Rädd för förhållande

Varje gång jag kommer nära ett förhållande blir jag nervös o vet inte hur ja ska bete mig. De går så bra att ja kanske strular med tjejen har jämnt kul men sen när jag börjar få hennes intresse blir jag typ nervös. Vet fan inte själv något fel är de med mig.

Det är en brud just nu, vi har strulat lite o så brukar festa tsm. Vi brukar ha jävligt kul tsm. Men nu när man märker (va jag tror) att hon börjar bli intresserad lite mer seriöst så känner jag att jag inte är mig själv riktigt. Men så har de alltid vart med brudar jag kommer nära på de sättet. Jag känner ju att jag vill ha henne, jag vill ha henne för mycket så jag försöker att glömma henne så att känslorna ska försvinna och den där osäkerheten försvinner så ja kan va som innan.

Träffade henne senast i helgen och då var ja jävligt full sen senare skulle hon hem och sa ring mig sen! och skickat ett sms ring, men då var jag tyvärr däckad.

Dör av känslan, känns som ja är olyckligt kär, som jag blivit dissad o dumbad så fort jag får känslor för någon blir de så. Borde väl inte va så? även om man får ganska bra respons tillbaka att den andra är intresserad. Nu har vi inte snackat sen helgen och ja känner att hon måste va den som tar kontakt.

Någon med tips eller tankar kring mitt problem? Alla frågor är välkommna! mvh

Jag tror inte du skall vara rädd alls, detta går nog över med tiden.

Jag förstår precis hur du menar, har du varit med henne ensam nykter någon gång? Eller är det bara på fyllan? Skulle vara härligt om du kunde fylla ut lite mer exakt vart problemet ligger, eller står allt med?

Vad är du rädd för?

Ja exakt har vart med henne nykter 1 gång! Sen resten har bara vart på fyllan. Jag vet inte riktigt vad problemet är. Känns som de mesta står med, vill verkligen förklara mer exakt men vet inte vad jag ska säga.

Antagligen att bli dissad eller förstöra de vi har måste de väl vara eller att bara binda sig liksom. Träffas hela tiden o sånt. De är de jag vill. Men rädd för. Något sånt. Sorry men jag vet fan inte själv var problemet är men försöker komma till en slutsast så ja kan bli kvitt denna känslan.

Om jag tillåts spekulera så skulle jag tro att det ligger i det första du säger. Du dissar först för att inte bli dissad. Jag tror inte att det handlar om att du vill förstöra det ni har, då det alltid varit så här - även med tjejer du kanske inte varit kompis med innan. Tror inte heller det handlar om att du inte vill binda dig, då du säger att du faktiskt vill träffa tjejen ofta.

Problemet ligger nog som sagt i att du känner att du vill dissa först, varför gör du då det? Jag tror att det kan grunda sig i en personlig osäkerhet, en rädsla för att släppa någon för tätt inpå för att bli sårad. Hur är det med din självkänsla, känner du att du räcker till?

Det är inte konstigt att känna som du gör när det handlar om att ge sig in på något helt nytt, som ett förhållande. Nya marker är alltid osäkra, men man måste slutligen våga göra något åt det för att övervinna den där osäkerheten. Efter ett tag kommer du bli mer och mer bekväm med situationen, men det handlar om att våga först. Om man fortsätter springa ifrån så gör man tyvärr bara sig själv en björntjänst, då kommer man aldrig ur träsket.

Jag tror faktiskt du har helt rätt i vad du säger. Jag känner mig inte som en osäker person. Lite blyg är jag väl men inte as blyg. När de gäller förhållande kan ja bli jävligt osäker. Att jag blir osäker då när de gäller förhållande är nog som du säger, jag är rädd för att bli dissad helt enkelt och backar undan när ja kommer nära någon, sen får jag en känsla av att när jag kommer till den punkten så kommer jag till en vägg jag vet inte vad jag ska göra längre. Innan har jag bara följt med flowet och de har blivit som de blivit men när de närmar sig förhållande grejen så går allt bara neråt.

Och tjejer generellt sätt beror de mycket på stämningen o så ibland kan ja prata med alla tjejer och har as kul, men ibland kanske ja knappt säger något till dem.. Det beror mest på stämningen. Självklart går de ju som bäst när man är ute och dricker och har lite alkohol i blodet. Jag får försöka att inte va så rädd för allt bli dissad. Men när de gäller att bara börja snacka med en tjej eller så då tar jag mig inte åt av en diss men de är ju när man är känslomässig och gillar tjejen de känns läskigt att ta steget mer än vänner. Måste komma över de här på nåt sätt.

Tack för alla bra svar!

Det låter som vettiga slutsatser du nog kan jobba vidare med (risk för att låta som en psykolog) Men hur gick det med tjejen i fråga?

Har inte snackat med henne sen förra helgen men ska se om hon vill göra något i helgen, men nu har jag ju typ inga känsler för henne längre men kommer antgaligen få igen när jag träffar henne och får se hur de blir då. Men nu vet ja ju iaf varför jag känt som jag gjort

Har du blivit sårad av en tjej innan? Det hände mig (dock med en kille då jag är tjej) och jag kunde inte vandra vidare på ett bra tag och just nu reagerar jag exakt så som du gör. Jag tycker om att få killars intresse och att flörta oskyldigt är riktigt roligt men så fort de blir seriösa och jag märker att de har känslor för mig, sätter jag stopp direkt. Vet inte heller vad det är med mig men jag tror att det är för att jag blev sårad som jag blev såhär.

Ja exakt! De va en tjej för länge sen som ja gillade grovt hon gilla mig med men inte på de sättet. Men just nu känner jag ju inget för den tjejen eller så men endå. De är väl något i de undermedvetna som spökar. Men så du beskriver, ja är precis lika dan.