Varat består av gammalt mögel?

Mitt omdöme gällde inte Heidegger, men ditt inlägg. Ett stycke jag hävdar inget annat är än nosens. Ett sammansättning av ord ur det svenska språket som bildar helt meningslösa meningar.
Om det är något man skall vara noga med inom filosofin är det språket. Heidegger var medveten om detta, men, som flera andra filosofer, kände han sig fångad inom dess ramar och skapade nya begrepp för sina behov. Hans försök tycker jag inte är helt lyckade då han blir alltför tvetydig och därmed utlämnar sig till allsköns vantolkningar.

Jag tror att det inte är lönt att läsa dina omdömen om Heidegger eftersom du inte har läst Heidegger. Hade du läst Heidegger hade du förstått vad jag skrev där eftersom det är från Heidegger.

Om nu Heidegger har uppenbarat varats väsen, är det då inte lite skämmigt att han sympatiserade med Hitler och Göring? Eller hur ska man se på det där?

Ja medlemskapet i NSDAP är ju inte en fördel eftersom det skapar en psykisk barriär för eventuella läsare att tränga igenom. Filosofin i sig är inte nazistisk som jag ser det. Det har tvistats om allt det här, vänner, kolleger och studenter har varit besvikna på honom (med rätta). Jag är intresserad av Heideggers filosofi, inte biografin om Heidegger. Heidegger är ju inte unik i att ha ett kontroversiellt politiskt förflutet och jag tror inte det är en god idé att förkasta verk som är av högsta kvalite, som det finns stora värden i, av den anledningen (se Wagner, Pound, T.S. Eliot, Frege, etc).

Håller helt med om att det inte är vettigt att förkasta verk av människor som sympatiserade med nazismen eller rent av var medlemmar i det nazistiska partiet. Som kuriosa kan nämnas att en f.d. SA man har haft stort inflytande på svensk akademisk filosofi under 1900-talet. (Jag syftar på Gentzen.)
Det kan också stämma att Heideggers filosofi inte är nazistisk.
Men vad man kan konstatera är att det han kom fram till angående människans tillvaro, varats väsen, etc uppenbarligen var förenligt med att sympatisera med nazismen.
Hur ska detta betraktas? Med ett perspektiv vi har idag verkar det orimligt att någon kan ha djupa insikter i de mest grundläggande frågor om människolivet och varat i sig och ändå inte kunna se igenom den nazistiska ideologin.
Man kan kanske dra en parallell med Frege, som ju var antisemit. Hans filosofi, om man nu vill kalla det så, rör sig dock om relativt tekniska spörsmål om matematikens grundvalar. Det är då lättare att så att säga separera den personliga fördomen från det filosofiska innehållet än när man som Heidegger har, otvivelaktigt, vittgående anspråk på att ha gjort nya upptäckter om människans själva tillvaro.

Jag förstå att man kan ha den invändningen men jag tycker att om man ska intressera sig för en sådan diskussion så bör man belägga Heideggers specifika nazistiska åsikter och jämföra dem på ett utredande sätt med hans filosofi. Att bara titta på biografiska detaljer inverkar inte på detta (och inte minst blir det tvetydigt, ex Heideggers förhållningssätt till judar).

Heidegger var ju heller ingen gud som hade alla tankar i ett motsägelsefritt system. Det är fullt möjligt att ha ett kluster av väldiga insikter i filosofiska frågor, som för sig är korrekta, men ett annat som är felaktigt. Det är intressantare att titta på filosofin än mannen bakom den. Jag oroar mig inte särskilt för denna aspekt av Heidegger som person.

Ditt enda svar tycks bestå i ett grundlöst antagande avseende mina Heidegger studier.
Bättre vore om du koncentrerade dig på min kritik. Va fan betyder:
Detta betyder ju ingenting, det är rent nonsens! Kom igen nu med en förklaring, en begreppsdefinition, eller något som kan kasta ljus över detta svammel.

Tillvaro är den svenska översättningen på Dasein (Heideggers ord för människan, grovt). Heidegger menar då att vara i en värld är inte något som tillvaron ibland har och inte har det är istället något essentiellt för tillvaron.

Jag menar bara tänk på en vanlig dag du har, du är ständigt involverad och datorn du sitter vid just nu använder du som verktyg, den är transparent för dig. Alla dessa verktyg får sin roll i ett relationellt nätverk, en totalitet av involveringar. Din vardag består inte i att utföra en massa magiska filosofi-trick för att komma åt en värld där du kan möta upp med ting. Tillvarons primära epistemiska förhållningssätt är inte det cartesianska förhållningssättet eller heller det empiricistiska sense-data, alltså förhanden, utan snarare detta tillhands. Om vi utgår från Descartes kan vi aldrig förstå världens värdslighet, utan då får vi en massa förhandenstrukturer.

