Vad produceras det för civilingenjörer idag egentligen?

Jag har fått den känslan också. Att väldigt många pluggar bara för att få betyg och på så sätt få ett jobb efteråt och inte alls därför att de vill ha kunskap inom ämnet.

Gäller nog de flesta studenter på de flesta utbildningar.
Apple-samhället är här. Genomsyrat av ytlighet, idioti och lågkvalitativa prylar som blänker som kattguld men som effektivt dödar alla stunder för eftertänksamhet och fördjupning.

Gäller nog de flesta studenter på de flesta utbildningar.
Apple-samhället är här. Genomsyrat av ytlighet, idioti och lågkvalitativa prylar som blänker som kattguld men som effektivt dödar alla stunder för eftertänksamhet och fördjupning.

När du säger det så känns det oerhört sorgligt.
Kommer detta kunna brytas? Finns det någon möjlighet att återgå till en guldera?

"Problemet" är väl att man ofta måste studera något man inte brinner för om man vill ha en vettig chans att få ett bra jobb. Jag tvivlar på att alla arbetslösa akademiker som det talas om är läkare, jurister, civing/hing etc.

Jag tror att få människor "brinner" för något arbete i sig idag. De strävar efter inbillad eller verklig status och materiella fördelar som är associerat med den roll de ytligt försöker spela.

Ja? Tycker du att man hellre bör läsa det man är mest intresserad av även ifall det medför en stor risk för att man sedan kommer vara arbetslös?

Edit: Dock tycker jag inte det är så svart/vitt, det är nog inte ofta folk läser något dom är helt ointresserade av.

Hur fungerar det här egentligen, ska man fuska sig igenom halva sin utbildning i hopp att man lär sig allt ute i arbetslivet?

Hej, jag har nu pluggat en civilingenjörsutbildning i snart 4 år och fått en aning konstig syn på vad som försiggår på i universiteten här i Sverige.

Jag har alltid varit teknisk lagd och intresserad, redan som yngre arbetade jag mycket med fordon och meckade och skruvade, där har mitt intresse alltid legat och jag älskar verkligen allt jag lär mig.

Mitt första år på universitetet var fylld av alla desperata studenter som pratade hur de ville få ut sin titel. "Civilingenjör", ett yrke med stolthet, men under mina 3 år har detta yrke visat sig på något sätt vara falskt.

Jag har under mitt första år universitetet beskådat många av mina kurskamerater fuskat, plagierat och på så sätt klarat kurser med relativt höga betyg. Mina första tankar var väll att de förr eller senare åker fast, att fusk aldrig lönar sig, men det visade sig att så var inte fallet i denna utbildning.

Många av eleverna hoppade av utbildningen redan efter ett år, men fortfarande var många kvar, och många fortsatte fuska. Nu i årskurs 3, fuskar de fortfarande och de klarar sig, förvånansvärt bra. Man får intrycket att de lägger ner all tid på hur de ska klara kursen än vad kursen erbjuder för kunskap. Vad producerar man egentligen för civilingenjörer med sådana tankar? Vi ska väll vara kreativa i vår problemlösning och inte bara kunna lösa typtentor?

De får likvärdiga betyg som andra elever, fastän de utgör knappt hälften av arbetet som andra flitiga studenter gör på samma utbildning. De hittas hemuppgifter och tentor från flera år tillbaka som lärarna inte ändrat på, och dessa elever får betygen 4-5 i slutbetyg och har inte någon kunskap inom ämnet alls.

Det här har pågått i snart 3 år i flertalet kurser.
Jag känner mig inte avundsjuk, jag känner mig lurad i att jag kanske kommer konkurrera med dessa personer ute i arbetsmarknaden om 2 år, och vi ses som likvärdiga med tanke på att vi besitter samma examen/betyg i slutändan?

Hur fungerar det här egentligen, ska man fuska sig igenom halva sin utbildning i hopp att man lär sig allt ute i arbetslivet?

"Problemet" är väl att man ofta måste studera något man inte brinner för om man vill ha en vettig chans att få ett bra jobb. Jag tvivlar på att alla arbetslösa akademiker som det talas om är läkare, jurister, civing/hing (även om det givetvis finns arbetslöshet i viss utsträckning där med) etc.