Hej, jag har nu pluggat en civilingenjörsutbildning i snart 4 år och fått en aning konstig syn på vad som försiggår på i universiteten här i Sverige.
Jag har alltid varit teknisk lagd och intresserad, redan som yngre arbetade jag mycket med fordon och meckade och skruvade, där har mitt intresse alltid legat och jag älskar verkligen allt jag lär mig.
Mitt första år på universitetet var fylld av alla desperata studenter som pratade hur de ville få ut sin titel. "Civilingenjör", ett yrke med stolthet, men under mina 3 år har detta yrke visat sig på något sätt vara falskt.
Jag har under mitt första år universitetet beskådat många av mina kurskamerater fuskat, plagierat och på så sätt klarat kurser med relativt höga betyg. Mina första tankar var väll att de förr eller senare åker fast, att fusk aldrig lönar sig, men det visade sig att så var inte fallet i denna utbildning.
Många av eleverna hoppade av utbildningen redan efter ett år, men fortfarande var många kvar, och många fortsatte fuska. Nu i årskurs 3, fuskar de fortfarande och de klarar sig, förvånansvärt bra. Man får intrycket att de lägger ner all tid på hur de ska klara kursen än vad kursen erbjuder för kunskap. Vad producerar man egentligen för civilingenjörer med sådana tankar? Vi ska väll vara kreativa i vår problemlösning och inte bara kunna lösa typtentor?
De får likvärdiga betyg som andra elever, fastän de utgör knappt hälften av arbetet som andra flitiga studenter gör på samma utbildning. De hittas hemuppgifter och tentor från flera år tillbaka som lärarna inte ändrat på, och dessa elever får betygen 4-5 i slutbetyg och har inte någon kunskap inom ämnet alls.
Det här har pågått i snart 3 år i flertalet kurser.
Jag känner mig inte avundsjuk, jag känner mig lurad i att jag kanske kommer konkurrera med dessa personer ute i arbetsmarknaden om 2 år, och vi ses som likvärdiga med tanke på att vi besitter samma examen/betyg i slutändan?
Hur fungerar det här egentligen, ska man fuska sig igenom halva sin utbildning i hopp att man lär sig allt ute i arbetslivet?
Jag har alltid varit teknisk lagd och intresserad, redan som yngre arbetade jag mycket med fordon och meckade och skruvade, där har mitt intresse alltid legat och jag älskar verkligen allt jag lär mig.
Mitt första år på universitetet var fylld av alla desperata studenter som pratade hur de ville få ut sin titel. "Civilingenjör", ett yrke med stolthet, men under mina 3 år har detta yrke visat sig på något sätt vara falskt.
Jag har under mitt första år universitetet beskådat många av mina kurskamerater fuskat, plagierat och på så sätt klarat kurser med relativt höga betyg. Mina första tankar var väll att de förr eller senare åker fast, att fusk aldrig lönar sig, men det visade sig att så var inte fallet i denna utbildning.
Många av eleverna hoppade av utbildningen redan efter ett år, men fortfarande var många kvar, och många fortsatte fuska. Nu i årskurs 3, fuskar de fortfarande och de klarar sig, förvånansvärt bra. Man får intrycket att de lägger ner all tid på hur de ska klara kursen än vad kursen erbjuder för kunskap. Vad producerar man egentligen för civilingenjörer med sådana tankar? Vi ska väll vara kreativa i vår problemlösning och inte bara kunna lösa typtentor?
De får likvärdiga betyg som andra elever, fastän de utgör knappt hälften av arbetet som andra flitiga studenter gör på samma utbildning. De hittas hemuppgifter och tentor från flera år tillbaka som lärarna inte ändrat på, och dessa elever får betygen 4-5 i slutbetyg och har inte någon kunskap inom ämnet alls.
Det här har pågått i snart 3 år i flertalet kurser.
Jag känner mig inte avundsjuk, jag känner mig lurad i att jag kanske kommer konkurrera med dessa personer ute i arbetsmarknaden om 2 år, och vi ses som likvärdiga med tanke på att vi besitter samma examen/betyg i slutändan?
Hur fungerar det här egentligen, ska man fuska sig igenom halva sin utbildning i hopp att man lär sig allt ute i arbetslivet?
r på inlämningsuppgifter och fått KNAPPT godkänt på tentamen och på så sätt fått slutbetyget 4a i kursen? Deras kunskaper inom ämnet är verkligen att de har noll-koll.