Får andra att må dåligt och jag njuter av det.

Jag njuter av att du mår dåligt av att få andra att må dåligt. Ja det är det jag njuter av. Det är så härligt.

Okej,
Först till er andra som svarat här,
När någon ber om hjälp för att ändra ett betende både ni och individen själv tycker är dåligt,
Varför neka personen istället för att försöka bidra? I min bok gör det er till sämre människor än TS.


Till TS:
Som en del har nämnt, på ett väldigt dåligt sätt, men hursom,
Så ja, det är vanligt att den typen av betende finns under tonåren,
Både pga hur instabil en tonåring är (hormoner osv bla bla bla),
Dels för att man fortfarande försöker lära sig gränser, sympati/empati är inte fullt utvecklat m.m.
Så, förhoppningsvis- och troligtvis eftersom du tycks själv må ärligt dåligt över detta,
Så är det ett betende du kommer växa ifrån, dock inte helt säkert.

Oavsett dock hurvida detta är något som med tiden försvinner eller om det är ett mer långvarigt beskymmer är ganska irrelevant just nu.

Problematiken existerar i nutid, så det bör lösas på något sätt, göras mer hanterligt alla fall.
1. eftersom du har kontakt med psykriatrin redan vad jag förstår anser jag att det vore ett bra tips att berätta för dem om problemet för att se fall dem kan ge dig någon hjälp, stå på dig och kämpa för det.
2. Prata med din pojkvän, det kan vara jävligt svårt, men försök förklara för honom så gott du kan alla fall, även om det i sig inte ändrar problemet kan det både vara skönt för hans psyke att veta vad som pågår, och dels ger det en större möjlighet att ni som par kan jobba med det.
3. analysera dig själv. Kan vara rätt vanligt att man tar ut egen smärta på andra- om så är fallet, försök hitta grundproblematiken och lös den- gärna med hjälp från psykriatri och pojkvän. Analysera vad som triggrar dina utbrott? Vad gör att det känns bra att trycka ner honom? att du står över honom? att du får agera ut frustration?
4. försök hitta något sätt att stoppa utbrotten när dem är påväg att hända,
Som vilken dålig vana som helst egentligen, När du märker av dem- sluta självklart direkt,
Märker du att det är påväg- gör nått annat, be helst din pojkvän när du förklarat problemet att påminna dig om att du gör det när han märker det osv.


Förövrigt nämnde du en aspergers diagnos,
Vilket skapade en liten teori i mitt huvud,
Fall du varit relativt osocial tidigare i livet (eller kanske till och med fortfarande),
Inte haft normal mängd social kontakt, så kan detta förklara en så att säga sen social utveckling,
Du har helt enkelt inte hunnit lära dig allt än, vilket då inte är konstigt... lite som att börja skolan ett par år senare än resten så kan man ju inte samma som dem jämngamla...


Hoppas verkligen det blir bättre, och att jag kunde bidra med något alla fall
Återkom gärna till tråden senare och berätta om eventuell utveckling i frågan
Lycka till!

låter lite som borderline och en sadistisk läggning...

Du fungerar annorlunda och din pojkvän verkar vara ganska svag som står ut med dina övertramp.
Har du funderat på att göra slut för hans skull?

För att komma över dina påhopp får du se till att efter bästa förmåga kontollera dina impulser när du känner för att kränka honom.
Och kanske be honom stå upp för sig själv, för att det ska bli bättre för er båda.

Kommentarer i sann flashbackanda som vanligt. Men nej. Inte hoppa framför tåg och ingen ska slängas utför stup men lite smisk som någon föreslog skulle inte skada. Ridpiska?

Tycker inte att TS ska vara alltför bekymrad. Viss självinsikt finns och vi har alla en liten del sadism i oss.

Tack Blue-Hat-cat för svaret, det var väldigt bra skrivet! Jag har nu pratat med min pojkvän om det och han tog ganska illa upp men förstod att jag verkligen vill ändra på mig. Han ska själv hjälpa till genom att säga till mig ordentligt när jag går för långt och istället för att gå ifrån varann när vi bråkar så ska vi prata om det. Jag har haft lite problem med det sociala till och från under mitt liv då jag inte har full koll på vad man säger till folk och hur man behandlar dem, jag kan alltså vara riktigt elak utan att förstå det. Nu har jag tack och lov börjat att förstå och ska prata med min psykolog på onsdag för att se vad vi kan göra.

Till er som sagt åt mig att ta livet av mig, jag förstår mig inte på er. Är inte det här forumet till för att man ska hjälpa varann och ge råd till hur man kan lösa sina psykiska problem? Är det så jävla smart att hacka på en ung tjej som redan mår dåligt? Jag antar att ni kommer säga "Du förtjänar det ditt jävla sliddjur" men inte ens jag som har fel på min empati skulle kunna säga något sådant till någon. Tack till er som verkligen tagit er tid att svara, ni är fantastiska!

Det är garanterat ett bra första steg,
Som sagt, hoppas att det blir bättre, lycka till och fortsätt kämpa.

Och ja, många "normala människor" är dem riktiga monstren,
Utan respekt för mänskligt liv, och utan tron på att förändring kan ske,
Kanske för att dem själva inte lyckades utvecklas efter 12 års åldern?
(ja, jag syftar på er som säger att hon bör dö eller råka ut för allmän skit istället för att få hjälp och bli bättre)

Om du känner att du orkar/vågar så skulle du ju kunna testa att gå till en psykolog och be om hjälp med problemet.

Jag tycker att det är mycket bra att du har pratat med din pojkvän om detta pga sånt här leder bara till dåliga saker om man håller det hemligt.

Jag hoppas att både du och han tar det väldigt seriöst och att han förstår dig och gör sitt bästa för att hjälpa dig

Lycka till!

Japp, som sagt så ska jag till psykologen på onsdag och se vad hon kan göra. Det känns tyvärr som de inte orkar med med mig längre dock, mina föräldrar ringde in och sa att jag hade skurit upp handleden förra veckan och de svarade ungefär "Jaha, jaså. Jaja nu mår hon säkert bättre, du är välkommen nästa vecka". Ångesten äter mig. Nu börjar jag få känslan av att jag vill vara elak mot min pojkvän igen men jag försöker stoppa den, dags att sätta sig ner och ha ett samtal... igen. Tack så mycket!

du skrev ju i trådstarten att du vill plåga honom, inte vara snäll....

Det är bara att skärpa sig.

Det låter som om du är lite sadistiskt lagd. Det kan man få va, i sina tankar, men inte i handlingar och ord.

Det låter även som om du tar ut ditt dåliga mående på din pojkvän, det får man inte heller göra. Börja skriva istället och arbeta med dina problem.

Kul att du gillade mitt inlägg Jag har liknande problem och om du vill prata mer om det så skulle du kunna skicka mig ett PM med skype elr msn

Men ett stort tips är att alltid tänka efter innan man agerar. Det kan vara svårt men det är lättare att tänka till efter att man agerar fast då har de ju redan hänt men poängen är då att man kommer då automatiskt att tänka till innan man gör något senare

Hoppas du förstod detta xD Jag skriver lite konstigt ibland haha