2011-11-21, 17:40
#1
Satt precis här och bollade diverse idéer och kom fram till att det är dags att jag gör någonting vettigt av min kropp och tid, eftersom jag suttit stilla framför datorn i snart ett år och börjat bli lite överviktig.
Så kom jag på det! Jag ska bli världens bästa hundrameterslöpare. THINK BIG sägs det, och även om jag kanske tänkte lite väl big så tror jag att det kan vara bra med drömmar och motivation. Hur som helst, jag tänkte jag kunde börja med att vässa det svenska rekordet en aning. Då uppkom det lite frågor.
Jag är en tjugofyraårig man, drygt 185cm lång och väger omkring 86-90 (var längesen jag vågade väga mig). I grund och botten har jag en helt okej kropp, även om den legat i vila under lång period.
Hur går jag tillväga för att bli en bra och explosiv kortdistanslöpare?
Musklerna ska ju vara explosiva, sägs det. Det säger inte mig någonting.
Jag har noterat att de flesta kortdistanslöparna har ganska biffiga överkroppar också, som i tillägg är otroligt deffade. Spelar det någon avgörande roll?
Vad är första steget när träningen kommit igång? Att traska ner till min lokala friidrottsförening och säga att jag vill börja springa kortdistans? Men det känns som att jag är på tok för gammal för en seriös satsning.
Så vad säger ni Flashback? Hur blir jag Sveriges snabbaste hundrameterslöpare?
Tack för svar!
EDIT: Vill understryka att jag är helt seriös!
Så kom jag på det! Jag ska bli världens bästa hundrameterslöpare. THINK BIG sägs det, och även om jag kanske tänkte lite väl big så tror jag att det kan vara bra med drömmar och motivation. Hur som helst, jag tänkte jag kunde börja med att vässa det svenska rekordet en aning. Då uppkom det lite frågor.
Jag är en tjugofyraårig man, drygt 185cm lång och väger omkring 86-90 (var längesen jag vågade väga mig). I grund och botten har jag en helt okej kropp, även om den legat i vila under lång period.
Hur går jag tillväga för att bli en bra och explosiv kortdistanslöpare?
Musklerna ska ju vara explosiva, sägs det. Det säger inte mig någonting.
Jag har noterat att de flesta kortdistanslöparna har ganska biffiga överkroppar också, som i tillägg är otroligt deffade. Spelar det någon avgörande roll?
Vad är första steget när träningen kommit igång? Att traska ner till min lokala friidrottsförening och säga att jag vill börja springa kortdistans? Men det känns som att jag är på tok för gammal för en seriös satsning.
Så vad säger ni Flashback? Hur blir jag Sveriges snabbaste hundrameterslöpare?
Tack för svar!
EDIT: Vill understryka att jag är helt seriös!
)
.
