Levande död?

En man/kvinna får sitt minne raderat fullkomligt och vaknar upp i ett totalt becksvart rum på 10x10 meter fullkomligt naken samt är rummet madrasserat. Var 24:e timme fylls rummet utan att personen vet om det med sömngas så att denne somnar och en lucka i taket öppnas och en vårdare kommer in och injicerar näringsämnen samt klipper naglar och hår vid behov för att se till att personen inte kan skada sig själv. Här har vi nu alltså en person utan minnen som är på en plats som är totalt mörklagd utan en aning om vad den gör där och varför. Personen kommer att få leva så här tills denne dör en naturlig död. Vad kan man tänka om man inte har något att associera till från tidigare samt inget i rummet att bilda sig en uppfattning om? Vad kan man fantisera om om man inte vet någonting? Är detta som att att vara levande död?

Man kan säga att tiden står stilla....

”Där det finns en åtel, finns också gamar.”

Avdagatagande inför liemannens ögon, dagar och nätter utan sömn: Det är bättre att stämma i bäcken än i ån. Undermedvetna misstag i huvudet på den misstänkte, väcker de döda åter till liv: Av inbilskhet och vigvatten tar var och en så mycket, som han har lust till.

tror man skulle bli galen o börja se syner

Man skulle falla i apati, sen så skulle man i stort sett inte gjort något annat än stirrat in i den mörka galenskapen fram tills det att döden inträder.

hade nog försökt ta livet av mig..

Drömmarna kan ingen ta ifrån dej.

Om minnet är raderat fullständigt har du inget språk och har samma uppfatningsförmåga som en nyfödd.

Läs "Johny Got His Gun" av Dalton Trumbo, den tar upp detta...

förmodligen dör personen automatiskt, den har ju inget som driver den.

Fallet Kaspar Hauser tas väl upp i skolorna ibland?
Det bygger på samma princip.

Han fanns på en gata i Núrnberg 1828. Han hade inget språk och kunde inte kommunicera riktigt, så folk antog först att han var efterbliven. Han kunde skriva sitt namn, som var Kaspar Hauser. Men allt eftersom lärde han sig språket, och kunde samtala. Det visade sig att han hållts fånge hela sin barndom i ett mörkt ställe, där han haft nån liten leksakshäst som enda sällskap. Då och då sövdes han och hans naglar och hår klipptes, men han såg aldrig sin förövare.

Det har spekulerats mycket i vem det var som höll honom fången, och inte minst vem Kaspar var själv, men det har man aldrig fått reda på. Man anar att det har något med kungahuset att göra, då två arvingar till tronen dött runt tiden Kaspar föddes.

Intressant historia, och inte den första där kungahus är inblandade

http://www.feralchildren.com/en/index.php

mer om barn uppfostrade av djur, isolerade mm...