Kan man vara 100% säker på något?

Min poäng var att en Boltzmannhjärna också har falska minnen av ett liv som aldrig funnits. T.ex. ett falskt minne av att ha blivit lurad av någon eller haft fel om något.

[quote=cpskadan|33948435]Man kan inte vara 100% säker på något, detta inkluderar att vara 100% säker på att inget är 100% säkert.

Allting är relativt utifrån betraktaren.
En konstant är endast konstant utifrån vissa regler.

Men om det oändligt stora, enligt vissa expanderande, tomrum verkligen är oändligt måste det någonstans finnas oändligt många 100%-igt säkra saker. Likaså 100%-igt osäkra saker.

Rymdens oändlighet skulle innebära att det finns oändligt många chanser att allt skulle kollapsa etc.
Tycker dessa tankar hör lite till din fråga.[/QUOTEMan kan vara 100 procent säker på att man existerar för annars hade man inte kunnat tänka. "I think, therefore i am."

Jag är ganska nära helt säker på att sanningar existerar.
Jag är däremot ytterst osäker på vad som är sanning och vad som är osanning.
Alltså är jag helt säker på att jag är osäker.

Sanningen existerar och den är det som är.

Säkerhet är för fegisar som inte vågar begripa livet!
All sorts absolutism är påhittad och grundad i rädsla.

Ja, det är uppenbart att det finns en objektiv verklighet. Påstår man motsatsen är man oärlig. Påståendet "Det finns ingen objektiv sanning" skulle i båda fallen logiskt sett bevisa att det finns en objektiv sanning. "Den objektiva sanningen är att det inte finns någon objektiv sanning" är en självmotsägelse. Det går inte att argumentera för att det inte finns en objektiv sanning. Det är också pragmatiskt onyttigt att tro att det inte finns någon objektiv sanning, för det säger ingenting om hur man ska leva; med det påståendet (och även solipsism) kommer man ingenstans.

Jag vet inte om jag kan ta upp en sten och när jag släpper den så hamnar den på marken ?
Då är jag hundra på att jag vet både innan och efter grovt var den hamnar ?
Eller kan den fara upp i taket ?

Eller var det den livliga fantasin om att den kunde fara upp i taket som gjorde att det bara vart 99,9999 % ?

Jag har testat idén om en objektiv verklighet genom att ställa kritiska frågor i tråden "Vad är verkligheten" ja.
Är det det du syftar på? Om ja, hur kan det vara oärligt att vara skeptisk och dessutom ifrågasätta sin egen tro?

Sanningen är fortfarande det som är oavsett vad vi tror oss veta.

Jag tror inte att någon människa besitter någon absolut sanning, utan vi förhåller oss till approximationer.

Vi måste ha någon utgångspunkt, fundament, som vi kan ifrågasätta för att komma till en sådan slutsats du nyss gjorde. Om det är sant som du skriver, nämligen att allt bara är approximationer, då är ju även din observation det.

Visst, men det är inget vi behöver tro nåt om. Man kan titta på de enda tre kassa alternativen som finns för att bevisa nåt. Man kan titta på vad primitiva koncept är för nåt och vilken roll dom har. Vad gäller evidensbaserad förståelse av verkligheten så är det enkelt att visa att säkerhet kräver oändligt med evidens.

Men eftersom vi är på filosofiforumet så föreslår jag att vi försöker ta "det finns ingen absolut sanning" på allvar och undersöker hur det skulle vara. Det vanliga argumentet är som bekant att den hävden i så fall är absolut sanning, vilket är ganska likt materialisterna som sparkar i stenar och tror att dom bevisat materialism.

Så för alla som vill ta det på allvar; det skulle förstås kunna vara så att vi är i en värld där absolut sanning inte existerar. Ta det som premiss, och försök komma fram till ett felslut på något nyskapande sätt.

Jag kan börja med att visa tre olika sätt att ta sig ur standardfelslutet, i ökande grad av obehag:

Hävd A: "Men då är det ju absolut sant att det inte finns någon absolut sanning!"
1) Japp, så kasta bort premissen att det inte finns någon absolut sanning. (Standardlösningen.)
2) Nej. Det är sant till följd av att vi är i en värld utan absolut sanning (premissen), så det är en relativ sanning.
3) Nej. Om det inte finns någon absolut sanning så är det självklart så att A inte är absolut sann, så det måste vara något annat som får dig att hävda det. Typ att en viss hävd måste vara absolut sann eller falsk, nåt sånt va? Åh nej, en annan (gömd) premiss som leder till felslutet! Kasta bort den vet ja'.

Vi kan förstås köpa standardlösningen och slippa tänka, vilket ungefär 99.999999999999% av världsbefolkningen tycker är en bra idé. Det är därför jag postade dom två första länkarna. Tar man dom på allvar och lägger ihop ett och ett så är det i princip omöjligt att köpa standardlösningen. Ledsen, men du måste nog tänka efter, trots att alla andra låter bli.

(Samt jo, om vi tar tredje alternativet på allvar så kastar vi bort tanken om att hävder är sanna eller falska. Inklusive den här hävden. Det är inget problem med det, förutom om man fortsätter envisas med att saker är sant eller falskt. Fast då har man förstås inte tagit tredje alternativet på allvar trots allt.

Kanske enklare att bara köpa att relativa sanningar är det bästa vi kan göra. Det brukar ge upphov till alldeles nog med hjärnspöken för dom flesta som levt hela livet i tro / övertygelse.)

Det verkar i alla fall som att ingen besitter någon absolut sanning.