Kan man vara 100% säker på något?

Det kanske finns världar där man kan vara helt säker på saker. Men inte denna.

Det finns 11 sorters människor: de som förstår unära tal, och de som inte gör det.

https://en.wikipedia.org/wiki/Unary_numeral_system

Utöver döden, kan man verkligen garantera något i den fysiska/materiella tillvaron? Kan man garantera ett bra liv?

Ganska stort hopp mellan att kunna garantera något i den fysiska världen, och att garantera ett bra liv. Vad ÄR ett bra liv? Definitionsfråga. Själv tycker jag, för att vara lite aktuell, att det olympiska mottot fångar något väsentligt även som inställning till livet.

I OS är det inte viktigast att vinna utan att delta, det viktigaste i livet är inte att segra utan att kämpa väl.

Sant. Våra filosofer är inte ens eniga om vad ett bra liv är. Aristoteles trodde att vi föddes med en essens, att sträva efter att lära sig saker, så är man en soffpotatis så lever man inte ett bra liv. Men existentialister (som Camus) anser att vi själva värderar våra liv.

Det jag undrar är om det finns någon absolut sanning om mänskligt beteende, som ingen kan frångå vare sig vi har fri vilja eller ej? Jag vet en 40-årig man i Dr Phil som bara låg i en säng i sin mammas hem i fem år innan han bestämde sig för att komma ut i världen och få ett jobb (konstig mamma va, hon brydde sig knappast). Kan någon människa hypotetiskt leva ett helt vuxet liv där denne runkar dygnet runt? Förvisso äter och dricker också så denne överlever. Finns det någon objektiv, oövervinnerlig gräns för mänskligt beteende, utöver de fysiska lagarna? Vissa säger att vårt beteende drivs av entropi. Du kanske tänker ”Jag ska röra min högerarm i all evighet”, men entropin gör ändå att du till slut gör nånting annat istället. I teorin kanske det är möjligt, men i praktiken nej. Jag har iaf inte hört att ett visst sätt att leva/bete sig som människa är omöjligt.

Man kan väl säga att det finns ingen kunskap, bara sannolika slutsatser.

Och det är du säker på, menar du? Jag tror som du, att ingenting kan vetas, i alla fall i detta universum, och att vi inte kan kommunicera huruvida vi verkligen vet något eller inte (kanske i teorin, men i praktiken nej).

Men hela det här ”Kan man veta något eller inte?” är en intressant lektion i semantisk teori och filosofi. Det får en att tänka efter, för att kunna urskilja på vad som menas och kunna ställa fler generella frågor om möjligheten till kunskap och vår objektiva kunskapsbas.

Egentligen kan man inte ens vara säker på att det finns någon sanning alls.

Har kanske påpekats förut men det här gamla citatet av den kända filosofen: "jag tänker, alltså finns jag" refererar väl till just detta?
Just processen av att kunna uppfatta någonting, kan vara en tanke kan vara vad som helst, måste ju innebära att jag kan vara säker på att jag åtminstone finns.

”Det finns ingen sanning, bara varseblivning.”
”Det finns ingen sanning, bara sannolika slutsatser.”

Tankar har ingen objektiv sanning.