Hjärntransplantat

Jag tittade på en tråd här på flashback (https://www.flashback.org/t1714841p2), som handlade om ett barn som föddes utan hjärna utan endast hjärnstam.. Om i framtiden det skulle vara möjligt att transplantera hjärnor, tror ni att det fortfarande skulle vara "han"? Eller skulle det vara den gamla hjärnans ägare vars tankar han får och han då skulle bli mer eller mindre odödlig? Samt tror ni den gamla hjärnans ägare skulle vara medveten om att han har varit en människa tidigare i 80 år?

Vad vi vet så lagras den mesta informationen i hjärnan så tänker man så borde det väll vara personens hjärna som styr vilken person det blir. Blir lite krångligare om man börjar blanda in själ och liknande begrepp då man inte riktigt kan definiera vad det är. Om det skulle gå gissar jag på att det är hjärnan som styr och därav borde de även ha kunskap om saker som är lagrat på hjärnan

Det mest relevanta hos människan, kanske även själens residens, finner vi i det omedvetna. Vad det omedvetna är, om det ens finns i människan, vet vi helt enkelt inte.

Det omedvetna styr oss via viljan och instinkten.

Det omedvetna ligger också i hjärnan. Förmodligen så skulle han kunna minnas saker han upplevt i sin tidigare kropp, detta är totalt hypotetiskt eftersom att det förmodligen aldrig kommer att gå att transplantera en hjärna, det går knappt att förstå hur mycket det blir att koppla ihop för att hjärnan ska fungera.

Det har jag svårt att ta till mig. Det rör sig om ytterst komplexa fenomen som visserligen påverkas av fysiologiska betingelser men som äger en natur som helt enkelt inte kan vara identiskt med något materiellt. Hur skulle man kunna föreställa sig "instinkten" eller "viljan" som varande det samma som hjärnsubstans?

Viljan styrs till viss del av kunskapen, om vi utgår från vad vi vet om hjärnan så verkar den lagra bland annat kunskap. Samma sak gäller det omedvetna, det präglas (antar jag) av våra sinnen och intryck.

Jag har ingen aning om hur vida det skulle vara samma människa (förutom kroppsligt) eller om det skulle vara en helt annan utan minnen/kunskap från den förre användaren. Jag resonerar så att den informationen som lagrats i hjärnan borde således följa med till den nya kroppen, sen vad själ är eller tar vägen vet jag inte.

Detta är jag tveksam till men har full förståelse för att det kan te sig så.
Här instämmer jag, dock med reservationen att "präglas" inte skall förstås i meningen "skapas", utan tolkas mer som "påverkas".

Var inte meningen att min första mening skulle framstå som fakta utan ännu ett påstående/tes av mig då. Jag vidhåller dock att viljan påverkas av vad vi upplever och lär oss av saker, sen så verkar vi inte kunna styra över den trots de faktorerna men det spelar in.

Omedvetna är svårt att definiera vad det är, men även här vill jag påstå att det påverkas av hur vi lever och lär. Allt vi gör och upplever präglar oss på olika plan så även de undermedvetna, var det lagras vet jag inte men tror det är i någon av alla hjärnans funktioner som vi delvis vet eller inte vet.

Som försök till svar på viljan/insikten till hjärnsubstans så kanske det blir en produkt av kunskap/erfarenhet. Ifall viljan skulle vara kunskap som hjärnan sedan tolkar med ens egna erfarenheter/intressen kan det bli mer utav en materiell sak. Som att säga att man analyserar det och sätter in i ett (sitt egna) perspektiv.

Instinkt är väll lite liknande? Betingande saker som sker när man utsätts för en viss sak. Vilka delar syftar du på när du menar Natur, är det medfödda instinkter då?

(Detta är inget jag tänk igenom noggrant eller som jag tror. Var bara ett försök att få det att gå ihop på det materiella planet med hjärnsubstans).

Om jag rent hypotetiskt slog dig med en hammare i ditt kranium så skulle ditt undermedvetna påverkas, om du däremot bryter handen så påverkas inte ditt undermedvetna. Detta tyder på att ditt undermedvetna sitter i hjärnan.

Rädd för att så icke är fallet. Du förstår det kan vara så att orsaken till att vi tänker, eller den materiella förutsättningen är hjärnan men att själva tanken är något annat.

Givetvis skulle han vara "han". Dock så skulle nog hjärnan påverkas av de befintliga hormonerna osv. i mottagarkroppen.

I Faidon, var Sokrates har blivit lösgjord från bojan ( symbolen för vår kroppsliga tillvaro ), berättar han hur han i sin ungdom, jag upprepar i sin ungdom, var som besatt av naturvetenskaperna och läste allt han fick tag på men ingen bok besvarade den fråga som sysselsatte honom då och som sysselsätter honom här och nu: den verkliga orsaken till att saker och ting sker.

Naturvetenskaperna förklarar att p g a hjärnan tänker vi, men det är som att säga att det är p g a benen som vi går. Alltså orsakern till att vi tänker är hjärnan och orsaken till att vi går är benen.

Därför skiljer Sokrates på dels den orsak varförutan man icke kan gå eller tänka och den verkliga orsaken.

Vad det verkliga orsaken är, är VILJAN.

Vi har alltså vissa förutsättningar, resten beror på viljan. En kropp som vetenskapsmän och teknologer har skurit i är icke en idealisk kropp för att vilja något överhuvudtaget och kan därför icke sägas vara en människa, utan en slags kristusgestalt, en plågad figur, sinnebilden för vår satanisk-teknologiska "kultur".