Känslan av att ha två personligheter

Jag börjar bli orolig nu, ibland så kan jag tappa kontrollen och bli så långt ifrån mig själv som möjligt. Jag känner inte igen mig själv och allt som händer under den tiden kan ibland bli aningen diffust. Jag har varit orolig ett tag att detta kan vara ett steg åt personlighetsklyvning.

Så min fråga till er är hur de första stadierna till personlighetsklyvningar är och om någon har personlig erfarenhet eller tankar kring vad jag upplever. Jag blir som två helt skilda variationer av mig själv.

Kan du beskriva hur det känns när du blir den sekundära personen och hur exakt blir du då?

Jag blir frustrerad, oftas är det ngt jag känner mig kluven över vilket medföjler att jag blir arg eller ledsen. Jag kan gå flera veckor och tycka en sak och tycka starkt att det är rätt och sen kan jag tex en kväll få ett utbrott som gör att jag helt plötsligt tycker HELT tvärt om och alla mina värderingar ändras. Sen när det går över så blir jag mig själv igen. Det är så svårt att förklara...

Om jag är ledsen, om jag är arg, är det två personligheter då?

Ingen människa har en personlighet...

SKulle ju vara skit tråkigt att vara samma person hela tiden.

När vi blandar känslor och tankar blir vi lurade.

Älskar att bli expanderad....

Det du skriver påminner mig lite om dissociativa symptom. En sida där du kan läsa om det är här:

http://www.funktionellasymptom.se/#/...tom/4541247143

Skriv gärna om du känner igen dig!

Jag vet inte om jag tycker att det där var en så bra beskrivning.. Hur som helst så är dissociation ett försvar där man "stänger av" som man byggt upp för att psyket ska kunna hantera någon form av trauma. Ytterligheten är att man har en dissociativ personlighetsstörning.

Det är helt normalt. Säg inte att du är konstig för då tänker du konst, det fiunkfunkar inte i längden. Försök hantera dina känslor på ett sunt sätt så att inte p-polisen kommer och hanterar på sitt sätt, det kommer att suga och frukosten blir icke beställd för din del.

Jag känner själv mycket av det där som man måste tygla på något sätt, ett sätt som fungerar (jag lovar), är healing, meditation och lugna promenander, du kommer att känna skillnaden. Jag hoppas för allas skull.

det är nån sorts form av dissociation, kan även vara borderline då är åsikter om saker och ting och stämningsläget skiftande oavbrutet.

Att vara lite olika i olika situationer är helt normalt; att man är på ett sätt t.ex. på jobbet, ett sätt med släkten, ett sätt med vännerna, ett sätt med föräldrarna. Även om man i grund och botten vet vem man alltid är.

Du behöver inte vara orolig för dissociativ störning "multipla personligheter" det brukar man bara få om man som barn varit med om extrema trauman (värre än sånt som framkallar ptsd); gruppvåldtäker av vuxna människor, incest, fångenskap eg. inlåst i ett rum under månader eller år, torterad, kronisk vanvård, fallit offer inom en sekt, om du skulle ha det så skulle du inte kunna minnas perioderna och dagarna då en annan personlighet skulle komma fram.