2011-11-06, 13:01
#1
Glad Svenska dagen på er, till att börja med!
Den här gråa blåsiga förmiddagen väcktes hos mej en fråga som jag tycker förtjänar en tråd på FB: Är det vanligt med folk som både hyser grundmurade vänsteråsikter och är kritiska till massinvandringen och det mångkulturella samhällsbygget?
Jag syftar inte på alla tidigare sosse- och kanske även v-väljare med arbetarbakgrund som i förra valet röstade på SD, inte heller på de aktiva SD-medlemmar som tidigare har verkat i (s) eller (v). Jag letar efter sådana som fortfarande betecknar sej som socialister, men som trots det hyser en annan uppfattning om mångkulturens välsignelser än den som partiernas ledning påbjuder. Det kan gälla såväl socialdemokraterna och vänsterpartiet som småpartierna på den yttersta vänsterkanten.
Det som fått mej att ställa frågan är den berömde ungdomsförfattaren och klasskämpen ("proggnestorn" för att låna ett suveränt uttryck från Kalle Lind) Sven Wernström. Gubbens nyaste bok är en liten pamflett med en lång titel, Bästa Sverige : vad vi alla bör veta för att återerövra den svenska välfärden - bland annat. Den utkom förra året.
Jag har inte läst boken själv, bara några recensioner på nätet. I alla reagerar man på att Wernström i sin framställning av dagens Sverige har en hel del beska ord om invandringen samt om religionens (varmed naturligtvis åsyftas islams) ökande inflytande. Det är tydligen något som i särskilt hög grad upprör en gammal ateist och folkbildningsaktivist som han.
Recension på Dagens bok.
Post på bloggen för Folkuniversitetet region Väst.
Olof Rydströms recension för Folket i Bild 12/2010, återgiven i "artikelarkivet" på recensentens blogg. (Sidan är gruvligt lång, texten ligger strax nedanför sidans mitt.)
Läs även den här intervjun med SW i Folkbladet från förra hösten.
Och på BGF:s sida finner man fortfarande ett 13 år gammalt yttrande av SW som jag minns att jag som foglig PK:it blev mycket upprörd över då ...
Allt som allt en nätt liten bukett citat som i dagens Sverige torde räcka alldeles utmärkt för att stämpla en individ som rasist, främlingsfientlig och islamofob. Dock verkar man dra sej för att klistra såna epitet på en gammal kommunist som Wernström, i synnerhet då han knappast längre har något inflytande som debattör.
Med tanke på hur uppburen SW ändå har varit som författare, är det märkligt hur tyst det numera är om honom. Kanske hans politiskt inkorrekta åsikter har gjort att man i mainstreammedia enats om att inte ägna honom desto mer uppmärksamhet?
Vad tycker ni? Och - som jag redan frågade - har SW meningsfränder inom den svenska vänstern?
Den här gråa blåsiga förmiddagen väcktes hos mej en fråga som jag tycker förtjänar en tråd på FB: Är det vanligt med folk som både hyser grundmurade vänsteråsikter och är kritiska till massinvandringen och det mångkulturella samhällsbygget?
Jag syftar inte på alla tidigare sosse- och kanske även v-väljare med arbetarbakgrund som i förra valet röstade på SD, inte heller på de aktiva SD-medlemmar som tidigare har verkat i (s) eller (v). Jag letar efter sådana som fortfarande betecknar sej som socialister, men som trots det hyser en annan uppfattning om mångkulturens välsignelser än den som partiernas ledning påbjuder. Det kan gälla såväl socialdemokraterna och vänsterpartiet som småpartierna på den yttersta vänsterkanten.
Det som fått mej att ställa frågan är den berömde ungdomsförfattaren och klasskämpen ("proggnestorn" för att låna ett suveränt uttryck från Kalle Lind) Sven Wernström. Gubbens nyaste bok är en liten pamflett med en lång titel, Bästa Sverige : vad vi alla bör veta för att återerövra den svenska välfärden - bland annat. Den utkom förra året.
Jag har inte läst boken själv, bara några recensioner på nätet. I alla reagerar man på att Wernström i sin framställning av dagens Sverige har en hel del beska ord om invandringen samt om religionens (varmed naturligtvis åsyftas islams) ökande inflytande. Det är tydligen något som i särskilt hög grad upprör en gammal ateist och folkbildningsaktivist som han.
Recension på Dagens bok.
Citat:
Svårare blir det med konspirationsteorierna, där Wernström helt enkelt inte är tillräckligt noga med belägg och formuleringar. Så väljer jag i alla fall att tolka det när han diskuterar den ”överdrivna invandringen” som ”de mäktigas metod att splittra underklassen och tysta den infödda befolkningen”. Nog tror jag att det finns en hel del intressenter som uppskattar ifall vi käbblar om etnicitet istället för att hålla ihop som klass, och att arbetskraftsinvandring, global konkurrens och utnyttjandet av papperslösa undergräver arbetarrörelsens internationellt sett starka position råder det väl heller ingen tvekan om. Det är problem som förtjänar att diskuteras seriöst.
