dem ärkehoror som ser en som djävulen själv för att man ens vågar ha balls att prata med dem.
Men tycker inte om folk i allmännhet, speciellt då man är kring större folkgrupper så upplever jag folk som nåt slags primitiva flockdjur utan mening eller mål i en enda röra. Det är deprimerande. Just därför är jag sällan på stan eller bland folk i övrigt. Its a goddamn hell hole.

Om jag ser någon person jag tycker ser vidrig ut brukar jag bara tänka att jag är glad att vi aldrig kommer bli vänner.
Om jag ser någon gammal man med en thailändsk kvinna brukar jag bli äcklad och tänka att han köpt henne på nätet.
När jag ser barn vill jag bara slå sönder dom.
osvosv.

Brukar faktiskt nästan aldrig tänka positivt om människor alls.

Brud: Knulla eller inte knulla
Kille: Kan jag ta honom i en fight eller inte.

Men för det mesta ignorerar jag de jag möter. Stör mig mest på om de jag möter går på fel sida så "jag" måste flytta på mig.

Jag brukar undvika invandrare och araber i flock.

Det gör det med lite träning. KBT annars skulle kanske kunna vara något för dig?
http://sv.wikipedia.org/wiki/Kognitiv_beteendeterapi