Boktips för personlig utveckling?

fast i de flesta ovan nämnda fall så är knappast den moraliska diskussionen deras största styrka, det var mest den formuleringen jag hängde upp mig på.

strindberg liksom almqvist klarar inte av att vara annat än berättare - och det är deras största styrka, tycker jag. när strindberg skriver filosofi i de blå böckerna blir det ändå epik och narrativ av det hela, när han skriver en filosofisk dialog blir det ett miniatyrdrama, osv. när almqvist skriver läroböcker i svenska språket glömmer han bort sig själv och den lilla meningen som ska exemplifiera "sj"-ljudet svävar ut till en liten sagonovell där han helt glömmer bort det pedagogiska på vägen.

likaså är camus främst författare; den teoretiska 'myten om sisyfos' däremot blir dödligt långtråkig, trots sitt lilla format. sartre har jag läst för lite för att uttala mig om. orwell vill undervisa och det blir bara tröttande allegori av det hela. dante är ju fullblodspoet, och den kristna allegorin blir bara en bisak i vad som först och främst är en enastående berättelse. likaså fördelar han matematiskt sin berättelse mellan inferno, purgatorio och paradiso, och skapar en inom verkets egna ramar sammanbindande kausalitet som först och främst motiveras av berättelsen i sig, inte av en utanförliggande moral. dostojevskij däremot tvingas i 'brott och straff' tillföra paradiso inte därför att det är berättelsens naturliga avslutning, utan för att föra fram den påtvingande sensmoralen. swift klarar sig därför att den moraliska svartsynen hela tiden utgör en komponent i berättelsen (jfr. t.ex. om gulliver skulle finna kristus och försonas med mänskligheten efter sina resor - hu!; det är precis detta som sker för raskolnikov - det kristna ljuset framträder just som en deus ex machina, en gudom ur maskineriet, som presenteras helt utan motivering). ibsen är bara så tråkig att jag inte orkar ödsla mer utrymme.

jo, det är sant.. visst är det roligt att läsa hur atta-bom-atta-bom-atta-bom-bom-bom kan kopplas samman till atterbom, osv... men då är det som du säger snarare forskaren än författaren som gör jobbet

(det var ju i grund&botten inte tänkt som en kritik mot littvetarna, utan mot joyce)

Swedenborg

He, he! Ja det vore fruktansvart. Men ta mig fan om inte Swift skulle kunna gora det med en sadan ironisk udd att det blev genialiskt...

Men sa jag inte att slutet pa Brott och straff bara var story?
Tycker att Dostojevskijs moraliska diskussioner har en klar narrativ funktion, som en roman i romanen ungefar.

Haller med om att forfattarna jag namnde har en narrativ styrka i forsta hand. Men ideerna har trots allt en enorm plats i deras skrivande, till skillnad fran de forfattare som lagger 99 procents fokus pa en bra story.

Dante haller jag inte riktigt med om. Det religiosa motivet ar visserligen sekundart, men hans politiska och, inte minst personliga, motiv har enligt mig huvudrollen i hans Komedi.

det har du rätt i. :twisted: men dostojevskij gjorde det i n t e .



ja, det är förmodligen upp till läsaren.. men personligen kan jag inte låta bli att läsa dikten dels som en enorm kärleksdikt, dels som en fantastisk saga... det politiska, som givetvis var en viktig intention vid tillkomsten, framstår för mig som helt och hållet sekundärt... men, å andra sidan är jag överlag ganska dålig på att historisera och läsa verk som en del i en politisk kontext.. s ä r s k i l t när det finns så mkt vacker poesi att förföras av som hos dante

Swedenborg, appropa poesi... Nu lamnar jag nastan amnet helt, men jag ar dalig pa att lasa poesi och egentligen ar Baudelaire den enda poeten som verkligen lyckat trollbinda mig.

Undrar darfor om du har nagra tips pa bra sadan?

Tackar odmjukast for det langa svaret, och manga tips!


Fast det dar later ju nastan varre an att anvanda stackars Atterbom i onanisyfte

Jag vete fasen vad det ar med mig riktigt, men jag far sallan tillrackligt ro att riktigt lata mig slukas av poesi. Hander valdigt sallan. Men det ar ju klart har man knappt nagon poesi i bokhyllan kommer ju tillfallet inte sa ofta...
Blev javligt sugen nu, dock, nar jag hor dina beskrivningar av Ekelof.

Har en utgava av Tennyson's "Selected Poems" har i utriket, kanske ska avnjuta den med en whisky ikvall... Vem vet :roll:

macy skrev

Inte att forglomma Harry Martinsson. Prisad vare hans sjal!

Jo, den röda sjalen går inte av för hackor

det har du fanimej nästan rätt i. ops: ops: ops: *tänka efter*
he. kan inte formulera skillnaden, förutom att pound iaf är möjlig att läsa.

Rekommenderar:
http://www.bokus.com/cgi-bin/more_book_info.cgi?ISBN=0415283191

Ok, Swedenborg, ska ge Ezra en chans ocksa nar tillfalle ges.

For att aterga till personlig utveckling. Varfor inte satsa pa att lasa lite pjaser? De brukar ofta behandla amnet om inte annat.

Kan rekommendera "A Streetcar Named Desire" av Tennesse Williams. Den foll jag pladask for.

Vet inte om den finns i svensk oversattning, men i allmanhet ar pjaser ganska latta till spraket.

jag kom ganska snabbt på den stora skillnaden mellan pounds 'cantos' och joyces 'finnegan...'.... cantos är poesi, finnegan prosa. (duh, den var så självklar att jag missade den) ops: