Föräldrar som tror att deras barn är för bra för andra!

Nu snackar jag inte om alla barn. Exempel: En överklasspojke, som är smart, typ att han får 2.0 i högskoleprovet när han är 15, ser så bra ut att vuxna kvinnor flörtar med han o sv. Givetvist kan denna gossebarn vara för bra för en del flickebarn.
Men vanliga "svensson" barn. De får 1,0 i högskoleprovet vid 20 års åldern. Hon ser tillräckligt bra ut för att bli uppraggad, men inte mer.

Varför tror vissa föräldrar att deras medelmåttiga barn är så bra? Varför tror de att en del inte förjänar att vara tillsammans med just deras barn? Det där med att de är smarta/vackra är subjektivt tills motsatsen bevisats, som vid 2,0 i högskoleprovet vid 15-års åldern.

Finns det någon orsak till denna vanföreställning?

Alla föräldrar har ju en tendens att tycka lite för bra om just sina egna barn.

Tror det är en naturlig föräldrainstinkt som alltid kommer existera

Men lite objektiv får man för i helvete vara?

Tänk om "förloraren" som föräldrarna vill ha bort kommer in på läkarlinjen medans dottern blev avskedad ifrån ICA?

Det kan ju vara så enkelt att föräldrarna tycker att "förloraren" är en otrevlig person som de helst inte vill umgås med på släktmiddagar mm (rent egenintresse). Varför ska de bedöma efter smarthet/snygghet? Varför måste det betyda att de tycker att sitt barn är "bättre" än "förloraren"? De kan ju tycka fruktansvärt illa om sitt barn och vilja ha en otroligt trevlig partner till ungen för att väga upp det hela.

Varför tror en del puckon att "överklassen" får högintelligenta barn medan arbetsklassen får "puckon" till barn när de skall sätta exempel?

Sedan är verkligen IQ allt? Bara för att killen har högt IQ så är det inte samma sak som att han är socialt intelligens.


Sedan så är sällan föräldrar objektiva till sitt egna barn. Men det är faktiskt helt naturligt att man ser om sin avkomma i första hand och vill det väl och försöker hjälpa det till att bli så bra det kan.

Men iofs det finns det förlorar föräldrar som anser att "min avkomma är korkad" så det är ingen idé att försöka stötta det och vara till hjälp så att hon kan bli det bästa h*n kan bli så att h*n får ett drägligt liv.

Varför tror du att en snygg överklasspojke med 2,0 på högskoleprovet är bättre än ett "svensson"barn med 1,0 på provet som ser tillräckligt bra ut för att bli uppraggad?

Vem är du att avgöra vad som är "bra"? Snygg och högt poäng på högskoleprovet då alltså?

Finns det någon orsak till dina vanföreställningar??

Av samma anledning som att ett hus på Östermalm är mer värt än en stuga i Norbottens inland...

Skärp dig Nappe!
Det känns kanske svårt för dig men för din egen skull måste du inse att alla pojkar nödvändigtvis inte är stjärtgossar!

Okej:

Alla kan känna sig för bra för att umgås med andra, av olika anledningar. Det är helt godtyckligt vad man betrakatar som ''för bra'' och när ''bättre än'' omvandlas till ''för bra''. ''Medelmåttans'' föräldrar kan lika gärna hitta sina godtyckliga anledningar till att känna sig ''för bra'' för din idealmänniska.

Ståndpunkten att ''tillräckligt mycket brahet'' automatiskt utesluter en från att umgås med ''mindre bra'' är också godtycklig.

2.0 på högskoleprovet vid 15-års ålder är en högst subjektivt gränsdragning för att betraktas smart. Det man skulle kunna säga är snarare att det indikerar en viss intelligens i förhållande till andra, men det är ingen objektiv gränsdragning för smarthet.

Du behöver inte gilla mitt ovanstående svar men det är inte desto mindre objektivt.

Edit:
Själv tycker jag hela ''för bra för dig'' tänkandet bara gör folk till trångsynta rövhål, oavsett vilket betygsmässigt, utseendemässigt eller ekonomiskt skikt den attityden kommer ifrån. Så länge personer trivs ihop, har ett hälsosamt förhållande och (i kärleks/sexualrelationsfall) att de är attraherade till varandra, är olika överlägsenhetsmått irrelevanta.

Visst, ett hus på östermalm är värt mer i pengar än ett i norrbottens inland. Men människors värde kan väl inte mätas i pengar??

Och en lägenhet på östermalm är bra för någon medan huset i norrbotten är bra för någon annan. Och de flesta människor är nog bra för någon? Men att säga att vissa människor är för bra för andra baserat på attt de har höga poäng på högskoleprovet och är snygga känns ju lite...fel.