Boktips för personlig utveckling?

Isolerat är romanens avslutning väldigt vacker med sitt i den kristna försoningens namn så lyckliga slut. Vi går från patologiskt mörker till gudomligt ljus, kan pusta ut och erkänna ett gryende hopp för mänskligheten och kanske även det egna livet. Särskilt i den avgörande scen där Raskolnikov och Sonja försonas på flodstranden, målas i kortfattade, mycket enkla, med ett minimalistiskt rent, sannfärdigt och ursprungligt språkbruk, den vackraste kyrkotavla upp, vi kan se denna frälsta syndare och den strålande madonnan framför oss som vore det en etsning av Doré. Vi har även fått ta del av den fallne ängel som inte orkar resa sig i Svidrigajlov, den hopplöse vällustingen, som vänder sitt hopp till en gyllene kalv, en falsk jungfru han endast dyrkat för hennes förmåga att väcka hans köttsliga lustar. Han tvingas driva sig själv i fördärvet då han i sin desperations ögonblick förnekas av denna avgudabild, och vi kan därför se det sanna i Sonja, det sanna i Raskolnikovs äntligen komna och uppriktiga bön om förlåtelse, och acceptera hans vägval som det önskvärda och sanna. Detta alltså så länge man blundar för bokens första 500 sidor. Gör man inte det är det svårare att stå ut med en sådan abrupt förändring (även om det nu krävs en ofrånkomlig bevisbörda om skuld och nio månaders strafflägervistelse för Raskolnikov att nå dit), ett sådant bländande hoppfullt ljus på 20 sidor, efter 600 sidors totalt mörker. För en modern läsare, eller i alla fall för mig med min personliga uppskattning av det konkret morbida, hade det nog vart roligare och lättare att godtaga en våldsam självmordscen som avslutning på ett långt, förvirrat, feberaktigt och moraliskt perverterat resonemang, eller kanske ännu hellre en utväg som denna: att Raskolnikov helt enkelt klubbade ihjäl polisen, den före detta godsägaren, och kanske rentav Kristussymbolen (se där vilken effekt bara det!), givetvis på ett fullkomligt snillrikt och totalt depraverat sätt i kontrast mot det taffliga första försöket, för att sedan i ren diabolisk ondska sätta sig ner och planera för det ultimata missdådet, fälttåget, världskriget, atombomben.