Citat:
Ursprungligen postat av
suppose
Det finns forskning som kvantifierar molnförändringen orsakad av en förändring i GCR. Se tex denna:
Laken, B. A., Laken, B. A., Kniveton, D., & Frogley, M. R. (2010). Cosmic rays linked to rapid mid-latitude cloud changes. Atmospheric Chemistry and Physics, 10(22), 10941–10948.
https://doi.org/10.5194/ACP-10-10941-2010
Se även Svensmarks och Shavivs forskning som jag länkat till tidigare.
För att få ett samband mellan solmoduleringen av GCR (φ) och forcing pga molnförändringen kan man använda observationer. Baserat på OHC bör forcingen ligga i storleksordningen 1 W/m² för varje 500MV förändring av φ:
F = (φ - 500 MV) / 500MV
https://x.com/nshaviv/status/1182704967242661891
Fig 4 i artikeln du länkar till visar anomalies i procent. I min modell använde jag Steinhilbers dataserie med grundenheten för φ (volt). I modellen använde detta samband:
F = (φ-mean(φ)) * 0.003 (W/m²)/MV
För att modellera temperaturen summerade jag alla forcings, multiplicerade med klimatkänsligheten (λ) och körde genom ett lågpassfilter anpassat efter datapunktsintervallet i Steinhilbers dataserie.
Det här imponerar på Totius och andra förnekare i tråden. Tror rent av att det kan ha genererat en och annan erektion?
Men det är ju bara för att de inte förstår något.
De kan inte försvara dina utläggningar och inte heller de tolkningar de gör av det du skriver. Åtminstone inte Totius.
Totius menar exempelvis att det inte finns en enda parameter från solen som vi kan undersöka korrelationen för. Som du gör. Vad som menas med "solaktivitet" har han heller inte kunnat besvara så tydligt. Nyligen pekade han på storheten megavolt för att mäta solaktivitet.
Men det man ska känna till är att alla dessa storheter hänger ihop. Solfläckar, TSI, phi, GCR som når jorden osv.
TSI bör alltså vara en lämplig indikator för att studera alla dessa saker.
Om du nu vill bygga ett argument där φ förklarar temperaturutvecklingen så måste du för det första förhålla dig till faktiska data. Du har själv hänvisat till Steinhilber et al. (2012), vars rekonstruktion slutar kring år 2000. Därefter kan man fortsätta med etablerade observationer – som neutronräknare och solfläckstal – för att göra en rimlig fortsättning på serien. (Den plot Totius hänvisat till slutar år 1977 för den gula kurvan)
Med en sammansatt modell som innehåller både den 11-åriga solcykeln och en långsammare ~88-årig variation (liknande Gleissbergcykeln), och parametrar anpassade till nivåerna hos Usoskin och Steinhilber, får man ett φ-värde på cirka 490 MV för år 2020. Det är alltså en minskning jämfört med 550 MV runt 1900.
Använder vi din egen formel:
F = (φ − mean(φ)) × 0.003 W/m²/MV
och en klimatkänslighet på 0.8 K per W/m² (lågt men generöst valt), så ger det en temperaturförändring på ungefär −0.19 grader.
Med andra ord: din modell förutspår nedkylning, inte uppvärmning.
Det betyder att du, baserat på φ-data och dina egna antaganden, inte bara misslyckas med att förklara den globala uppvärmningen. Du motsäger den direkt.
Och när du då presenterar en kurva som ser ut att följa temperaturutvecklingen (efter filtrering och tuning), så är det inte ett argument för vad det är tänkt att ge sken av. Det är istället ett exempel på cirkelresonemang. Du stoppar in det du vill se och tolkar det som bekräftelse.
Det du presenterar är inte en testbar modell. Det är en bekväm konstruktion utan substans.
https://media.springernature.com/lw685/springer-static/image/art%3A10.1007%2Fs11207-019-1397-7/MediaObjects/11207_2019_1397_Fig1_HTML.png
