Den stora tråden om global uppvärmning/växthuseffekten

Det måste ju vara betydligt bättre att respektive land ansvarar för sina utsläpp. Detta genom att det är de politiskt styrande i respektive land som bestämmer vilka som ska få göra vad.

Det är självklart om man struntar i utsläppen och har någon annan viktigare agenda att ta hänsyn till. Det visar också att det tydligen inte alls råder någon »planetarisk nödsituation« eftersom vissa länder får »tillåtelse« att släppa ut. De får den tillåtelsen för att grön omställning och lägre utsläpp uppenbarligen upplevs som en mindre möjlighet att utveckla ekonomin.

Sedan är ju ditt »grupper som släpper ut« endast ett skuggargument. Vilka grupper talar du om? De enda grupper som egentligen finns är:

-privatpersoner
-företag
-stater

Det enda dessa släpper ut är det som de direkt kan påverka. En privatperson släpper inte ut genom att köpa en t-shirt från Kina. Det är företaget som tillverkat produkten som släpper ut och som ansvarar för att de säljer den på export. Likaså är det flygbolaget, inte passagerarna, som ansvarar för de utsläpp deras flyg gör. Skillnaden mellan de tre grupperna är att företag och stater tjänar på sina utsläpp.

Vad är det som dina »grupper som släpper ut« ska göra för att minska sina utsläpp?

Hört talas om "tragedy of the commons"? Problemet är globalt och om varje land beslutar helt på egen hand vad som är rationellt blir inget gjort eftersom alla länder kan säga att större delen av utsläppen kommer utifrån och är inget de kan göra något åt.

Det behövs internationella avtal, och frågan är då hur rätten att släppa ut växthusgaser skall fördelas i dessa.

Jag känner till allmänhetens tragedi och det som nu sker är inte heller rationellt.

Det är ett allt för enkelt resonemang. Men i grund och botten är det en politisk fråga, vilka som ska ha rätten att släppa ut mer än andra.
Läs gärna detta
https://www.nature.com/articles/s41893-022-00955-z

Grupper är en semantisk konstruktion. Atmosfären känner varken till Kina eller Sverige. Men jag tycker man borde kunna inse att 140 personer i en grupp borde kunna släppa ut ungefär 140 ggr mer än en person i samma eller i en annan grupp utan att göra ett sämre "jobb".
Lever dom exakt lika med exakt lika stora utsläpp, borde ju en 140 ggr större grupp ha 140 ggr så stora utsläpp.

Man kan minska företagets utsläpp genom att som konsument välja bort företag med stora utsläpp exempelvis. Då kommer de att ha en lägre produktion som genererar utsläppen.
Cykla istället för att köra bil, sträckor där det är möjligt, åka tåg istället för flygplan, välja bort utsläppstunga företag i sin konsumtion för att nämna några saker alla kan göra. Från politiskt håll finns ekonomiska styrmedel att ta till och internationellt kan man jobba med koldioxidbudgetar. Bara några av många exempel.

Låt mig för säkerhets skulle sätta ett frågetecken på min sista fråga så du inser att du var tänkt att besvara den:

Det behövs internationella avtal, och frågan är då hur rätten att släppa ut växthusgaser skall fördelas i dessa?

Om det är en »planetarisk nödsituation« är det du skriver lika effektivt som att börja dividera om vem som ska ha ansvar för släckningsarbetet när det härjar en omfattande brand och sedan komma fram till att det måste vara medborgarna som ska ta ansvaret genom att springa dit med vattenhinkar.

Vi kan titta på reduktionsplikten till att börja med. Det är egentligen bara att bestämma att den ska ligga på en viss nivå och förändras i en viss takt för samtliga länder från en viss tidpunkt. Att inte ens EU kan vara tydlig på den punkten visar att det egentligen är ett fritt valt arbete.

Sedan är det bara att bestämma gränsvärden för industrier som olika länder måste se till att bevaka. Det är alltid mycket lättare att få någon effekt genom att ställa krav på få stora än på ett oändligt antal små.

Det visar ju sig ganska tydligt att det inte finns en vilja globalt sett. Ta exemplet med Kina som tagits upp i tråden. De åtnjuter fortfarande status som ett fattigt land trots att de sedan länge är något helt annat. Sedan är ju även måttet på utsläpp per capita egentligen bara omvänt proportionellt mot BNP per capita. Det är i länder med lågt BNP per capita som utsläpp per capita är lågt. Detta för att den stora delen medborgare helt enkelt inte har råd. Så snart en medborgare i ett fattigt land får råd så ökar vederbörandes utsläpp enligt de beräkningsmodeller som används. Man kan fråga sig om det är ett bra sätt att undanta länder med lägre BNP per capita från att agera på ett sätt som skulle få ner utsläppen, inte minst med tanke på att det är där den stora mängden människor finns.

En annan aspekt som är intressant att fundera över är om man verkligen vill att de rika länderna ska minska sin konsumtion som ju då kommer att innebära att flera industrier i de fattiga länderna förlorar sina intäkter?

OK, står nog inte mycket om "konsensus" i den boken vad jag minns. Varför skulle det göra det? Och vill du inte läsa boken? Som sagt, den ger en balanserad bild av forskningsläget inom ämnet.

Primär betyder väl inte att det är den enda? Självklart har jag tagit del av andra böcker och information också. Men jag tycker att "Vad händer med klimatet" ger en bra överblick och en balanserad bedömning av en mycket erfaren person inom ämnet.

En annan bok jag kan rekommendera, som är mer allmänt inriktad på miljöpolitik, men även berör "Climate Change" är "Inställd apokalyps-Därför skadar miljöalarmismen oss alla" av Michael Shellenberger.
https://en.wikipedia.org/wiki/Michael_Shellenberger

Jämförelsen med budgetuppföljning är inte speciellt adekvat. Där har du mycket mer lättmätta variabler, dvs. pengar direkt ur bokföringen jämfört med den gjorda budgeten. När det gäller väder och klimat är det betydligt svårare. För det första kan inte klimatet observeras, det kan bara beräknas. För det andra är de siffror man utgår ifrån som bas mycket osäkra.

Inte ens IPCC hävdar ju att varma somrar och annat extremväder kan hänföras till bedömd klimatutveckling. Ändå mässar media om det i princip varje dag som det vore vedertagna sanningar. Säger det inte dig något?

Så hur vet du då det?