Detta är relevant för Heideggers fortsatta analys av tillvaron.

Hade du läst Heidegger, hade du, återigen, förstått vad jag syftade på.

Man får inte blanda ihop "att ha läst" och "att ha förstått".
Upplever konversationen som meningslös då du uppenbarligen tror dig om klärvoajanta egenskaper: Veta vad andra läst,

I det här fallet skulle jag säga att man bara behöver ha läst Varat och Tiden för att veta vad som åsyftas. Tillvaro, världens världslighet, osv. är begrepp som uttryckligen tas upp där; bara en snabb blick över innehållsförteckningen räcker för att inse att Seburo C-X's post främst var en hänvisning till vissa delar av Varat och Tiden än ett direkt klargörande inlägg i sig.

Tvetydighet hör, enligt Heidegger, till das Mann. Tvetydighet undviks genom att man ser saken i varats (sitt varas) sken. Att hålla sig inom logik, begreppsdefinitioner och liknande är, för varafrågan, att över huvud taget inte fråga. Senare började Heidegger snarare använda ord utifrån deras ursprungliga betydelser, utan att mynta egna begrepp, för övrigt.


Att endast kort, och egentligen rent dogmatiskt, hävda att det ligger i tillvaron (eller subjektet, lika gärna) att vara i en värld och sedan förvänta sig att detta löser all problematik kring det inomvärldsliga och det utomvärlsliga duger inte. Det är mycket vanligt att trots allt tolka tillvaro alltför subjektivistiskt. (Det som skrivits i tråden är dock för kort för att kunna göra några bedömningar om något sådant hävdats här, detta är därför ett klargörande och inte en kritik)

Tillvaron är sin värld: allt "i" tillvaron är i världen. Att tänka i bemärkelsen att föreställa sig saker är att föreställa sig något i världen, att vara till detta något i världen. Föreställningar är inte något "i" tillvaron på samma sätt som de sägs vara inom ett subjekt. Att vara är att vara (något eller någon) i världen - det gäller allt som är.

Anledningen till att Heidegger kallar tillvarons sätt att vara för existens är på grund av den ursprungliga grekiska betydelsen: "existasthai - 'existence,' 'to exist' means, for the greeks, precisely not-to-be." (Introduction to Metaphysics, p. 68) I Brev om Humanismen har han gett upp denna beteckning till fördel för ek-sistens (troligtvis för att existens ständigt misstolkades som existentia i motsats till essentia), "Ecstasy (or ekstasis) from the Ancient Greek, έκ-στασις (ek-stasis), is a subjective experience of total involvement of the subject, with an object of his or her awareness." (Wikipedia). Att ek-sistera är att inte se något annat utöver världen, att överge sig själv fullständigt till världen.

Att behandla världen som sådan är även att visa världens gränser, och om allt som "är" är i världen även att öppna upp för varafrågan. Människan, är existasthai, dvs. den är inte bara något "i" världen. Världen är för och genom människan; människan har en väsentlig koppling till det som inte är i världen: till varat som sådant, utan att "gå vägen över" något varande, och även till intet. Människans ursprung är det som låter människan vara det som den är, om människans väsen är tillvaro innebär det att människan i sig är något som inte riktigt bor i världen - den är inte hemma i världen. Att vara människa såsom människa, dvs. att "uppfylla" människans väsen, är att inte bara vara något i världen. Det är att se sig själv utifrån sitt ursprung - det ursprung som gett upphov till människan -, att se sig själv som i varats våld. Alla Heideggers senare texter, åtminstone de jag läst, handlar om detta - med teman som tänkande, poesi, språk, sanning (som oförborgadhet, aletheia) - alltså om vad det innebär att vara och hur något först kommer att vara. Om man ser en vändning mellan tidiga och senare, utöver en stilistisk vändning, tror jag man inte har förstått Heidegger.

Jag har definitivt inte förstått Heidegger. Jag har heller inte stött på någon annan som påstått sig ha förstått Heidegger. Den seriösa kritiken brottas väl med hur han skall förstås.
För mig tillhör varat ontologins domäner, medan filosofins grund ligger i frågan: Vad kan vi veta? alltså epistemologin. Jag tror att Wittgenstein träffade pudelns kärna i sitt "What we cannot speak about we must pass over in silence" (Tractatus Logico-Philosophicus punkt 7)