Men om man klumpigt – så vill i alla fall jag uppfatta det – ständigt skriver saker som ”I Rosengård i Malmö talas 50 olika språk. Det finns hyreskomplex där alla är arbetslösa och lever på socialbidrag”, då antyder man, medvetet eller omedvetet, något slags orsakssamband. Det är väl knappast språkkunskaperna – eller underförstått deras etniska ursprung – som skapar sociala problem? Mer sådan klumpighet har den här debatten helt enkelt inte råd med.
Men om man klumpigt – så vill i alla fall jag uppfatta det – ständigt skriver saker som ”I Rosengård i Malmö talas 50 olika språk. Det finns hyreskomplex där alla är arbetslösa och lever på socialbidrag”, då antyder man, medvetet eller omedvetet, något slags orsakssamband. Det är väl knappast språkkunskaperna – eller underförstått deras etniska ursprung – som skapar sociala problem? Mer sådan klumpighet har den här debatten helt enkelt inte råd med.
Post på bloggen för Folkuniversitetet region Väst.
Citat:
När det kommer till religion måste jag läsa kapitlet ett par gånger om innan jag fullt förstår konsekvensen av Wernströms strängt ateistiska hållning. Personligen tycker jag Wärnström har det lilla formatet emot sig när han på ett par sidor försöker göra kopplingar mellan religion och invandringspolitik och diskutera begrepp som hederskultur, sexualmoral, kvinnoförtryck och kriminalitet för att först på sista raden, i en något forcerad form, slå fast att det enda som skiljer oss (invandrare och svenskar) är klasstillhörighet i det svenska samhället. Den ekvationen har jag svårt att se att någon läsare får ihop.
Olof Rydströms recension för Folket i Bild 12/2010, återgiven i "artikelarkivet" på recensentens blogg. (Sidan är gruvligt lång, texten ligger strax nedanför sidans mitt.)
Citat:
Jag har aldrig läst en så ojämn bok. Här finns briljant formulerade slutsatser, men tyvärr också antydningar om konspirationer - bland annat om Palmemordet. Jag tycker att han är hemmablind i kritiken av islam.
Läs även den här intervjun med SW i Folkbladet från förra hösten.
Citat:
Han saknar offentliga forum för arbetarklassen att debattera i.
- De flesta av oss begriper att den stora invandringen, som ingen vill ta ansvar för, och den häpnadsväckande tolerans mot människosmugglare är de mäktigas metod att skaffa billig arbetskraft och splittra underklassen. Men det kan vi inte säga eftersom våra tidningar är nedlagda och träffpunkter som Folkets Hus likaså. Och det finns en tyst journalistisk överenskommelse att inte lyfta fram sånt som ställer invandrare i ofördelaktig dager, säger Sven.
- De flesta av oss begriper att den stora invandringen, som ingen vill ta ansvar för, och den häpnadsväckande tolerans mot människosmugglare är de mäktigas metod att skaffa billig arbetskraft och splittra underklassen. Men det kan vi inte säga eftersom våra tidningar är nedlagda och träffpunkter som Folkets Hus likaså. Och det finns en tyst journalistisk överenskommelse att inte lyfta fram sånt som ställer invandrare i ofördelaktig dager, säger Sven.
Och på BGF:s sida finner man fortfarande ett 13 år gammalt yttrande av SW som jag minns att jag som foglig PK:it blev mycket upprörd över då ...
Citat:
Det som borde ha väckt misstankar var att överheten plötsligt började visa medmänsklighet. Makthavare som utan att blinka kastar ut hundratusentals människor i arbetslöshet och låter senildementa gamlingar ligga nedkissade och ensamma för att spara personal - när sådana pampar och makthavare plötsligt börjar gå omkring med märket Rör inte min kompis och påstår sig lida med förtryckta kurder och krigsdrabbade bosnier, då är det något skumt på gång.
Men ingenting sker av mystiska orsaker. Det är alltid människor bakom. Människor med bestämda intressen och stora resurser. De hade också makt att tysta folks naturliga olust med skriverier om rasism. Och det som inte kan diskutereras växer som kräftsvulster i folksjälen.
Men ingenting sker av mystiska orsaker. Det är alltid människor bakom. Människor med bestämda intressen och stora resurser. De hade också makt att tysta folks naturliga olust med skriverier om rasism. Och det som inte kan diskutereras växer som kräftsvulster i folksjälen.
Allt som allt en nätt liten bukett citat som i dagens Sverige torde räcka alldeles utmärkt för att stämpla en individ som rasist, främlingsfientlig och islamofob. Dock verkar man dra sej för att klistra såna epitet på en gammal kommunist som Wernström, i synnerhet då han knappast längre har något inflytande som debattör.
Med tanke på hur uppburen SW ändå har varit som författare, är det märkligt hur tyst det numera är om honom. Kanske hans politiskt inkorrekta åsikter har gjort att man i mainstreammedia enats om att inte ägna honom desto mer uppmärksamhet?
Vad tycker ni? Och - som jag redan frågade - har SW meningsfränder inom den svenska vänstern?
__________________
Senast redigerad av Ördög 2011-11-06 kl. 13:06.
Senast redigerad av Ördög 2011-11-06 kl. 13:06.
Kan det vara så att den välsignade massinvnadringen får folk att vakna upp även vänsterfolk, efter man läser om den tusende gängvåldtäkten i slottsparken?
