Citat:
Ursprungligen postat av Wittgenstein
Sedan så är det också intressant att notera att redan när dessa böcker skrevs, under sextio- och tidiga sjuttiotalet, så talas det om moraliskt förfall, misslyckat välfärd, och allt brutalare våld i samhället.
Göran Hägg säger ju i
Den svenska litteraturhistorien att en stor del av charmen med Sjöwall-Wahlöös böcker är att vad som för 30-40 år sen sågs som ett sjukt samhälle idag framstår som en förlorad idyll ...
Vad gäller roliga iakttagelser är det något som säkert varje Sjöwall-Wahlöö-läsare kan vittna om. Den första av duons böcker jag läste var
Den skrattande polisen. Det var strax efter jul år 1986, och jag minns hur jag fnissade åt att hitta namnet på USA:s dåvarande president i Gunvald Larssons kommentar till omvandligen av Stockholms innerstad. Gunvald undrar ju varför man inte gör som
"Ronald Reagan eller vad han heter" föreslog att man skulle göra med Vietnam -asfaltera alltsamamns och göra parkeringsplats av skiten ...
Och hur upplevde S&W-fansen det då LO fick en ordförande som hette precis som den odräglige byråchefen i Beck-böckerna? Stig Malm, alltså ...
Och är det inte så att ordet "luguber" förekommer EN gång i varje bok?